Hem Underhållning Matprofilen Zeina Mourtada: ”Jag smög ner en lapp med mitt telefonnummer”

Matprofilen Zeina Mourtada: ”Jag smög ner en lapp med mitt telefonnummer”

förbi admin
0 kommentar




Hon har lagt ett hungrigt Sverige för sina fötter – men det har också kostat på i form av hat och hot.
– Det gick så långt att jag började ifrågasätta mig själv, berättar hon.







En av Zeinas största supportrar är maken Jamil – en nedsmugen lapp spelade en huvudroll när de fann varandra. Hennes matlagning har gjort succé i program som ”Timjan, tupp & tårta” i SVT och TV4:s ”Nyhetsmorgon”.


Så här kan en succéhistoria också börja: med ett par yoghurtbollar. En 32-årig Zeina Mourtada är föräldraledig och även om hon älskar att vara hemma med sin lilla dotter så känner hon sig rastlös. 

Hon hade lämnat barndomens Malmö och flyttat till Stockholm, sagt upp sig från sitt jobb som avdelningschef på Stadium och kände att hon hade börjat tappa bort sig själv. Vad ville hon egentligen göra? Peppad av sin storasyster Fatmeh la hon upp en bild på Facebook med sina goda “labneh”, yoghurtbollar rullade i olika kryddor. Hennes följare i den lilla matgruppen blev som tokiga, och ropade efter mer.

 – Jag hade alltid skickat matbilder till min familj, berättar Zeina, men hade väl tänkt att “vem i hela världen bryr sig om vad jag lagar för mat?”

Det visade sig vara väldigt många.

I dag är Zeina Mourtada en av våra mest kända matprofiler, hon har gett ut fyra kokböcker, syns ofta i tv, driver en framgångsrik blogg och hennes instagramkonto har närmare 350 000 följare.

– Egentligen var det inget märkvärdigt det jag gjorde, men jag fyllde ut ett stort tomrum i mat-Sverige, förklarar Zeina.

– Jag lagade autentiska recept från olika delar av världen, recept som inte tidigare funnits på svenska. Det är min allra bästa komplimang när någon säger “åh, det här smakar precis som när min mamma lagade det”.

– Sedan såg jag ju knappast ut som en klassisk svensk kock heller, tillägger hon.

 

“Älskar att bo här”

Vi har stämt träff i Zeinas radhus utanför Sollentuna i Stockholm. Eller strax bredvid i varje fall. För just nu är matälskande Zeina utan kök, det gamla är utrivet och det är några långa veckor kvar utan egen spis. Men Zeina har hyrt in sig i områdets samlingslokal och där finns ett enkelt kök.

– Det går ganska bra ändå, jag har en kokplatta hemma, en miniugn och grill. Det kommer man rätt långt med, säger hon. 

I blommig klänning och elegant knuten slöja är hon knappast en vanlig Svensson i den svenska villaidyllen, men grannarna hejar glatt och det märks att de är stolta över sin egen tv-kändis.

– Jag älskar att bo här! Det var så roligt när vi flyttade hit och jag gick över med mat till grannarna. De blev väldigt glada, men frågade snart: “Ska jag swisha något för maten?”

– Så typiskt svenskt, eller hur? 

Det är omöjligt att inte ryckas med när Zeina berättar både om sitt liv och sin mat, och även privat har hon en karismatisk utstrålning som kan få den suraste på gott humör.

– Jo, jag är nog oftast glad – men frågar du min man, så det stämmer det inte alls, haha. Men jag är så tacksam över att allting blivit så bra till slut.

För Zeinas livsresa började dramatiskt, och hon har fått flera tuffa smällar på vägen. Dessutom har hon under hela karriären fått hantera fula nättroll som gärna stuckit upp sina rasistiska trynen varje gång Zeina synts i tv.

1982 föds hon i afrikanska Sierra Leone, dit hennes föräldrar flytt från Libanon.

– Vi hade ett bra liv där, jag kommer ihåg att jag hade ett eget rum och en massa leksaker. Men snart blev det krig och mina föräldrar blev tvungna att fly igen.

Fast Zeina var liten, drygt fyra år, minns hon föräldrarnas oro. Mitt i natten blir hon upplyft av pappa och bärs sovande in i en bil som åker iväg.

– Jag kände ju av deras skräck, men var samtidigt så arg på mina föräldrar över att jag inte hann få med några av mina leksaker…

Efter en tid i Tyskland får familjen till slut uppehållstillstånd i Sverige och hamnar i Göteborg.

