Hem Hälsa DEBATT: Debatt: Regeringen blundar för miljökriserna

DEBATT: Debatt: Regeringen blundar för miljökriserna

förbi admin
0 kommentar

Vi saknar politiskt ledarskap för att lösa de stora framtidsfrågorna om klimatet, miljöföroreningarna och förlusten av biologisk mångfald. Politiken har valt att fokusera på kortsiktiga kriser medan de långsiktiga överlevnadsfrågorna skjuts på framtiden med svåra implikationer för hälsa, miljö och samhället i stort. I stället för att formulera en strategi för hur de långsiktiga hoten mot välfärden ska hanteras väljer regeringen att lägga ner miljödepartementet och i budgeten minska viktiga investeringar. Det är tondövt i ljuset av de utmaningar som diskuteras på den internationella politiska arenan och klimatkonferensen COP 27. Sverige borde i stället ta täten och visa att vi sitter i förarsätet för den förändring som krävs för att i samverkan utvecklas hållbart – i dag och i framtiden.

En hållbar framtid förutsätter ett tydligt politiskt ledarskap som leder samhället genom de stora förändringar som nu krävs. Sverige och världen befinner sig i en situation där klimatförändringar, kemiska miljöföroreningar och hotade ekosystem utgör allt större risker. Den nya regeringsförklaringen saknar insikt om att människan är helt beroende av en stabil planet som inte exploateras på framtida generationers bekostnad. Regeringens budget understryker ytterligare att miljöfrågorna inte prioriteras. Detta är särskilt problematisk för tre långsiktiga globala utmaningar:



Klimatkrisen. Utsläppen måste reduceras till åtminstone Parisavtalets överenskomna nivåer. Just nu är vi på väg mot en 3-gradersvärld. För Sverige innebär det 5–6 graders uppvärmning. Det betyder att malariamyggor kan få fotfäste och att vi får mer extremväder som riskerar liv och egendom. En villaförsäkring kan bli tre-fyra gånger dyrare under vår livstid. Och nu får vi plötsligt en politik som använder skattemedel för att sänka priset på el, bensin och diesel, vilket i princip omöjliggör riksdagsmålet om 70 procent utsläppsminskningar till 2030 i transportsektorn. Dessutom hotar det svensk industris konkurrenskraft när regeringen väljer att subventionera fossil energi och skjuta över klimatproblemen till framtida generationer. Regeringens enögda fokus på energifrågan är oroväckande. 



Kemikaliekrisen. Den växande globala kemikalieproduktionen leder till att människor exponeras för komplexa blandningar av kemiska föroreningar från bekämpningsmedel, antibakteriella ämnen, mjukgörare, flamskyddsmedel, tungmetaller, processkemikalier och biprodukter. Kemikaliernas påverkan på, djur, natur och människors hälsa måste beaktas än mycket bättre. Risker behöver minimeras och vi måste bädda för en cirkulär ekonomi. En kemikaliesäker värld kan bara uppnås genom gediget internationellt arbete – en uppgift som tills nu varit starkt förankrad i svensk politik.



Biodiversitetskrisen. De dramatiska förändringarna av flora och fauna med påtagligt minskad biologisk mångfald är den tredje utmaningen. Det sjätte massutdöendet där vilda arter utrotas i en aldrig skådad omfattning står för dörren. Förlusten av orörd natur och ett allt intensivare brukande inom jord- och skogsbruk ger minskat livsutrymme för vilda organismer. Detta utgör både ett moraliskt dilemma och underminerar ekosystemens förmåga att bidra med tjänster till oss människor. Till exempel kan förluster av pollinerare leda till en mycket fattigare livsmedelsproduktion. 

