Hem Hälsa Chancelvie utvisades till Kongo – lever ensam utan pengar

Chancelvie utvisades till Kongo – lever ensam utan pengar

förbi admin
0 kommentar

Chancelvie Lelo, 22, kom till Sverige tillsammans med sin pappa och äldre syster 2011 och har sedan dess bott, studerat och arbetat i Halmstad.

Nu har Chancelvie tvingats återvända till Kongo ensam sedan hennes utvisningsbeslut verkställdes i juni.

Där befinner hon sig utan pengar, utan vänner, utan familj och framför allt utan några klara framtidsutsikter.

Chancelvie kan inte språket längre, har inget kontaktnät i landet och har varken kontakt med sin pappa eller storasyster som båda gick under jorden och lämnade Halmstad sommaren 2021, enligt Hallandsposten och Sveriges radio.

När Chancelvie anlände till Kongo gjorde hon det med 100 dollar på fickan. Hon blev dessutom av med sitt bagage vid ankomsten, och därmed även sina mediciner, som lugnande tabletter och tabletter för gluten- och laktosintolerans. Chancelvie hade heller inte några giltiga identitetshandlingar – vilket skulle göra det omöjligt för henne att etablera sig i landet eller senare kunna återvända till Sverige. 

– Utan giltiga resehandlingar och utan pass kommer hon i princip aldrig kunna få en identitet. Det man utvisar henne till är ett liv i prostitution, har Chancelvies advokat, Nina Pirooz, tidigare berättat för SVT som tillsammans med Hallandsposten har följt Chancelvies situation nära.

Fick bo i en kyrka

Det har nu gått drygt en och en halv månad sedan Chancelvie sattes på ett flygplan till Kongo.

Av de 100 dollarna finns ingenting kvar.

Inte heller av den tidigare tryggheten i Sverige.

– Det är helt annorlunda mot Sverige. Allting är väldigt nytt. Jag kan inte gå ut ensam, det är väldigt osäkert. Det gör mig väldigt rädd. Dessutom är jag väldigt ensam, säger hon.

Hennes enda kontakt med omvärlden är när vänner och kontaktpersoner, däribland hennes tidigare lärare, från Sverige ringer. 

– Det är där hjälpen kommer ifrån.

Vad får du hjälp med?

– De samlar in pengar för att jag ska kunna äta, köpa vatten och dricka. Det finns inget rent vatten som man kan dricka eller duscha med, så allt måste köpas.

När Chancelvie anlände till Kongo fick hon, tack vare kontakter i Sverige, tillfälligt bo i en kyrkbyggnad.

Numera bor hon på ett slags barnhem för föräldralösa barn i huvudstaden Kinshasa.

Chancelvie har även lyckats få ett giltigt pass efter att ha fått hjälp hemifrån Sverige.

Ett pass som ger henne en strimma av hopp.

Vad händer i ditt ärende just nu?

– Vi kollar på vilka möjligheter som finns för mig för att kunna återvända. De sa att jag inte hade rätt att arbeta så min tjänst var tvungen att avbrytas, så just nu försöker jag hitta ett arbete så att jag kan återvända med ett arbetstillstånd eller så. Det är inte lätt heller, men jag hoppas på att det ska gå.

Mötet med polisen

Innan Chancelvie utvisades satt hon i förvaring, som det kallas, i fyra månader till dess att att utvisningen kunde verkställas.

– När jag sover har jag fortfarande mardrömmar om att jag är inlåst på förvar. Allt känns så overkligt och det tar på min psykiska hälsa hela tiden.

UD avråder från resor till Kongo sedan 2017 med hänvisning till säkerhetsläget i landet.

Så sent som i juni informerade UD om väpnade sammandrabbningar.

”Ambassaden vill fortsatt uppmärksamma svenskar och övriga nordbor om de väpnade och intensiva sammandrabbningarna som pågår i Nordkivu, nord/nordost om provinshuvudstaden Goma. Med anledning av det känsliga säkerhetsläget så vill ambassaden erinra om den avrådan som gäller för området”, skriver UD på sin hemsida.

UD uppmanar även till ”försiktighet vid förflyttningar” inom Kongo.

”Oavsett var man befinner sig så är ambassadens stående råd att vara uppmärksam på nyhetsrapporteringen och att man har god planering vad gäller förflyttningar”, skriver UD.

Västerlänningar avråds från att gå ut ensamma, men även lokalbor är försiktiga, särskilt kvällstid.

