Hem Sport Anmälan

Anmälan

förbi admin
0 kommentar

”Ring kansliet”, är Svenska ridsportförbundets uppmaning för att få slut på sexuella övergrepp och trakasserier.

I mars gjorde ryttartalangen Johanna precis det.

Det blev starten på en ny mardröm.

Johanna samlade mod och anmälde tillsammans med ytterligare fem andra personer penisbilderna, de sexuella meddelandena och klippen de under flera års tid fått ta emot från en svensk landslagsryttare.

Hon gjorde därmed precis det ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster, i en intervju med Sportbladet den 24 augusti, uppmanade alla att göra.

Hjälp förbundet att stoppa de sexuella trakasserierna och övergreppen genom att anmäla. Ring kansliet!

Men telefonsamtalet till förbundet blev för ryttartalangen starten på ett mörkt halvår.

Johanna sattes i kontakt med en person från förbundets juridiska utskott och till en början kändes allt bra.

De lyssnade.

Men efter att hon samlat ihop sitt material till anmälan blev det tyst.

Vardagen fortsatte men oron gnagde. Efter ett antal veckor kom ett mejl från förbundet.

– Jag fick veta att ryttaren hade anlitat en advokat samtidigt som jag satt ensam. Då började jag inse att jag skulle behöva göra det här själv.

Anklagas för att driva opinion

De kommande månaderna skedde en slags brevväxling mellan Johanna och den utpekade ryttarens advokat. Via förbundet skickade Johanna in sina anklagelser, fick advokatens bemötanden och tvingades därefter själv försöka styrka sina påståenden.

Hon beskriver hur breven blev mer och mer personliga. I ett, som Sportbladet kommit över, anklagas hon för att driva opinion mot ryttaren och ljuga i sina berättelser.

En lång redogörelse finns bland annat kring hur Johanna skulle ha kunnat förfalska sitt bevismaterial.

– Jag fick ingen hjälp med vad jag skulle svara, om det ens var lönt att svara eller om jag bara skulle hålla mig till anmälan. Jag ville veta vad jag skulle lägga energi på, vad som var viktigt för förbundet. Det tycker jag att de ska kunna svara på, säger Johanna.

För att bevisa att nakenbilderna och fotona av en penis ryttaren skickat var trakasserande och inte i samtycke var Johanna tvungen att leta efter bevis.

En av bilderna som fanns med i utredningen mot ryttaren.
En av bilderna som fanns med i utredningen mot ryttaren.

Hon gick otaliga gånger genom sin mobil och ringde runt till de andra utsatta för att säkerhetsställa att alla verkligen hade skickat allt de hade.

Hon blev i praktiken brottsutredare, åklagare och målsägande. På andra sidan stod samtidigt en professionell jurist.

Den anmälda ryttaren förnekade alla anklagelser.

– Jag var tvungen att hitta så extremt mycket material för att motbevisa allt han påstod.

”Vill aldrig mer se det”

För att stärka sin berättelse tvingades Johanna också genomleva sitt trauma om och om igen.

– Jag tittade genom min kamerarulle flera gånger för att leta efter bevis men det är sådana saker som är svåra att spara, och som man inte ens vill spara. Jag har gömt allt i en mapp nu så att jag aldrig mer ska behöva se det, säger hon och beskriver den psykiska och fysiska påverkan.

– Jag sov extremt dåligt under den första perioden, vaknade flera gånger varje natt och bara tänkte på om jag kunde ha mer bevis någonstans.

Utredningen drog ut på tiden och varje gång ryttaren genom sin advokat svarade på Johannas anklagelser tvingades hon själv försöka bemöta hans nya påståenden.

– Man har ingen aning om hur framtiden ser ut och varje gång jag fick hans svar blev jag så trött på livet. Man inser hur mycket jobb man har framför sig.

Johanna beskriver hur hennes enda kontakt med förbundet nu var när ryttarens svar på hennes anklagelser vidarebefordrades till hennes mejl.