Dessa dramatiska förändringar hänger samman med en samhällskris som måste hanteras oberoende av om vi dessutom samtidigt behöver hantera höga elpriser, och där alla måste bidra. Omställningen till ett hållbart samhälle kräver att alla förstår att det innebär förändringar av livsstil och beteendemönster. Samtidigt visar alltmer forskning att resultatet – en fossil-fri och ekologiskt hållbar nation – ger bättre social och ekonomisk utveckling, ett modernare samhälle, och bättre hälsa och säkerhet för alla. 

Vi som forskare bidrar självklart med vår kunskap för att diskutera hur Sverige kan hantera omedelbara problem och de långsiktiga utmaningar vi nu står inför. Vi redovisar gärna vad som händer om vi fortsätter på den inslagna vägen – det är tydligt att nuvarande trender inte är hållbara. Vi riskerar en framtid där historieskrivare inte kommer vara nådiga i beskrivningen av den politiska nonchalans som visas dessa tre utmaningar och som präglar vår nutid. Men det finns andra möjliga framtider som är hållbara, där innovation och samarbete skapar en rikare, mer hälsosam och rättvis utveckling – där de långsiktiga riskerna är minimerade. Denna utveckling kräver svåra initierade beslut och ställningstaganden de kommande åren även om de kostar.

Men hur tänker regeringen? Sverige har varit en stark global röst för en hållbar utveckling, en röst som nu tycks tystna. I stället för att formulera politik för en hållbar utveckling, genomförs en rad förändringar som går stick i stäv med tidigare ambitioner. Nedläggningen av miljödepartementet är bara ett exempel på detta. 

Dessutom misstar regeringen medlet för målet. Den behandlar energi och ekonomi som mål i sig och då kommer hållbarhetsfrågorna som en eftertanke. Hur kan den annars förklara miljö- och hållbarhetsfrågornas nedprioritering i kommande årsbudgetar och inordnandet under en energi- och näringsminister på ett departement där klimatbeteckningen efter bara några veckors realpolitik förefaller symbolisk och kemikalie- och ekosystemfrågorna över huvudtaget inte syns?

Vad Sverige verkligen behöver, och det vi kan visa världen, är det omvända. En politik där målet är en hållbar välfärdsnation – en föregångare i en omställning av ekonomi, industri och civilsamhälle. Det är så Sverige kan påverka också på det globala planet. I grunden handlar det om att styra utvecklingen av det demokratiska samhället mot en hållbar framtid där energi och ekonomi blir verktyg och inte mål i sig. Vi tror att det är en sådan politik som de flesta i Sverige vill ha, helt enkelt för att det ger det bästa framtida utfallet. För alla. Oavsett vem man är. 

Men en sådan politik kräver en tydlig plats i regeringen. Bäst vore att både behålla miljödepartement och tydligare integrera miljöfrågorna tvärs över alla departement – i linje med Agenda 2030 och FN:s globala hållbarhetsmål. 

Hur kommer regeringen visa att Sverige agerar förtroendefullt och kompetent i förhållande till klimatförändringarna, kemikaliespridningen och den hotade biologiska mångfalden? Vi förväntar oss en genomtänkt politik för en hållbar framtid. Vad är regeringens politiska ambition på miljöområdet? Regeringen är svaret skyldig.

Åke Bergman, gästprofessor Örebro universitet och prof. em. i miljökemi, Stockholms universitet

Frans Prenkert, professor i företagsekonomi, Örebro universitet 

Line Gordon, professor i vetenskap om hållbar utveckling, Stockholms universitet

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, Stockholms universitet och chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research , Universitetet i Potsdam

Henrik Österblom, professor i miljövetenskap, Stockholms universitet

Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap, Karlstads universitet

Magnus Boström, professor i sociologi, Örebro universitet

Jonas Ebbesson, professor i miljörätt, Stockholms universitet

Lena Gipperth, professor i miljörätt, Göteborgs universitet

Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet och föreståndare för Tjärnö marina laboratorium

Lisa Sennerby Forsse, docent, ordförande i Rådet för Evidensbaserad Miljöanalys, Formas

Du kanske också gillar