Hem Hälsa Vetenskaplig knäckfråga att öka jämlikheten i människors hälsa

Vetenskaplig knäckfråga att öka jämlikheten i människors hälsa

förbi admin
0 kommentar

Bild:

Rubrik:

Johan Fritzell, professor i socialgerontologi vid Aging Research Center.
Foto: Stefan Zimmerman

Johan Fritzell, professor i socialgerontologi vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, beskriver två skilda förhållningssätt inom forskningen kring jämlik hälsa. Ett handlar om att undersöka kopplingen mellan olika riskfaktorer och grupper i samhället. Frågeställningar kan då vara hur vanligt det är med rökning, alkohol- eller narkotikabruk eller ohälsosamma matvanor grupper i samhället, till exempel i olika socioekonomiska grupper. Det andra förhållningssättet handlar om att försöka förstå varför sådana och andra riskfaktorer är mer eller mindre förekommande i socioekonomiskt utsatta grupper – att försöka se the causes of causes eller orsakernas orsak, som det har kommit att kallas.  

– Enligt det här sättet att se på jämlik hälsa handlar det inte bara om folks val och levnadsvanor utan i grund och botten faller det tillbaka på en social ojämlikhet, om levnadsvillkoren i samhället i stort, säger Johan Fritzell.  

Ett begrepp som används för att beskriva detta för en enskild individ är socioekonomisk position eller, kortare uttryckt, social position. Oftast mäts den utifrån yrke, utbildning eller inkomst – men mer troligt ingår en mängd faktorer som uppträder under hela livscykeln, förklarar Johan Fritzell.  

Enligt resonemanget går skillnader i social position att koppla till skillnader i hälsa i alla samhällen, nu befintliga och historiska, och inom olika grupper. En lägre social position är förenad med sämre hälsa än en högre, oavsett om jämförelsen gäller individer med olika slags liv i Kenya eller högre respektive lägre tjänstemän på en svensk arbetsplats.  

Men på vilket sätt leder då en lägre social position till ohälsa? Eller, omvänt frågat – varför ger en högre position ett skydd?  

Ja, här blir forskningen mindre tydlig, förklarar Johan Fritzell. Men ett sätt att se det är att det handlar om fördelning av resurser, sett ur en vid aspekt. Pengar, kunskap, nätverk samt psykisk och fysisk energi är exempel på resurser som ger individen större möjlighet att själv kontrollera sitt liv. Mer resurser ger större frihet i valet av bostad och mat. Mer resurser kan också minska stress, till exempel till följd av mindre oro för oförutsedda utgifter.  

– De forskare som ser på orsakerna på det här sättet menar att det inte går att få bort strukturella skillnader i hälsa utan att jämna ut materiella och sociala villkor i samhället, säger Johan Fritzell.  

Hälsoklyftorna ska slutas inom en generation

Den svenska regeringen satte 2018 ett nytt folkhälsopolitiskt mål. Enligt det ska de påverkbara hälsoklyftorna slutas inom en generation, eller närmare bestämt till 2048. Vägen dit ska gå genom att skapa samhälleliga förutsättningar för detta. Åtta målområden har ringats in och utbildning, inkomster, arbetsmiljö och boende är några av dem.  

Johan Fritzell tror dock inte att målet kommer att nås.  

– Nej, jag tror inte att vi kommer ha utjämnat strukturella skillnader i hälsa om drygt 25 år. Men det är en bra målsättning att försöka minska dem, för det finns inget bra argument för varför de ska bestå. Jag har tidigare i min forskning studerat ekonomisk fattigdom och inkomstfördelning och där går det att hitta goda argument till varför det skulle vara en dålig idé att totalt utjämna människors inkomster. Men när det gäller hälsa är det svårt att hitta sådana argument. Det finns inga rationella motiv till varför vissa grupper ska ha en större sjukdomsbörda eller kortare liv av rent strukturella skäl. Jämlik hälsa handlar inte om att alla ska ha identisk hälsa för vi har olika biologiska och genetiska förutsättningar. Men människor i olika samhällsklasser har inte olika biologiska och genetiska förutsättningar till god hälsa, utan skillnaderna är strukturella, säger Johan Fritzell. 

Ojämliketer består

Hans eget specialområde handlar om äldre personers hälsa. Där har han bland annat ägnat sig åt en vetenskaplig knäckfråga – ökar eller minskar jämlikheten i hälsa under livets gång? Är det så att små skillnader i livets början ackumuleras för att bli till stora klyftor senare i livet? Eller är det så att ju äldre man blir, desto större betydelse får just biologiska och genetiska faktorer, vilket gör att de sociala och strukturella skillnaderna minskar? 

– Det vi har kommit fram till är egentligen inte rocket science. Vi ser i våra studier att det först sker en ackumulering, men sent i livet, efter 90 års ålder, då tar de biologiska och genetiska faktorerna över. Men vi ser att den sociala gradienten finns kvar ända upp i 80-årsåldern, vilket har väckt viss förvåning, säger Johan Fritzell.  

Han och hans kollegor har valt att visa båda relativa och absoluta skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Ett exempel för att lyfta fram det handlar om spädbarnsdödlighet i England och Wales i olika sociala klasser. Under 1911 dog dubbelt så många spädbarn i den mest resurssvaga klassen jämfört med den mest resursstarka. Under 2001 var förhållandet i princip detsamma – då dog fortfarande dubbelt så många spädbarn i den mest resurssvaga gruppen. Den relativa skillnaden var alltså oförändrad. Men i absoluta tal har stora förbättringar gjorts – särskilt i den resurssvagaste gruppen. Antalet döda spädbarn i den mest utsatta gruppen var över 150 år 1911 men färre än tio under 2001. Det kan jämföras med de cirka 75 spädbarn som dog i den resursstarkaste gruppen under 1911, ett antal som sjönk till färre än fem under 2011. 

– I det här exemplet kvarstår de relativa skillnaderna. Men det vore fel att kalla det för ett misslyckande eftersom så väldigt många fler spädbarn överlevde under 2001 jämfört med 1911. Det går att med fog hävda att man bör fokusera på att minska skillnaderna i absoluta tal snarare än i relativa tal. Det spelar roll när målsättningar och avsiktsförklaringar ska formuleras, säger Johan Fritzell.  

Covid-19 drabbade ojämlikt

En sjukdom som tydligt har drabbat den svenska befolkningen på ett ojämlikt sätt är covid-19. Under 2020 var sjukdomen den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige, enligt en rapport från Socialstyrelsen. Totalt dog nära 9 500 personer i covid-19 under detta smittans första år i Sverige och de flesta dog under den första vågen, under våren. Nio av tio av dem som dog under 2020 var över 70 år, så ålder spelade roll för risken att dö i sjukdomen. Men även födelseland spelade roll. Av män som var födda i Somalia och som dog under 2020 var covid-19 orsaken i hälften av fallen. Motsvarande siffra för män födda i Sverige var tio procent, enligt rapporten från Socialstyrelsen.  

– Covid-19 slår i befolkningen på ungefär samma sätt som många andra sjukdomar. Det är ett mycket tydligt exempel på hälsans sociala gradient. Det är nästan ironiskt att välbärgade skidturister tog med sig smittan hem till Sverige, men när sjukdomen kommit in i samhället var det andra grupper som blev värst drabbade, grupper som var mer exponerade för smittan och som hade större sårbarhet för själva sjukdomen. Till exempel är rökning och övervikt vanligare i de socioekonomiskt utsatta grupperna. Det är riskfaktorer för allvarligt förlopp vid covid-19, säger Bo Burström, professor i socialmedicin vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet.  

Du kanske också gillar