I början fick hon åtminstone datum att förhålla sig till, när hon skulle lämna in sina svar, men på slutet så försvann även det.

Enligt Johanna var förbundets enda egentliga bidrag till hennes sida i utredningen att de till och med skadade hennes trovärdighet.

Detta efter att Johannas kontaktperson skickat vidare en och samma film fem gånger – istället för de fem olika filmer Johanna hade – till det juridiska utskottet.

– Min trovärdighet minskade ju direkt när jag var tvungen att förklara att jag absolut inte ville luras att det fanns fler klipp än ett. Jag hade ju skickat minst fem olika.

Tvingades förklara Snapchat

Johanna tvingades också i skrift förklara för ridsportförbundets juridiska utskott hur chattprogrammet Snapchat fungerar.

– Det enda jag hade önskat från förbundet var information och stöd om vad som måste vara med i en anmälan. Han hotade hela tiden att anmäla mig för förtal, och jag hade velat ha svar på om det var möjligt eller bara något han sa. För när man får sådana hot kan vem som helst backa.

Hon reagerade också på att förbundet pressade henne att avslöja identiteten på de andra som stod bakom anmälan.

– Jag svarade bara kort att alla är med i förbundet, men då ville de ha namnen på alla trots att de ville vara anonyma. En av de utsatta tävlar dessutom på hög nivå och då var det tydligen viktigt för kontaktpersonen att hennes namn fanns med i anmälan. Det kan jag inte förstå. Då kommer ju alla sådana här män att gå på tjejer i ridskolorna för då verkar det inte spela lika stor roll i förbundets ögon.

”Ville bli av med mig”

När korrespondensen mellan anklagad och målsägande drog ut på tiden bad förbundet till sist Johanna att själv avsluta saken.

– I början kände jag mig välkommen av förbundet men snabbt så kändes det istället som de bara ville bli av med mig. Min kontaktperson blev kort i svaren och gav inget utförligt svar på något jag frågade. På slutet var det bara: ”Ja ja, skriv bara så det blir färdigt någon gång”.

Johanna suckar.

– En gång sa kontaktpersonen: ”Ni har ju inte så mycket att säga längre så skriv bara något kort, så kan vi avsluta det”. Då kändes det inte som att de trodde på mig, de ville bara att det skulle vara över så de slapp hantera det.

Johanna beskriver hur stöd till henne som person saknades genom processen. Den var kall och juridisk.

– Jag fick bara mejl från förbundet när de skickade vidare hans svar och skrev när de ville ha mitt svar. De skrev; ”ring om det är något”. Men när jag ringde så svarade ofta ingen utan de ringde upp först flera timmar senare.

Istället tvingades hon hantera det upprepade ifrågasättandet av hennes historia på egen hand. Något som bröt ner henne.

– När jag fick hans sista svar i somras skulle jag äta middag med min bästa kompis som var på besök. Men istället gick jag bara och la mig i sängen och stirrade i taket. Jag orkade inte någonting. Jag hade sådan ångest för att öppna hans svar. Jag visste att det bara skulle vara massa personangrepp.

Hur har du känt dig under den här tiden?

– Väldigt ensam. Jag har haft de andra tjejerna som jag har kunnat gå till men jag har ju gjort allting för dem också. Jag har alltid kunnat få hjälp av dem men det är jag som gjort allt arbete. Jag satt och grät i skolan när jag skulle berätta om det här för mina kompisar. Jag har inte berättat för någon hur många år det här har pågått.

”Kan inte svika de andra”

Trots att Johanna upplevde att hon stod ensam vägrade hon ge upp. Hon kände inte minst ett ansvar mot de andra.

Jag var så arg innan och ännu mer så när mer och mer skit kom fram. Då kände jag att jag inte kunde ge upp för de andra tjejernas skull.

Hon tar en paus.

