Hem Hälsa Världskulturmuseet behövs mer än någonsin

Världskulturmuseet behövs mer än någonsin

förbi admin
0 kommentar

Utställningen ”Demokrati finns inte – vi gör den” visas just nu på Världskulturmuseet.

Lästips: ”Demokrati: en liten bok om en stor sak” av Sofia Näsström (Historiska Media, 2021).

För lite drygt en månad sedan utövade svenskarna sin demokratiska rätt att rösta fram landets nya riksdag, samt regionala och kommunala styren. Denna lagstadgade procedur är bästa facit för Världskulturmuseets nya utställning ”Demokrati finns inte – vi gör den”, framtagen i samarbete med Institutet V-Dem (Varieties of Democracy) vid Göteborgs universitet.

Av den lär vi oss att Sverige är en av världens mest stabila demokratier. Tack vare vår demokrati har vi privilegiet att leva i ett land som har högre utbildningsnivå och bättre ekonomisk tillväxt jämfört med länder som inte har ett sådant styrelseskick. Vi har också bättre hälsa, längre livslängd och behöver i normalfallet inte heller oroa oss för oväntade konflikter och krig. Sverige åtnjuter dessutom sedan flera år tillbaka stor respekt för sitt arbete med de globala klimatfrågorna.

V-Dem förklarar dessa fakta med att en fungerande demokrati karaktäriseras av fem olika grundprinciper; rättvisa val, medborgarnas deltagande i samhällsbygget, frihet från förtryck, öppenhet och jämlikhet. Handen på hjärtat nu; hur många av oss ägnar överhuvudtaget detta en tanke? Just det, nästan ingen.

De berättelser från andra håll i världen som också ingår i utställningen är därför tänkta att ge framförallt ungdomar en möjlighet att bättre förstå värdet av Sveriges demokratiska styrelseskick. Dels därför att antalet liberala demokratier påtagligt har reducerats under den gångna tioårsperioden och ersatts av olika former av autokrati. Dels som en förklaring till varför olika former av aktivism har utvecklats bland medborgarna i länder med regresserande demokrati, det vill säga där det ursprungliga demokratiska styret har urholkats genom olika mer eller mindre legala motåtgärder.

Jag lyssnar bland annat på en serbisk arkitekt som berättar om när hon och hennes kollegor kände sig tvungna att reagera på ett omdaningsförslag som innebar att större delen av Belgrads gamla stadskärna skulle rivas till förmån för ett omfattande moderniseringsprojekt med skyskrapor och stora trafikleder. Gruppens mål var att genom upplysning och demonstrationer åstadkomma ett folkligt stöd för att behålla de historiska byggnaderna.

I en annan berättelse använder en kvinna den gyllene buren som metafor för kvinnofrågornas frånvaro bland de styrande i Mexiko. Åter ett annat vittnesbörd – denna gång från demokratins moderna ursprungsland – handlar om invånarna i de invandrartäta Parisförorterna och deras ”långa” väg till att få tillgång till huvudstadens enorma kulturutbud och rika kulturarv.

Personligen reagerade jag framför allt på danska invandrares berättelser om deras ständigt pågående kamp mot olika former av stigmatisering, desinformation, propaganda och hatkampanjer från det omgivande samhället.

Än mer förvirrande blir det om man betänker att nedläggningsförslaget ingår i en motion som vitt och brett talar för museernas betydelse som självstyrande, opartiska kunskapskällor.

Är det då samhällsupplysande och kunskapsbaserade utställningar som denna som ligger bakom Sverigedemokraternas motion om att Världskulturmuseet bör läggas ner eftersom det är ”vänster”? Ordagrant skriver man: ”Världskulturmuseet i Göteborg är […] grundat i ett politiskt syfte och har en ideologisk inriktning snarare än en kunskapsbaserad. Världskulturmuseet i Göteborg bör på grund av detta läggas ned.” (Motion 2021/22:2476).

Eller är det utställningarna om mexikansk populärkultur, den japanska kimonotraditionen, ”Afghan Tales”, eller ”En värld av fjädrar” som skaver? Det vill säga, att museet också lär oss om företeelser utanför vår egen bekvämlighetszon. Gör det oss till större eller mindre människor att veta mer?

Ska jag vidare rent administrativt förstå det som att man beskyller Kulturdepartementets tjänstemän för att ha tagit politisk ställning vid beslutet om museets tillkomst? Eller är det så att enbart Stockholm skall ha ett etnografiskt museum?

Än mer förvirrande blir det om man betänker att nedläggningsförslaget ingår i en motion som vitt och brett talar för museernas betydelse som självstyrande, opartiska kunskapskällor. Vad gäller Världskulturmuseet skulle i så fall principen om ”armlängds avstånd” plötsligt annulleras och vara enbart kosmetisk.

Nej, det vore främmande för ett upplysningssamhälle att lägga ner ett statligt museum som redan 2009 utsågs till Årets museum för sina satsningar på unga vuxna och för sitt aktiva arbete med att på kunskapsmässig grund spegla aktuella samhällsdiskussioner.

Som inpräntar i oss demokratins betydelse, samt att frihet, jämlikhet och broderskap förutsätter medborgarnas delaktighet. Eller som Sofia Näsström skriver i boken ”Demokrati: en liten bok om en stor sak”, som museet nu så påpassligt säljer: ”[Demokratin] gör dig viktig. […] Samtidigt är den krävande.”

Läs mer i GP Kultur:

LÄS OCKSÅ: Gellert Tamas om SD: ”Samma som 1994”

LÄS OCKSÅ: Borgerligheten måste stötta Östeuropas dissidenter

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

Du kanske också gillar