Idag gjorde min man – eller jag, enligt uppdrag – ett försök att boka tid till en läkare på HVC som vi känner sedan tidigare. Maken ville göra en hälsokontroll med undersökning, blodprover och allt vad där ingår. Nej se det gick inte för sig, ”har han något annat problem?”. Jo, det har han ju, och det redogjorde jag för i korthet varefter jag gav över luren till maken för ytterligare information eftersom han råkade vara i närheten just då. Ännu ett ”korsförhör” av sjuksköterskan, vilket slutade med att min man tackade för sig, sade att vi tar andra vägar och lade på luren.
Vi vet mycket väl, att sjuksköterskorna på HVC gör sitt jobb, och de har blivit tillsagda och trimmade för alla dessa nya riktlinjer. Vi ringer inte för att terrorisera eller för att vi ”inte har något annat att göra”, vi ringer för att vi vill kontrollera vår hälsa så att vi inte blir en belastning för det idogt sparande välfärdsområdet. Men enligt sköterskan på senior-rådgivningen som vi sedan kontaktade, var inte hälsokontroller högsta prioritet.
Man ska alltså må riktigt pyton och ändå vänta två-tre veckor på läkartid, om man nu inte tvingas uppsöka jouren dessförinnan. Min make mår inte riktigt pyton, han vill bara kolla att hans värden inte säger motsatsen.
Nå, som tur är finns det andra kanaler utanför detta välfärdsområde – som jag fortfarande vill kalla för ”ofärdsområde” – och som utför ett lika gott arbete, och dit man kan gå om man vill ”kolla läget”.
Okay, det blir en belastning för plånboken, men eftersom hälsa och omsorg om skattebetalarna inte får kosta inom tidigare nämnda välfärdsområde, så får vi lägga ut de pengarna själva och trygga vår hälsa på så sätt. För nu är det ju konstaterat; man ska inte bli gammal, än mindre sjuk, med nu rådande system. Det var faktiskt lite bättre förr. Då fick man tala med en läkare öga mot öga utan föregående långdragna intervjuer, och man visste vid vilken tidpunkt på dagen läkaren skulle ringa om man bokat telefontid. Nu är svaret på den frågan tämligen svävande.”Mellan 9-16”. Tackar, hela dagen låst vid luren, i princip. Man vill ju inte missa det samtalet … Men huvudsaken är ju att läkaren ringer, eller hur? Nu tänker säkert någon ”är hon nu här och gnäller igen”, och jag säger; Ja, tänk att det är hon! Jag blir så upprörd på detta nya, icke fungerande system, som inte leder någon vart eller gynnar någon alls, varken ung eller gammal.
Mariann Rosendal, Harparskog