– Hade det bara varit jag så hade jag nog gett upp efter hälften men nu kämpade jag för oss alla. Då kan man inte svika dem. Jag ville veta att jag gjort mitt bästa för att det skulle bli något av vår anmälan.

Inför och under hela processen hade Johanna fått ett löfte av Svenska ridsportförbundet. Oavsett vad ryttaren påstår – och oavsett vilka hot du kommer utsättas för – så kommer du alltid ha sista ordet.

Det var något hon lutade sig mot. En slags trygghet.

Men när såväl vintern som våren passerat och Johanna satt och skrev på ännu ett svar dök plötsligt ett mejl från förbundet ner i inkorgen.

”Kom som en chock”

Kontaktpersonen meddelade att utredningen var avslutad och att materialet skulle skickas till det juridiska utskottet för beslut.

Ryttarens version blev den sista, utan att Johanna fick möjlighet att svara och försöka motbevisa.

– Det var som en chock att han fick sista ordet och när han skrev sitt sista svar hade han extremt många lögner i det. Jag hade material så jag kunde backa upp att det inte stämde men de skrev att det var över.

Johanna kopplades bort från processen samtidigt som hennes fall försvann in bakom de lyckta dörrarna till det juridiska utskottet. Hon bad om att åtminstone få veta vilket datum hennes anmälan skulle behandlas, men fick inget svar.

I ett par veckor gick Johanna och väntade, ovetandes om när stressen skulle ta slut. Sedan kom beslutet från utskottet.

– Jag satt i skolmatsalen när jag fick det…

Beslutet var fem sidor långt och det tog tid för Johanna att orientera sig bland de juridiska termerna.

– Jag läste att de skickat vidare det till landslagsledningen och sen läste jag att det var en som hade skiljaktig mening. Då trodde jag först att det var en som inte trodde på oss. Men sen såg jag att de kom fram till att ryttaren var skyldig.

Det juridiska utskottet bedömde Johannas berättelse som trovärdig och fann det styrkt att ryttaren uppträtt olämpligt mot andra utövare.

Dessutom mot yngre personer som ”haft fog att se ryttaren som en förebild”.

Han agerade i strid mot förbundets värdegrund och något samtycke från anmälarnas sida hade inte visats.

Genom sitt uppförande bröt han därmed också mot åtagandena i det landslagsavtal han undertecknat.

Men trots allt detta straffades ryttaren inte. Utskottet bestämde sig istället för att ge honom ”en notering om att hans beteende utgör ett avtalsbrott mot det avtal han ingått med SvRF”.

Som motivering angav utskottet att gärningarna ”kan vara ett utfall av ungdomligt oförstånd och bristande impulskontroll”.

Ryttaren är myndig och bland de anmälda händelserna finns incidenter som utspelade sig så sent som under 2022.

Hur reagerade du på beskedet från JU?

– Jag var såklart glad att de kommit fram till att han var skyldig och trodde på oss. Men jag förstår inte deras system. Om de nu bedömt honom som skyldig, varför fick han inget straff? Det är ju väldigt konstigt, säger Johanna och lägger till:

– Och sen såg jag att den som hade skiljaktig mening ville att han skulle straffas. Då blev jag ännu mer förvirrad.

Johanna bad förbundet att ringa henne för att förklara.

– Då sa de att disciplinnämnden bara kan hantera sådan som skett på tävling och att preskriptionstiden är två månader. Det var jättemycket konstiga saker så jag blev inte klokare av det samtalet.

”En utmaning för ridsporten”

Efter att under ett halvårs tid på egen hand försökt hantera den juridiska djungeln kring sin anmälan kastades Johanna nu in i en ny osäkerhet.

En som ingen inom idrotten faktiskt är riktigt klok på.

– Det är som är en utmaning för ridsporten är att det finns en gräns för hur långt jurisdiktionen räcker. Om två personer lär känna varandra i en ryttarförening och sedan gör något dumt mot varandra någon helt annanstans kan det tyvärr hända att det är svårt att ha det som ett bestraffningsärende, säger Elin Johansson som är jurist på Riksidrottsförbundet.

