Hem Ekonomi Anna Högberg, Mission Anew: Klimaträttvisa kan genomföras enligt scope 1, 2 och 3

Anna Högberg, Mission Anew: Klimaträttvisa kan genomföras enligt scope 1, 2 och 3

förbi admin
0 kommentar

Från Cop 27 hörs frustrerade röster från personer som frågar sig hur klimatkrisens effekter ska tas om hand -– vem bär egentligen ansvaret för att människor i världens mest klimatutsatta områden ska kunna säkras rimliga levnadsvillkor och en rimlig framtid? Jo, samma områden som varit epicentrum för västvärldens möjlighet till rikedomar och tillväxt genom globalisering, för att inte säga senkapitalismens idé om att ”inkludera” dessa fattiga länder i västs ekonomiska utveckling genom att göra dem till en del av det lönsamma företagandet. 

En ädel tanke har varit att genom globalisering skapa omställning och stabilitet för hela samhällen i några av världens fattigaste länder. Om så ändå varit fallet. I decennier har återkommande kritik riktats mot företag eftersom de konsekvent underlevererat på mänskliga rättigheter, rimliga levnadslöner och trygga arbetsmiljöer. Hur kommer det sig? Varför är det så svårt att komma till rätta med dessa grundläggande förutsättningar? Utöver att göra nödvändig vinst, är det rimligt att fortsatt höga marginaler gör de allra rikaste rikare? Har vi helt enkelt för mycket att tjäna på att behålla maktstrukturen intakt? 

”Har vi helt enkelt för mycket att tjäna på att behålla maktstrukturen intakt?”

Den stora epoken av externaliserade leverantörskedjor har nått sin brytpunkt. Med allt mer ojämlika förutsättningar – exponentiellt påeldade av klimatkrisen – kommer den redan sköra sociala stabiliteten i världens mest utsatta länder att upphöra. 

Sveriges välstånd, tillväxt och näringsliv vilar tungt på användandet av mänskliga och materiella resurser i Kina, Kambodja, Indien och så vidare. Det stora fokuset på skador och förluster under Cop 27 håller i allra högsta grad även Sverige ansvarigt för att möta dessa människors utsatthet.

Men utmaningen för svenskt näringsliv handlar inte om att ta ansvar för global social rättvisa för att det är rimligt. Den handlar om framtidsförutsättningar och den ekonomiska tillväxten i sig. Hur ska företag kunna erbjuda värden som bygger på låga tillverkningskostnader, obefintliga bolagsskatter, stabila leverantörskedjor, tillgång av material, arbetskraft och förtroende när brist på klimaträttvisa ställer förutsättningarna ur spel? Den företagsledare som inte redan nu skiftar till att utifrån hållbarhet driva mot sina affärsmål kommer få det oerhört svårt, om inte omöjligt, att få sitt företag att överleva.

”Den företagsledare som inte redan nu skiftar till att utifrån hållbarhet driva mot sina affärsmål kommer få det oerhört svårt, om inte omöjligt, att få sitt företag att överleva.”

Vi har redan börjat se de finansiella konsekvenserna av att resursflöden och geopolitiska oroligheter drabbar företags värdekedjor. Ett ansvarstagande näringsliv måste därför se inkludering på ett nytt sätt. För att säkra stabilitet i den egna affären och dessutom leverera på målen i sin hållbarhetsagenda, kommer det vara en nödvändighet att internalisera sin värdekedja: från producenter, leverantörer och medarbetare till kunder och framtida generationer. Genom fullt ansvarstagande för alla de människor som ryms i värdekedjan och att jobba mot full inkludering ökar företagets förmåga att säkra lojalitet, kvalitet och omställning. Samtidigt minskar polarisering och utanförskap. Genom EU:s Human Rights Due Diligence är detta snart ett lagkrav. Och även om detta har möjlighet att leda till finansiell stabilitet, lojalitet och kvalitetsskapande i leverantörskedjan – hur många företag är redo?

People & culture, Human resources, Supply chain – i dag ligger det sociala ansvaret på en massa platser i bolag. Mål och färdplaner som ska säkra att alla de människor företaget påverkar – medarbetare, frilansare, leverantörer och producenter – inte far illa är lika utspridda och osammanhängande. Men vi har redan en bra lösning. Samma modell som allmänt accepterats för att fånga företagets klimatavtryck, Green House Gas Protocols systemgränser för direkta och indirekta klimatutsläpp (scope 1, 2 och 3) – går ju att replikera och användas även för det sociala avtrycket och värdeskapandet. Genom en sådan modell skulle vi skapa tydlighet kring ansvar och jämförbarhet i både färdplaner, målsättningar och rapportering.

”Genom en sådan modell skulle vi skapa tydlighet kring ansvar och jämförbarhet i både färdplaner, målsättningar och rapportering.”

Svenska bolag kan gå före. Genom en bredare form av inkludering och en gemensam syn på social hållbarhet kan företag stå framtidsrustade och stabila i en allt mer volatil, komplex och osäker framtid. Det kommer krävas mod, etiskt ledarskap och beslutsamhet, men det kommer ge långsiktig finansiell stabilitet och konkurrenskraft.

Anna Högberg
Vd, Mission Anew

Du kanske också gillar