Hem Hälsa Skolan börjar – och NPF-familjerna lider

Skolan börjar – och NPF-familjerna lider

förbi admin
0 kommentar

Debattören: 70 procent av föräldrarna känner oro

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Över hälften av eleverna med NPF känner mycket eller ganska mycket oro inför skolstart. 70 procent av vårdnadshavarna upplever samma oro, enligt Attentions årliga skolenkät. Vi kräver att problemen tas på största allvar, skriver Anki Sandberg, Riksförbundet Attention.
Över hälften av eleverna med NPF känner mycket eller ganska mycket oro inför skolstart. 70 procent av vårdnadshavarna upplever samma oro, enligt Attentions årliga skolenkät. Vi kräver att problemen tas på största allvar, skriver Anki Sandberg, Riksförbundet Attention.

DEBATT. Oro, ångest och konflikter är vardag för många NPF-familjer nu när skolåret startat igen.

Hela 70 procent av vårdnadshavarna upplever oro inför starten av barnets nya skolår, visar resultatet av Riksförbundet Attentions årliga skolenkät.

Skolan är den plats där våra barn och unga måste vara nästan varje dag under stor del av sin uppväxt. Det gäller också elever med någon form av funktionsnedsättning.

Mellan sju och nio procent av eleverna i den svenska skolan uppskattas ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF), det vill säga adhd/add, autismspektrumtillstånd, Tourettes syndrom eller språkstörning. Räknar man in elever som har liknande svårigheter men inte uppfyller kraven för en diagnos, blir andelen ännu större.

Enligt skollagen ska alla elever få ledning och stimulans för att klara sin skolgång och nå undervisningsmålen.

Enligt samma lag ska elever med funktionsnedsättning få stöd för att motverka funktionsnedsättningens negativa konsekvenser.

Vid Attentions granskning av hur skolorna lever upp till lagen framträder en mörk bild.

Resultaten från vår senaste skolenkät visar att över hälften (56 procent) av eleverna med NPF känner mycket eller ganska mycket oro inför skolstart. Bland deras vårdnadshavare är oron ännu större, 70 procent.

Oron beror på tidigare erfarenheter av organisatoriska och pedagogiska brister, personalomsättning och bristande kommunikation mellan hemmet och skolan, där man upplever att skolan inte tar barnets behov på allvar.

Oro kommer också av att kunskapen om NPF och därmed barnets behov upplevs som låg bland personal och skolledning. Det leder till konflikter, brist på förståelse och ibland även misstro.

En skolgång som inte fungerar påverkar förstås barnets hälsa och mående.

Sju av tio är oroliga för att barnets självkänsla ska försämras av skolsituationen och nästan sex av tio uppger att barnet mår dåligt av skolmiljön.

Över fem av tio oroar sig för att barnets psykiska hälsa ska försämras på grund av situationen i skolan. Över hälften svarar att de är oroliga för att barnet inte ska vilja gå till skolan på grund av skolsituationen.

Föräldrarna beskriver en enorm kamp för att försöka få skolan att förstå, agera och se till barnets individuella stödbehov.

När skolan inte förmår att ta sitt ansvar hamnar ansvaret i vårdnadshavarnas knä. De lämnas att själva stötta och hjälpa sitt barn till någon form av undervisning.

Även här talar siffrorna sitt tydliga språk; nästan sju av tio som svarat på enkäten har fått en försämras psykisk hälsa på grund av barnets skolsituation och mer än fyra av tio har drabbats av utmattningssyndrom.

Anmärkningsvärt är att mer än var tredje har fått gå ner i arbetstid (38 procent) eller till och med slutat arbeta helt (8 procent).

När skolgång är en plikt för eleven måste det ställas lika höga krav på samhället att erbjuda en skolsituation som inte gör elever och deras familjer sjuka.

Siffrorna är talande. Vi kräver att problemen tas på största allvar.

Det innebär att de resurser och kompetensinsatser som krävs måste sättas in, åtgärder måste följas upp och nationell statistik som visar hur det går för dessa elever måste införas.

Vi vill också att politikerna inför en Lex Alissa, innebärande att skolan blir skyldig att anmäla när de inte når eleven med undervisning, oavsett om det beror på bristande anpassningar eller något annat.

Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention

Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Du kanske också gillar