Hon förklarar att disciplinnämnden hos ett idrottsförbund bara kan hantera bestraffningsärenden som kan kopplas till träning eller tävling. Flera idrottsförbund har därför kompletterande instanser, men lösningarna skiljer sig åt.

Nu har ridsportförbundet ett juridiskt utskott också. Vad kan de behandla där?

– Den frågan får jag skjuta tillbaka till ridsportförbundet för jag hittar inte det reglerat någonstans i deras stadgar.

Du har inte kunnat förstå det?

– Jag har inte hittat någon reglering kring vad de ska göra i förbundets stadgar. Men jag har inte grävt djupare än så.

Ingen förstår vad de gör

På sin hemsida skriver ridsportförbundet att det juridiska utskottet handlägger och beslutar frågor av juridisk art som inte regleras i RF:s stadgar kring bestraffningsärenden.

Exakt vad och hur (och många gånger om) idrotten ska bestämma är dock snårigt. Något som flertalet av Sportbladets källor påtalat.

Ingen förstår vad det juridiska utskottet hos ridsportförbundet egentligen gör och ingen får någon insyn i de ärenden de hanterat men som inte slutat med ett beslut. Det är också många gånger oklart om – och i så fall var – den som är missnöjd kan överklaga.

Kontraktsbrott är samtidigt ett tydligt exempel där möjligheter finns att agera, och det var just det som det juridiska utskottet hänvisade till i beslutet kring ryttaren.

Samtidigt ansåg en av ledamöterna att möjligheter fanns att också döma kraftfullare.

I en bilaga till beslutet argumenterar den skildaktiga ledarmöten för att ryttarens licens borde ha återkallats i sex månader.

Ledarmöten ansåg också att ett sådant beslut borde vara möjligt att överklaga till Riksidrottsförbundet.

Men han röstades ner och i slutet av sitt beslut skriver det juridiska utskottet också att deras beslut inte går att överklaga. Därmed hade Johannas ärende nått vägs ände.

Ett halvårs kamp slutade med en notering.

Hon pekar i dag samtidigt på hur det juridiska utskottet tidigare försökte stänga av dressyrdomaren My Jeppsson Lindkvist efter att domaren skrivit om sexuella övergrepp, och namngivet män, på nätet.

I ett annat färskt fall stängdes ett antal ungdomsryttare av i sex månader efter att de druckit alkohol i samband med en landslagstävling.

Johanna kan när hon jämför fallen fortfarande inte förstå logiken.

Men bara några dagar efter att hon fått utskottets beslut hände något.

Den 5 september stängde det internationella ridsportförbundet (FEI) av en annan svensk landslagsryttare för sexuella trakasserier.

– Vi ser allvarligt på det här, precis som FEI, och vi har en pågående utredning hos oss, sa Andrea Barth, sportchef på Svenska ridsportförbundet, till Sportbladet efter beskedet.

Andrea Barth, sportchef på Svenska ridsportförbundet.
Andrea Barth, sportchef på Svenska ridsportförbundet.

Två dagar senare plockade det svenska ridsportförbundets också bort mannen som trakasserat Johanna från landslaget. Ett beslut som gäller i åtminstone sex månader.

På avstånd följde Johanna händelseutvecklingen.

– Jag tror att de kände sig pressade och att de hade ögonen på sig, annars tror jag inte att de hade agerat och gett honom något straff överhuvudtaget. Inte för att det han fick nu är särskilt kännbart.

Hur kändes det när han stängdes av?

– Det var skönt att det blev något. Men att de ger samma straff till någon som sexuellt trakasserat flera unga tjejer som de gav till ett gäng över 18 år som druckit på ett EM… Det är inte rimligt någonstans, det är helt sinnessjukt. Du kan göra vad som helst som grabb i ridsporten utan att få något straff som känns, säger Johanna och lägger uppgivet till:

– Det är nog inte många som pallar den process som det är att anmäla och driva genom en anmälan. Och det förstår jag verkligen.