– Pappa börjar på Volvo, mamma på Göteborgskex. Vi ville verkligen bli en del av samhället så fort det gick.

En del av integrationen hette “Rutiga kokboken”. Genom den lär sig mamma Faizeh både svenska och att baka kanelbullar. Och Zeina hänger sin mamma i förklädet.

– Jag var ett drömbarn när det gäller mat. Jag åt ALLT med god aptit, jag ville hela tiden smaka och prova. Mitt smeknamn var “Em karesh”, ungefär “fröken mage”.

– Men ska jag var ärlig fick jag inte laga så mycket mat i början, utan jag gjorde alla jobbiga och tråkiga uppgifter, som att hacka lök, skala mandel, diska och handla.

 

– Ibland undrar jag vad rasisterna menar när de säger att jag ska “dra tillbaka hem”. Vart ska jag dra? Jag har aldrig bott i Libanon, kan inte läsa eller skriva arabiska, från Sierra Leone fick jag fly när jag var fyra… Sverige är ju mitt land.

När Zeina senare flyttar hemifrån är det just de där smakerna och dofterna från sin barndom som hon vill återskapa. Hon ringer sin mamma varje dag och frågar “hur lagade du det där?” Recepten skriver hon ner på kuvert, på kvitton, på små pappersbitar…

När Zeina startar sin matblogg blir det ett sätt att samla alla lösa lappar till riktiga recept, något som så småningom blir hennes första kokbok “Zeinas kitchen”, som kom 2018.

– Mamma och hennes recept var en otroligt viktig del av den kokboken, säger Zeina med eftertryck.

 

Dog av brustet hjärta

Men inte långt efter att kokboken har släppts dör mamma Faizeh hastigt och oväntat i hjärtstopp, 57 år gammal. Hjärtat har bara stannat under natten.

– Jag och mina syskon brukar säga att mamma gick bort av brustet hjärta. Hon blev sig aldrig lik efter Chafics död, hon sörjde sin son till sista andetaget.

Chafic, det är Zeinas älskade storebror, hennes bästa vän, idol och inspiration.

Fram tills nyligen har Zeina inte velat berätta hans historia, det har varit för privat och tungt, och dessutom fanns där en rädsla över att folk skulle tro att hon använde hans öde för att få uppmärksamhet.  

För Chafic Mourtada var en av de tusen unga pojkar och män som tog sitt liv det året, och att han skulle bli en av dem fanns inte i familjens sinnesvärld.

– Livet lekte för Chafic, hans tjej var höggravid, han hade fått spelningar med sitt band “Advance Patrol”, hans musik hade börjat uppmärksammas, vi hade massor av planer för sommaren… Och så bara – bom – en dag är han borta, bara 23 år gammal, säger Zeina.

– Det var en riktig käftsmäll.

Chafic tog sitt liv 2002, och sorgeprocessen pågår ständigt. Men idag vill Zeina vända sorgen och hjälpa till med att bryta tabun.

– Att begå självmord är en synd inom islam, och det är något man helst inte pratar om, utan ofta kallas det för “en olycka”.

– Men om någon som jag – i slöja – kan berätta, så kan jag kanske nå ut till många i min kultur och få fler att börja prata om psykisk ohälsa.

– Och samtidigt bidra till att Chafic och hans musik inte blir bortglömd.

Det var också sorgen efter brodern som fick Zeina att börja bära slöja.

– Jag sökte stöd hos något som var större än mig själv. Det kändes skönt att prata med min bror genom Gud, “han kanske hör mig”, tänkte jag.

– Och eftersom han hade begått självmord var jag orolig över att han skulle ha det lite svårare på andra sidan. Genom att be mina böner kunde han få frid i själen, hoppades jag. 

När Zeina närmat sig Gud på sitt eget vis kändes det också naturligt att ta på sig en slöja.

– Jag bär den för min skull, inte för någon annans. Slöjan uttrycker att jag gjort en förändring mitt liv.

– Idag får slöjan mig att känna mig fin, den får mig att sticka ut, och jag kan matcha den med mina kläder, säger Zeina och avslöjar att hon nog har en “200 stycken olika”.

– Min man har organiserat dem åt mig, och gjort en korg med mina favoritsjalar.

 

Hat på nätet

Innan slöjan kom på plats var håret en viktig del av Zeinas personlighet.

