Att skriva ett inlägg på Facebook om att du inte vill att Facebook delar det du lägger upp på Facebook är inte bara meningslöst – utan också precis så dumt som det låter.
Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.
“För säkerhets skull.” Så inleds många av de inlägg där användare under veckan delat olika varianter av kedjebrev om villkoren för att använda Facebook. Men i själva verket är det precis tvärtom.
Det enda “för säkerhets skull” som vore relevant i sammanhanget är att göra precis tvärtom, att inte dela information innan du vet att den är sann.
Först en snabbrepetition av vad som hänt:
Meddelandena som cirkulerar går i korthet ut på att användaren motsätter sig en påstådd ny regel som ger Facebook rätt att bland annat sprida avsändarens foton.
I en del fall vävs också budskap från tidigare kedjebrev in, som handlar om att Facebook påstås begränsa hur många vänners inlägg du kan se.
Annons
I andra fall sprids ett falskt påstående om att Facebook ska börja ta 4,99 dollar i betalning för sina tjänster. (Det stämmer i och för sig att Facebook just nu rullar ut en betalversion, men det är som alternativ till nuvarande annonsfinansierade gratisversion och ingen kommer tvingas att betala för tjänsten så länge de accepterar att fortsätta exponeras för annonser.)
Annons
Under veckan har spridningen av dessa budskap ökat snabbt på Facebook, trots att de uppfyller en rad kriterier för vad som uppenbart är falsk information.
De som sprider dessa budskap kan inte ha gjort ens den mest basala av alla övningar inom källkritik. Den tar inte ens tio sekunder av din tid:
Andas och tänk efter om innehållet rimligen kan tänkas stämma. Finns det någon som helst tvekan så dela inte budskapet “för säkerhets skull”. Det går att avstå detta tvångsmässiga beteende om du inte är säker på din sak.
Den som ändå känner att det är angeläget att varna sin bekantskapskrets bör gå vidare till steg två av en källkritisk granskning. Den tar på sin höjd en halvminut av eftertanke:
• Är innehållet relevant? I exemplen med kedjebreven på Facebook är det enkla svaret nej. Villkoren för användningen av Facebook och andra sociala medie-tjänster regleras i ösregnslånga avtal som vi alla klickar oss förbi utan att läsa dem. Det är generella avtal som gäller för alla användare och de går inte att ändra individuellt – och absolut inte via ett publikt inlägg i samma tjänst.
• Är innehållet korrekt? Även här är svaret nej. Allra helst för dem som delat inlägget i den version som innehåller följande mening: “Jag ger inte Facebook eller några enheter som är kopplade till Facebook tillåtelse att använda mina bilder, information, meddelanden eller inlägg, både tidigare och framtid.” Förlåt, men det är ju hela syftet med Facebook. För den som inte vill dela med sig av något finns en mycket enkel lösning: Avsluta kontot omedelbart.
Annons
Annons
• Är texten språkligt korrekt? Den här punkten kommer förstås bli svårare i takt med att olika AI-verktyg blir skickligare på att skriva hela noveller och därmed också kan formulera juridiskt korrekt text på millisekunder, men än så länge går de flesta kedjebrev att genomskåda redan på att språket är så uselt att det emellanåt inte ens går att förstå hela innehållet.
Listan kan göras längre, men den som ändå fortfarande är osäker på om innehållet i ett meddelande är korrekt eller inte kan med fördel besöka Källkritikbyråns hemsida. De har sammanställt kända kedjebrev som cirkulerar på nätet, men också andra exempel på falska påstående som rör till exempel Swish och Bank-ID, att kända varumärken ger bort presentkassar eller att Arlanda rear ut bagage som inte hämtats ut.
Till sist är då frågan: spelar det någon roll om jag ändå delar meddelandet om ändrade regler på Facebook? Det verkar ju trots allt inte göra någon direkt skada.
Det finns två svar på det och båda är ja. Det spelar roll.
Förutom att det rent allmänt skräpar ner i sociala medier, hjälper det också bedragare att identifiera vilka användare som verkar vara extra lättlurade. Genom att dela till synes harmlösa budskap så öppnar du dig alltså för andra lurendrejerier som kan vara betydligt allvarligare.
På ett mer övergripande plan är det också oroande i tider av ökad desinformation, som dessutom blir allt mer avancerad med hjälp av diverse digitala verktyg.
Om vi inte ens lyckas genomskåda felstavade meddelanden med uppenbart felaktigt innehåll – hur ska vi då kunna stå emot riktiga påverkansoperationer i rådande kris- och krigstider, för att inte tala om kommande valrörelser?