Förbundet: Inget dåligt samvete

Dagen efter beskedet att ryttaren stängs av kallade förbundet också till en pressträff för att försöka möta mediastormen som piskats upp sedan Sportbladets första artiklar. Där pressades ordföranden i det juridiska utskottet Carl-G Leissner kring hur det internationella förbundet kunde vara mer skyndsamt med sin utredning.

– Ibland kan saker som vi inte kan påverka göra att det drar ut på tiden, men jag känner inte dåligt samvete att vi genom slarv, underlåtenhet eller slöhet skulle ha minskat farten på något pågående ärende, sa Leissner.

För Johanna är förtroendet för Svenska ridsportförbundet nu förbrukat.

– Jag vet inte vad jag ska säga om dem, jag skäms varje gång jag behöver läsa något uttalande från förbundet. De bryr sig inte över huvudtaget, säger hon och lägger till:

– De vill bli av med tystnadskulturen men har en egen inom förbundet där de kan göra vad de vill utan att det kommer ut. Kommer det inte ut i media då kan de bara sopa allt under mattan och komma undan. Det är inte rimligt att det är så här.

Johanna förfasas över risken att anmälningar faller eller helt uteblir under förbundets långa och prövande processer.

– För mig tog det ett halvår, det är extremt lång tid och det är ingen som orkar en så lång utredning. Det är nästan så att du måste anlita ett juridiskt team bara för att anmäla.

”Vill inte bli av med sin guldpojke”

Johannas upplevelse, vare sig den är korrekt eller inte, blev till och med att förbundet förhalade och försökte skydda sin landslagsryttare.

– Det känns som att de visste att han är skyldig, för folk i ridsporten vet att han är skyldig, men samtidigt så vill de inte ta bort honom från landslaget.

Hon pekar bland annat på tidpunkten för avstängningen.

– De ger honom sex månader nu så han kan vara med från nästa säsong. För det är inga mästerskap i ridning på vintern och han missar alltså inga tävlingar alls. Det känns som att de förhalade utredningen för att han inte skulle bli avstängd under sommaren. Min känsla är att de inte vill bli av med sin guldpojke.

Vad tycker du att man borde kunna förvänta sig av ett idrottsförbund i den här typen av frågor?

– Jag hade gärna sett att de haft ett juridiskt ombud som hjälper offren som vågat anmäla så att det inte blir så extremt mycket ansvar på en person. I vårt fall så är alla som anmälde under 20 och det är väldigt jobbigt. Jag hade gärna haft någon från förbundet som hjälpt mig.

”Förbundet måste ställa upp!”

Johanna tror att hon nu kommer kunna lägga trakasserierna bakom sig. Samtidigt berättar hon hur hon under en tävling i somras trodde att hon såg ryttaren i fråga.

Hennes omedelbara instinkt var då att vända sig om och gå.

Vad vill du säga till tjejer som har något att anmäla?

– Det är bättre att anmäla, göra sitt bästa och ha några månader där man mår piss men komma ut på andra sidan och veta att man gjort allt. Det är lätt att strunta i det när man inte känner något stöd från förbundet och tänka att det inte kommer hända någon annan. Men personer, ryttare i vår värld, som inte får något straff kommer fortsätta.

Johanna lämnar oss med en tydlig uppmaning.

– Vi som vågar anmäla måste få mer stöd från förbundet. Jag som varit med om processen vet vad jag pratar om och jag kan inte upprepa det nog: Förbundet måste ställa upp för de som vågar anmäla!

Johanna heter egentligen något annat.

Sportbladet har sedan den 14 september efterfrågat en ny intervju med Svenska ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster.

Vet du mer? Tipsa oss!

Vet du mer?

Har du egna erfarenheter?

Tipsa oss!

[email protected]

[email protected]

Du får självklart vara anonym.

Du kanske också gillar