 – Ja, jag har nog haft alla frisyrer som finns, snaggat hår, rastaflätor, lila hår, kort på ena sidan och långt på den andra… 

Men även om Zeina dykt upp i neon-
grönt hår hade det aldrig väckt samma uppmärksamhet som att hon täckt det med ett tygstycke, samtidigt som hon lagade mat. 2015 debuterade hon som kock i TV4 och var supernervös. Inte över att laga mat, men för att hon inte skulle passa in.

– Jag anade ju att det skulle bli reaktioner, men hade aldrig kunnat tro att de skulle bli så många. Ingen brydde sig om vad jag lagade, bara att jag hade slöja. Det var som om jag stått och lagat mat i en rymddräkt.

Även om de positiva tillropen var i majoritet, så hade nättrollen fest. De skulle bojkotta TV4, Zeina var äcklig och hemsk, hon fick dem att vilja kräkas – många av kommentarerna var helt enkelt fruktansvärda.

– Jag vågade inte säga något till TV4, rädd för att jag inte skulle få komma tillbaka.

– När första chocken lagt sig, var jag ändå glad över att jag stod på mig. Jag kände att det var viktigt, “om inte jag gör det, vem gör det då?”

När Zeina blev inbjuden att laga mat på midsommardagen 2018 kulminerade hatet. En kvinna i slöja som lagar kebab under den heliga midsommarhelgen, nu var måttet rågat.

– Med facit i hand – det kommer jag aldrig att göra om. Jag fick så mycket hat och hot att jag till slut började ifrågasätta mig själv.

– Jag är ju inte mer än människa. Det är klart att det är jobbigt att höra att någon mår illa bara av i min existens.

De elaka kommentarerna är mycket färre idag, men har rasismen har inte helt försvunnit. 

– Jag skulle aldrig tacka ja till att vara julvärd till exempel. Det skulle jag inte orka. Även om svenskarna är öppna och nyfikna, så har jag förstått att vissa traditioner ändrar man inte på.

En som hela tiden stöttat och peppat Zeina genom både framgångar och hatstormar är maken Jamil.

 

Träffades på Stadium

Jamil är stockholmaren som 2004 var på besök i Malmö och letade efter badbyxor i en Stadium-butik, just den där Zeina arbetade. Han småflörtade litegrann med den snygga expediten.

– När han gick fick jag panik och ringde en kollega i den butik där de lagt undan ett par badbyxor i rätt storlek. “Lägg ner en lapp med mitt telefonnummer, snälla”, berättar Zeina.

Jamil ringde samma kväll, efter ett år var de gifta och idag har de varit tillsammans 18 år och har tre barn.

Zeina har nyss fyllt 40 år, firad med en stor överraskningsfest, och förklarar att hon är på en perfekt plats i livet just nu.

– Ja, allt jag jobbar med är så himla kul. Det är en jätteskön frihet att kunna välja vad jag vill göra.

– Och barnen är i så underbara åldrar, 8, 11, och 16 år. De börjar klara sig själva lagom mycket.

Närmast i september väntar en ny kokbok, “Zeinas bröd”. Den beskrivs som “världen runt på 70 brödrecept”, med allt från indiska tunnbröd fyllda med kryddig färs eller latinamerikanska “arepas con queso”, börek, piroger, pizzor…

– Jag älskar bröd, fastslår Zeina. Det är en av de vanligaste frågorna jag får, “vilken är din favoriträtt?”. Jag svarar alltid “en mustig gryta med ett riktigt gott bröd”.

Bröd är också förknippat med ett av Zeinas första och bästa matminnen.

– När vi kom till Sverige fanns det inga pitabröd att köpa, och jag minns hur magiskt det var när min mamma bakade det, hur de platta degbitarna blåstes upp som ballonger.

– Och vi pratar inte om att baka några bröd åt gången, mamma la dubbellakan på golvet som hon fyllde med bröd! 

En gång i tiden hade Zeina också tänkt att “köpebröd inte ska komma över tröskeln i mitt hus”.

– Men efter att min ugn exploderade mitt i ett brödbak, så fick jag tänka om. Jag blev nästan rädd för att baka bröd. Trenden att stänka iskallt vatten i en stekhet ugn för att få en knaprig skorpa fick ett plötsligt slut när ugnsluckan krossades i tusen bitar.

Idag släpps därför gärna en välgräddad färdiglimpa in i köket.

– En nyrostad skogaholmare med smör och en smakrik lagrad ost… 

Zeina ser nästan lyrisk ut.

– Mmm, vad jag blir hungrig! 

Du kanske också gillar