Hem Hälsa Elsa Kugelberg: Se upp när politiken blir ett fiffigt spel

Elsa Kugelberg: Se upp när politiken blir ett fiffigt spel

förbi admin
0 kommentar

I SVT:s ”Utfrågningen” finns en sekvens där partiledarna på en jättelik touchscreen drar in sina kollegors ansikten i olika rutor. Något valresultat kommer inte finnas på flera veckor, men politikerna förväntas redan kunna svara på hur de skulle agera om det motsvarade de senaste opinionsundersökningarna.

Utifrån Novus mätningar uppdaterar SVT Nyheter dagligen sin digitala ledartavla. Under rubriken ”ställningen just nu” kan man följa hur plenisalen byter färg – ”man ska se det här som att vi visar poängställning i en match”, tycker företagets vd.

Ska man det? I ”Games: Agency as art” (Oxford University Press, 2021) beskriver filosofen C Thi Nguyen riskerna med att exportera spellogiken till verkligheten.

Liberalerna, tidigare kända för att anse att liberal demokrati är bra och illiberal dålig, uppges nu dela kampanjbuss med SD. När DN söker partiledaren för en kommentar låter hans pressis hälsa att han ”precis ska spela handboll med Ulf Kristersson”. Nu för tiden verkar de ”borgerliga” partierna inte ens registrera att de egna mandaten minskar, så länge plupparna på de politiska kommentatorernas spelplaner växlar över från rött. Blått, gult eller brunt, vem bryr sig?

Vad en speldesigner gör är att manipulera mål, regler och värden för att skapa en form av handlingsutrymme. Han utformar inte bara spelets universum, utan också vem spelaren är och vad denne kan göra. Att acceptera spelets inbjudan är att också tillfälligt internalisera spelets värderingssystem: man gör dess mål till sina egna, tillåter sig själv att för en stund agera som om poängsamlingen i enlighet med spelets regler är det enda som räknas. Spel är, helt enkelt, aktörskap som konstform.

De estetiska upplevelser som spelet erbjuder hjälper oss att utveckla vår autonomi: när vi går mellan verkligheten och fantasin lär vi oss att ta ett steg tillbaka, att med en reflekterande blick se hur vår agens skiljer sig åt i olika situationer.

I verkligheten har vi aldrig perfekt information, och måste därför lita på andra för att kunna handla. Nguyen beskriver hur spelet ger oss en paus från den ofrånkomliga osäkerheten. Något i vår psykologi gör det extremt tillfredsställande att få ta sig an ett mål som perfekt passar det handlingsutrymme vi tilldelats, och ett estetiskt fulländat spel är därför kristallklart. Till skillnad från det som är viktigt i verkligheten är de värden vi tillfälligt antar i spelets universum lätta att applicera och utvärdera i relation till målet.

Det är hos spel som välbehaget i vad Nguyen kallar ”värdeklarheten” är mest lättillgänglig, men det är inte enda stället. Tänk på mobilens stegräknare. Ingen börjar använda den i hopp om att samla ett högt antal steg; poängen med räknandet är att det ska motivera en att uppfylla det mer mångbottnade värdet fysisk hälsa.

Även om det såklart finns en koppling, fångar stegantal som bäst bara en liten aspekt. Men trots att man någonstans fattar att yoga och klättring är lika bra eller bättre, kan efter ett tag inga solhälsningar få en att känna sig nöjd med sig själv om siffran på skärmen hamnar under 10 000. Man gick in med ett värde – fysisk hälsa – men kan inte låta bli att internalisera det värde som spelet har överordnat: antal loggade steg.

Om vi förväntar oss spelets klarhet i verkligheten kan vi enligt Nguyen börja dras till institutioner och teorier som presenterar världen som enkel och problem som lätta att lösa. Vi kommer, för att få samma känsla av tillfredsställelse, föredra miljöer med spelets egenskaper.

Vi kan till och med komma att anpassa våra mål så att de blir lättare att uppnå: vi kanske börjar tro att steg är hälsa, eller att (före detta) nazism är liberalism, bara för att de blå och gula plupparna tillsammans är fler än de röda.

Läs fler kommentarer och andra texter av Elsa Kugelberg

Du kanske också gillar