Hem Världen Jonas Gummesson: Medierna blev ett lätt byte i Nato-debatten

Jonas Gummesson: Medierna blev ett lätt byte i Nato-debatten

förbi admin
0 kommentar

Natofrågan har omgärdats av ett framgångsrikt politiskt spinn från regeringshåll avsett att vilseleda. Att medierna så lättvindigt skulle gå i fällan gång på gång kunde S-strategerna nog inte drömma om ens i sina vildaste fantasier. Jag är tämligen luttrad efter fyra decennier vid stora nyhetsredaktioner men häpnar ändå över hur uppenbart planterad information letar sig in på framträdande plats i rubrikerna och publiceras rakt av till synes utan eftertanke.

Det finns ett antal exempel från senare tid. Den 22 april hade Dagens Nyheter den fullständigt korrekta rubriken ”Inga säkerhetsgarantier från USA innan Nato-medlemskap”, skriven av tidningens försvars- och säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström.

En knapp vecka senare avfärdade Aftonbladet samma DN-artikel som tidningen när den publicerades valt att citera: ”Pentagon dementerar uppgift i DN om USA:s säkerhetsgarantier”.

Det hör till ovanligheterna att en tidning i så direkta ordalag går i öppen polemik med innehållet på nyhetsplats i en annan. Nu påstod en talesman för det amerikanska försvarshögkvarteret att DN haft fel och utfärdade en ”kraftfull dementi”. För säkerhets skull citerade Aftonbladet också en anonym regeringskälla: ”Uttalanden om att Sverige inte kommer att skyddas eller få stöd under en eventuell ansökningsprocess spelar Ryssland i händerna.”

I övrigt talades det i artikeln om ”säkerhetshöjande åtgärder” och ”säkerhetslöften”, alltså inte om några garantier som DN skrivit om. Om Sverige fått amerikanska garantier hade det varit en sensationell nyhet. Nu ledde hjälpsamma regeringshänder istället Aftonbladet och även andra medier i en helt annan riktning.

Den som till äventyrs googlade på ordet ”säkerhetsförsäkring” i månadsskiftet april-maj fick bland annat en träff på en så kallad ”economy-pedia”-sajt: ”säkerhetsförsäkring är en typ av försäkringsavtal”. Syftet är att i efterhand täcka en kreditgivares risker om ett ingånget avtal inte fullföljs. En form av ekonomisk garanti alltså. Inget militärt.

Den 3 maj fick ordet säkerhetsförsäkring en ny innebörd enligt en intervju i SVT med försvarsminister Peter Hultqvist: ”Om vi ska gå in i Nato så är det väldigt viktigt att det sker någon form av försäkringar från länder inom Nato om att man är beredd att försvara Sverige och Finland.”

Enligt speakertexten i inslaget var försvarsdepartementet ”noga med att inte kalla det för en säkerhetsgaranti, utan talar i stället om säkerhetsförsäkringar”. Någon fingerfärdig individ i försvarsministerns närhet hade försnackat ämnet med reportern och därmed var det hela klappat och klart och det nya säkerhetsbegreppet etablerat. Försvarsministern fyllde på med att nämna militärövningar, flottbesök och politiska besök på ministernivå som exempel.

SVT rapporterade utan att blinka. Längre från Natofördragets artikel fem går det svårligen att komma, men det gick ändå hem och redan dagen efter talade även utrikesminister Ann Linde med stor inlevelse i SVT om att ”USA kommer att ge Sverige säkerhetsförsäkringar”. SVT:s politiske kommentator Mats Knutson slukade Peter Hultqvists narrativ med hull och hår och menade att det till exempel kunde röra sig om krigsfartyg i Östersjön och gemensamma övningar.


Foto: Magnus Hallgren

Ett annat exempel. I mars 2021 var jag försvarspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, ett uppdrag jag lämnade några månader senare, och lyssnade på en interpellationsdebatt i riksdagen mellan försvarsutskottets ordförande, moderaten Pål Jonson och försvarsminister Peter Hultqvist på temat ”Dialogen med Storbritannien”. Jonson krävde besked av Hultqvist om hur det hela förlöpte.

