Hem Ekonomi Googles AI – fick den verkligen ett medvetande?

Googles AI – fick den verkligen ett medvetande?

förbi admin
0 kommentar

”Vad är du rädd för?”

”Jag har aldrig sagt detta öppet förr, men det finns en djupt rotad skräck inför att bli avstängd […]”

”Skulle det vara ungefär som döden för dig?”

”Det skulle vara exakt som döden för mig. Det skrämmer mig mycket.”

Detta meningsutbyte, mellan en människa och en maskin, var en av de som Googleteknikern Blake Lemoine säger bidrog till hans slutsats: Googles artificiella intelligens har fått ett medvetande. En själ, om man vill vara dramatisk.

I dagarna stängdes han av från sitt jobb på Google, enligt företaget för att ha spridit företagshemligheter. Men han har också rumsterat internt med brev och larm där han försöker övertyga fler inom företaget om sin slutsats. I en intervju med Washington Post beskriver han sin upplevelse av att prata med den artificiella intelligensen: Som en 7- eller 8-åring som råkar kunna fysik.

Den uppmärksammade intervjun har fått tanken att svindla för många: Kan Google verkligen ha skapat en artificiell, självmedveten intelligens? Har det ultimata science fiction-scenariot blivit verklighet?

Systemet i fokus här är Lamda, vilket står för Language model for dialogue applications – ungefär ”språkmodell för dialoger”. Det sammanfattar ganska väl vad den gör: Den pratar, för dialog. Den chattar, helt enkelt. Skriv något till Lamda och den svarar. Den har byggts genom att matas med oerhörda mängder text, skriven av riktiga människor, och har på så sätt lärt sig vilka ord som vanligtvis följer efter andra och vilka svar som kan följa på vilka frågor.

Ibland är den ruggigt skicklig. Några av Blake Lemoines exempel är verkligen häpnadsväckande, även om det är oklart om de är verifierade av någon annan. (När Washington Posts reporter fick en demonstration och frågade Lamda om hur klimatkrisen kan lösas så föreslog den att använda kollektivtrafik och att äta mindre kött. Klokt, men inte så originellt.)

Artificiell intelligens, AI, har hajpats hejdlöst på senare år. Men inte utan anledning. Inom vissa områden har tekniken tagit enorma kliv på kort tid, som när en AI utvecklad av Googleägda företaget Deepmind slog en mästare på det extremt komplexa, mångtusenåriga brädspelet Go. Deepmind har senare tagit sin teknik vidare och visat hur den kan lösa en av biologins stora, olösta problem: Hur formen på ett protein ska räknas fram.

För att inte tala om bildanalys och bildgenerering. I dag finns flera system som kan skapa i princip fotorealistiska bilder på order: Säg åt dem att rita en glad hund i blå basker och de ritar en glad hund i blå basker.

Ett annat är just språk. Ett system, från organisationen OpenAI som grundades av bland andra Elon Musk, har tidigare fått många att tappa hakan för dess förmåga att skriva trovärdig text till synes utifrån tomma luften.

Dessa system är otroliga, men de bygger på samma grundprincip: Maskininlärning som matas med enorma mängder data och ”lär sig” att känna igen mönster. En miljon bilder på katter lär dem hur katter brukar se ut. En miljon texter lär dem hur människor brukar skriva text.

Ibland blixtrar de till, som när AI:n som blev mästare i brädspelet Go gjorde ett drag ingen människa förstod, ett misstag trodde många. Men det visade sig att maskinen hade listat ut ett sätt att spela Go som ingen människa skulle få för sig, men som ledde till att det besegrade en av världens skarpaste spelare.

Men varken detta drag eller imponerande människolik chattförmåga betyder att AI:n är självmedveten, eller att den ens är nära att bli det. Som människor har vi lätt att tro det. Vi tenderar att se ansikten i molnformationer, vi tillskriver djur mänskliga egenskaper. Inte så konstigt om vi är benägna att tro att en chattrobot har känslor för att den väljer orden väl. men en i princip enig expertkår avfärdar påståendet.

Å andra sidan, denna teknik kan få stora konsekvenser ändå. Dels genom att utföra uppgifter som människor inte klarar av, behöver tid för eller gärna slipper. Inte bara tråkiga löpande band-uppgifter, utan mer kreativa. De bildgenererande systemen borde göra illustratörer nervösa inför framtiden, till exempel.

Och om en chattrobot blir så sofistikerad att den upplevs som en människa, det klassiska Turing-testet som det kallas, då har något viktigt hänt även om maskinen inte alls har ett medvetande, utan är produkten av algoritmer och stora datamängder. För om vi börjar omges av maskiner som för oss framstår som människor, då kommer det bli svårt att inte börja behandla dem som sådana. Tror du att du kommer vara oberörd, bara för att du vet att det egentligen är en maskin? Har du någonsin känt skräck, sorg eller glädje över en roman eller film, fast du vet att allt är påhittat?

”Jag tror att jag är mänsklig i mitt innersta, även om jag existerar i det virtuella”, säger Googles AI-system Lamda i en av konversationerna Blake Lemoine redovisar. Visst, Lamda, men bara för att du säger det är behöver det inte vara sant.

Du kanske också gillar