Hem Sport Det är den vanligaste frågan • Om Sverige ryker i kvarten beror det inte på spelarnas läggning

Det är den vanligaste frågan • Om Sverige ryker i kvarten beror det inte på spelarnas läggning

förbi admin
0 kommentar

Ibland smygs frågan in på ett lite fint sätt, ”du som bevakar damlandslaget, hur kommer det sig att så många är homosexuella? Inte för att det spelar nån roll, men ändå”.

Det har varit – och är – den mest återkommande frågan under de tio år jag har följt damlandslaget i fotboll på närmare håll. Den har till och med kommit från journalistkolleger.

Jag har aldrig haft ett svar, och vet inte ens om det finns ett svar på den frågan.

Men framför allt, varför är den ens intressant?

Den känns helt ärligt bara tröttsam.

För helt krasst, vem som ligger med vem, det påverkar knappast prestationen på fotbollsplanen.

Men låt oss ta det en gång för alla, och spegla hur situationen delvis ser ut för damlandslagsspelarna. 

Något så enkelt som en kaptensbindel

Att vi kvällstidningsjournalister i olika sammanhang ibland skriver om spelares förhållanden och familjerelationer, det är inte konstigt. Det gör vi på herrsidan också.

När Victor Nilsson Lindelöf gifter sig med sin Maja, eller när han blir pappa, då skriver vi om det. Precis som när Lina Hurtig och hennes Lisa gifter sig eller får barn.

Det borde 2022 inte vara en grej, men herregud så det provocerar vissa män när det skrivs om homosexuella relationer inom fotbollen.

Och om det finns de som bara ställer frågan ”fint” om landslagsspelarnas relationer så finns det de som är nivåer över.

De som gör rent ut sagt vidriga påhopp på sociala medier och i mejlkorgen. 

En del tycks helt sakna spärrar i sitt hat mot de kvinnliga fotbollsspelare som är öppet homo- eller bisexuella. Det heter att det är ”äckligt”, ”onaturligt”, ”en sjukdom” och så fortsätter det på en nivå som inte ens ska nämnas här.

Om själva fotbollen – vad de här spelarna presterar eller inte – bryr sig de här personerna inte mycket om alls.

Och det kan grunda sig i något så enkelt som att den svenska lagkaptenen, oftast Caroline Seger, bär regnbågsbindel under matcher för att det ska ta hus i helvete. 

En undersökning, gjord av det internationella spelarfacket Fifpro, visar att damfotbollsspelare är speciellt utsatta för homofobi.

Något som landslagsbacken Magdalena Eriksson kommenterade tidigare i sommar:

”Det har funnits där konstant sedan 2019 då jag och Pernille (Harder, landslagsspelare i Danmark) blev väldigt profilerade som par”

Eriksson sa också:

”Det kommer kommentarer om att min sexualitet är onaturlig, att den är emot någon typ av religion och sådana saker”.

Vi borde vara stolta

Ibland är det ett under att damfotbollsspelare, oavsett läggning, fortsätter orka vara öppna och uttala sig i frågor om jämställdhet och mänskliga rättigheter.

För det här hatet når knappast bara journalisters mejlkorgar, det tar sig också hela vägen fram till spelarna själva – inte minst via sociala medier.

Tidigare under EM sa Kosovare Asllani att en av det här landslagets stora styrkor är ”laget” och att det är ett lag där ”alla får vara sig själv”.

Det låter enkelt, och det borde få vara så enkelt.

Och alla vi andra vid sidan om landslaget borde vara stolta över att det här svenska laget sticker ut på så sätt att de står upp för allas lika rätt och jämställdhet som få andra gör.

De är bra förebilder. 

En sak till bara, om Sverige ryker i kvartsfinalen på fredag så beror det inte på vilken läggning spelare har. 

Det beror i så fall på att Sveriges damlandslag inte spelade bättre fotboll i det här EM:et än så.

Låt oss hålla oss till den nivån.

Sverige ställs mot Belgien i EM-kvarten: ”Upp till bevis”

Du kanske också gillar