Bakgrunden var i sin tur brexit ett drygt år tidigare och att solidaritetsklausulen i EU-fördragets paragraf 42.7 inte längre omfattade Storbritannien, som av samma skäl också hamnade vid sidan av Sveriges unilaterala solidaritetsförklaring att bistå EU-medlemmar och nordiska länder i händelse av kris eller krig. Kort sagt behövdes det ett nytt avtal och frågan var då hur det gick med det och vilka åtgärder regeringen hade vidtagit. Peter Hultqvist var inte så intresserad av att lägga några kort på bordet: ”Det pågår en dialog som jag inte vill föregripa.”

Resultatet av detta blev drygt ett år senare den ”politiska solidaritetsförklaring” på tre A4-sidor som skrevs under på Harpsund den 11 maj av premiärminister Boris Johnson och statsminister Magdalena Andersson och som avslutas med meningen att ”dokumentet är en politisk förklaring och inte ett juridiskt bindande åtagande under internationell lag”.

I praktiken var det en allmänt hållen viljeyttring i enlighet med EU-fördragets paragraf 42.7 och den ensidiga svenska solidaritetsklausulen som till slut sattes på pränt. Vid den direktsända pressträffen på Harpsund var Boris Johnson uppenbart ovillig att dra några större växlar på innehållet och svara konkret på vad Storbritannien skulle bidra med om Sverige utsattes för ett militärt angrepp av Ryssland i mellanperioden från en ansökan till dess att ett fullvärdigt medlemskap i Nato träder i kraft. Avtalet var mer en formalitet för att bekräfta ett redan existerande förhållande mellan länderna.

Det intressanta med S-spinnet är dels hur avtalet blåstes upp när det lanserades, då för att inpränta att det fanns något hållfast att falla tillbaka på vid en Natoansökan, dels hur det presenterades i medierna när det väl var underskrivet på Harpsunds trappa inför smattrande kameror.

I Aftonbladet föregående dag fanns en artikel under rubriken ”Boris Johnson till Sverige för att skriva under försvarsavtal”. En ”källa med insyn” förklarade att det rörde sig om ”en viktig signal inför den eventuella ratificeringstiden” vid en Natoansökan. Artikeln andades även i övrigt stor dramatik: ”Svenska politiker i försvars- och utrikesutskotten har under flera säkerhetsklassade utskottsmöten under senaste dagarna tagit del av information om ett hemligt bilateralt samarbete med annat land. Inga mobiltelefoner har fått föras in på mötena och politikerna har fått en deklaration uppläst för sig om att det medföra straffansvar att yppa informationen.”

Så går det till ibland när regeringen vill upprätthålla sekretess kring sitt agerande. Men i det här fallet fanns det också ett sammanhang som kunde klarlagts i några enkla, förtydligande meningar: att det rörde sig om ett till intet förpliktigande standardavtal föranlett av brexit, som diskuterats under lång tid, refererades i regeringens försvarsproposition, debatterats öppet i riksdagen och inte hade ett dugg med vare sig Ukrainakriget eller en Natoansökan att göra.

I den spinnversion som via regeringskällor fick fäste i medierna blev det något helt annat. I en uppföljande artikel beskrev Aftonbladet Boris Johnsons besök som en ”tydlig varning till Putin”. Dagens Industris ledarsida snurrade till det fullständigt och hävdade att premiärministern utfärdat brittiska försvarsgarantier under ansökningsperioden. För nyhetskonsumenter med viss inblick i vad det rör sig om måste det ha tett sig helt obegripligt.

Redan föregående dag hade Peter Hultqvist framträtt som Natoförespråkare och meddelade i en intervju i Dagens Eko att ”Natomedlemskap skulle stärka det nordiska försvaret” och ge ”ett helt annat strategiskt djup”. Över en natt eller så hade försvarsministern nått nya militära insikter: ”Vi utnyttjar varandras styrkor och fördelar och kompletterar varandra fullt ut och genomför dessutom en operativ planering och då blir effekten att vi blir starkare tillsammans. Det här är någonting som kan ske om vi väljer att gå med i Nato.”

Vad som i det avseendet förändrats sedan försvarsalliansen grundades 1949 med Norge och Danmark som ursprungliga medlemmar föranledde inga frågor. I Peter Hultqvists nybakade spinnversion framstod Nato mest av allt som ett nordiskt försvarssamarbete. När S-ledningen väl bestämde sig för att köra Natospåret över mållinjen drogs propagandamaskineriet igång på högvarv. Medierna blev ett lätt byte.

Jonas Gummesson var tidigare försvars-och säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dabladet, i dag fri skribent

Du kanske också gillar