En stor omställning från livet i Halmstad, säger Chancelvie.

– Det är väldigt farligt. Det är ungdomar som inte har råd att gå till skolan eller arbetar, så de blir kriminella, och de går runt på gatorna med machete och kniv. Har du otur att träffa på dem får du ge dem allt du har, om du har tur kommer du ur det levande, annars kan de döda dig också, säger Chancelvie.

Chancelvie minns särskilt en händelse då hon blev stoppad av polis.

Anledningen:

Hon hade en grön skjorta på sig – och misstänktes vara en rebell som tagit sig över gränsen från grannlandet Rwanda.

– Polisen stoppade mig för att jag hade en skjorta som var militärgrön, man får inte ha det. Jag kan inte språket och de frågade mig varför jag hade det, för jag förstod inte att man inte får ha det, så de trodde att jag var en rebell som kommit från Rwanda. Jag var med några vänner som kan engelska som fick förklara. Att jag är inte härifrån, jag förstår inte vad som händer, jag är inte en rebell från Rwanda.

– Det är hemskt.

Livet i Sverige

Chancelvie beskriver sin tillvaro i Sverige som normal trots att hon inte hade uppehållstillstånd.

– Jag gick i skolan som vanligt, jag började i fyran i Viskafors, sedan flyttade vi till Halmstad där jag gick sexan till nian. Sedan började jag på gymnasiet där jag gick handels- och administrationsprogrammet.

Efter gymnasiet fick Chancelvie jobb som butikssäljare på den arbetsplats som hon tidigare haft praktik på.

– Det är chockerande. För jag hade ett vanligt liv, skillnaden var att jag inte hade uppehållstillstånd, och det begränsade mig väldigt mycket. Jag kunde inte ta körkort eller få en egen lägenhet. Men jag jobbade som vanligt, betalade min skatt, jag deklarerade, allt var som vanligt.

– Jag jobbade som vanligt och betalade skatt i två år innan polisen kom och tog mig. De kom till mitt jobb och hämtade mig med polisbil. Mitt på arbetsdagen.

En dag som Chancelvie har svårt att sluta tänka på. 

En dag där tillvaron vändes upp och ner helt och hållet.

Chancelvie berättar om återkommande panikattacker, och under resan till Kongo svimmade hon flera gånger.

– Det var väldigt läskigt. Varje gång jag tänker på den där dagen… det känns så overkligt. Jag förstår ingenting. Tiden går, månaderna går, men det känns som att jag är fast i den dagen. Allt som har hänt efter, det blir bara chock, efter chock, efter chock, jag bara svimmar av. Min psykiska hälsa försämras verkligen.

– Till slut får jag stark ångest, det är så hemskt och jag vet inte hur jag ska förklara för folk här heller. Jag bor ensam och jag sitter bara och gråter hela tiden. 

”Det är skrämmande”

När Expressen når Chancelvie via telefon har hon precis vaknat.

Hon förklarar att snart är nog pengarna på hennes kontantkort slut.

Och vad som händer i dag, i morgon eller om en vecka vet inte Chancelvie.

Men dagarna går.

I ett mejl till SVT skriver Migrationsverket att man är medvetna om Chancelvies tuffa situation men att det inte påverkar deras beslut.

”Migrationsverket har förståelse för att Chancelvie befinner sig i en tuff situation. Hon har sedan tidigare ett beslut om utvisning och detta beslut gäller i 4 år. Chancelvie har ett beslut om utvisning som fortfarande gäller vilket är förklaringen till varför polisen arbetar med ett återvändande. Chancelvie är i dag myndig och det finns därför inga krav på ett ordnat mottagande för henne i hemlandet”, skriver Migrationsverket.

Vad gör du om dagarna nu?

– Jag gör ingenting. Jag bara sover och vaknar, sover och vaknar. Jag vågar inte ens gå ut ensam, jag vågar inte. Man är inte skyddad som person här. Så jag gör ingenting, jag jobbar inte, och det känns väldigt jobbigt. Jag har suttit fyra månader i förvar och är van vid att arbeta och helt plötsligt är jag här. Jag kan ingenting, jag vet inte hur systemet fungerar. Jag är bara hemma och jag vet inte vad jag ska göra för att hålla mig aktiv och inte tänka för mycket, säger Chancelvie och avslutar:

– Jag kan inte göra något annat än att tänka på hur mitt liv kommer att se ut, och det är skrämmande.

Du kanske också gillar