Hem Hälsa Att förtidsrösta är som att masturbera

Att förtidsrösta är som att masturbera

förbi admin
0 kommentar

Men det är inte den epidemiska idiotin som får förtidsröstningen att göra mig nedstämd. Det är snarare att förtidsröstningen är av en helt annan art än vad den gamla röstningen på valdagen var.

Jag kan inte tänka mig att någon klär upp sig för att förtidsrösta, inte heller att förtidsröstaren uppfylls av en högtidlig känsla, eller ens en känsla av att faktiskt ingå i ett kollektiv, som för en gångs skull har en gemensam uppgift. Förtidsröstandet påminner mig om filosofen Thomas Hobbes kärnfulla beskrivning av livet i naturtillståndet utan stat: ”ensamt, uselt, otäckt, djuriskt och kort”. Att förtidsrösta är att träda tillbaka ur kollektivet och sätta sin egen kalender och bekvämlighet först, det vill säga precis motsatsen till det som är hela poängen med politiken. Det är masturbation, i stället för älskog.

Svenskar är i och för sig rätt usla på ceremonier, om de inte inkluderar Kalle Anka och/eller snaps, men borde inte valdagen ändå väcka något slags längtan efter pietet?

Det betyder vördnad för minnen och traditioner, om ni undrar.

Man skulle kunna tro det, för valdeltagandet bara växer i Sverige. Förra gången var det strax över 87 procent, det högsta på nästan 35 år och inte så långt från toppnoteringen 1976 på 91,8 procent. Det mesta talar för att det blir högt i år också.

Men tron att det betyder att folk röstar med stolthet, bygger förstås på en spridd och felaktig föreställning om att ett högt valdeltagande nödvändigtvis är ett tecken på något bra. 

I det senaste presidentvalet i USA slogs rekord i deltagande – och ingen skulle väl påstå att det var ett tecken på politisk hälsa?

Politiker, som vill sitta så säkert som möjligt, vill förstås gärna ha högt valdeltagande, förutsatt att de vinner. För dem är det pinsamt med ett lågt valdeltagande. Det får dem att känna sig ifrågasatta och lite nervösa, eller kanske ännu värre: irrelevanta. Men för väljare i allmänhet kan ett lågt valdeltagande betyda massor med olika saker.

Visst, det kan betyda något trist, till exempel att man givit upp och känner sig maktlös. Men ofta betyder det något helt annat. Till exempel att de flesta är nöjda, har fullt upp med sina egna liv och överlåter landets styre på dem som tycker det är intressant. Ett högt valdeltagande behöver på motsvarande sätt inte vara något bra. Det kan till exempel betyda att man känner sig tvingad att rösta, för att inte råka ut för maktens repressalier. Eller att de som styr landet har blivit så usla att man bara måste ge sig in i eländet.

I det senaste presidentvalet i USA slogs rekord i deltagande – nästan 67 procent av de röstberättigade – och ingen skulle väl påstå att det var ett tecken på politisk hälsa? Snarare tvärtom: folk som varit nöjda med att strunta i politiken har nu känt sig tvingade att kasta sig in i den. Resultatet blir precis det vi kan se: tokskallar, radikaler, förakt, hat och en nation så grälsjuk att den är på väg att lösas upp.

Det höga svenska valdeltagandet tror jag är något liknande. Inte ett tecken på hälsa, snarare en föraning om att det kommer att bli värre här också.

Men titta inte på mig. Jag bidrar inte till att höja just den här statistiken. Varken i förtid, eller på valdagen.


Johan Hakelius är politisk chefredaktör på nyhetsmagasinet Fokus och kolumnist i Expressen sedan 2016.

Du kanske också gillar