Hem Sport ”Jag behövde åka i väg”

”Jag behövde åka i väg”

förbi admin
0 kommentar
Stjärnmötet

Ett par dagar innan vi ses har Fridolina Rolfö varit inne i mataffären efter träningen för att handla lite snabbt. Vanligtvis brukar hon undvika att ha klubbkläder på sig i sådana sammanhang. 

Den här gången också, bortsett att det finns en liten Barcelona-logga på hennes träningsbyxor. 

Något en äldre dam noterar. 

– Hon stod där med sin rullator och tittade på mig, och kom sedan fram och undrade om det är jag som är Rolfö. Då kände jag verkligen ”wow”, det kändes stort på något vis att hon, en äldre kvinna som gillade fotboll men aldrig haft samma förutsättningar som jag, såg klubbmärket och förstod att det var jag. 

– Sedan stod vid där en stund och pratade fotboll, det var väldigt fint. 

I civila kläder kan Fridolina Rolfö röra sig fritt i sin nya hemstad, visst händer det att någon känner igen henne då och då, men ofta är det lugnt när hon är ute på stan. 

– Går jag på en herrmatch på Camp Nou är det annorlunda, då kan det komma fram hundratals fans, det finns en koppling i de sammanhangen och jag är ”hon den blonda i damlaget”. 

Uppståndelsen kring Barcelonas damlag har, inte minst den senaste säsongen, varit enorm. Två gånger har Camp Nou, som rymmer drygt 91 000 åskådare, varit utsålt. 

Något Fridolina Rolfö inte trott hon skulle få uppleva. 

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle spela inför ett fullsatt Camp Nou. 

Fridolina Rolfö på en av de två utsålda matcherna på Camp Nou.

Foto: SARA ARIBO/SHUTTERSTOCK / SARA ARIBO/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Att en dag få spela i Barcelona, den drömmen har dock funnits där ett tag. Det var till den spanska storklubben hon ville när kontraktet med tyska Wolfsburg gick ut förra säsongen. 

– Jag hade några andra erbjudanden men Barcelona var mitt nummer ett, det ska jag vara ärlig och säga.

Och intresset av att värva henne fanns. 

– Jag gick i princip och väntade på ett svar, men det dröjde ett tag. Det var mycket som skedde i klubben med presidentbyte och annat. Jag kollade runt en del, men visste ändå var jag allra helst ville. 

Varför lockade Barcelona så?

– Jag hade sett dem spela och såg hur bra de var. Jag kände att den fotbollsmiljön skulle passa mig. Och att jag kanske var lite annorlunda och skulle kunna bidra med något annat till laget. 

– Barcelona är också klubben som jag har sett upp till sedan jag var liten, och som jag har följt på herrsidan. När de sedan satsade fullt ut på ett damlag, då blev det ett självklart val. 

”Det har funnits tillfällen då jag inte känt för att hålla på med fotboll överhuvudtaget”, berättar Rolfö om skadehelvetet.

Foto: FRIDA OLSSON

”Det kändes hopplöst”

Om den gångna säsongen har varit strålande i både klubb- och landslaget för Fridolina Rolfö så har tidigare år varit långt ifrån lika enkla. 

Skadorna har tvärtom förföljt henne. 

Det har funnits tillfällen då jag inte känt för att hålla på med fotboll överhuvudtaget. Vissa perioder har varit värre än andra. Innan VM i Frankrike kände jag mig uppgiven redan i december. Jag spelade i Bayern München då och hade fått skada på skada, egentligen ingen större utan en bristning. Men jag kom inte ur den där onda cirkeln. 

– Jag ringde till vår landslagsläkare Houman Ebrahimi och sa att jag inte kommer kunna spela VM. Räkna inte med mig. Och då vara det bara december, men jag kunde redan då känna att det var hopplöst, vad jag än gjorde sa min kropp ifrån. 

– Då undrade jag vad jag håller på med. Varför utsätter jag mig för det här, jag mår ju bara dåligt hela tiden?

– Jag var ledsen och det började gå runt i huvudet. Det var helt klart en mental påfrestning. 

In i det sista var det oklart om Fridolina Rolfö skulle klara av att spela VM, men hon gjorde det och sedan Sverige tog hem det där bronset i Frankrike 2019 har hon varit en av landslagets mest tongivande spelare. 

Den pressen på mig själv lever jag med hela tiden

Nu hon sitter uppe vid det gamla slottet i Castelldefels, området i Barcelonas utkant där hon och pojkvännen Simon Skott bott sedan flytten från Tyskland till Spanien förra sommaren, och är tydlig med att hon går in i kommande EM i en ny situation. 

– Med tiden ställer man högre och högre krav på sig själv. Jag vet att jag är på en oerhört hög nivå och spelar i ett av världens bästa lag. Och jag känner att jag är en väldigt viktig spelare i landslaget. Jag ska ha press på mig själv. Jag ska vara på en toppnivå, en så bra fotbollsspelare är jag. 

– Den pressen på mig själv lever jag med hela tiden. Men det är också någonting som man måste lära sig att hantera. Och det känner jag att jag gör just nu, man blir mer erfaren. Och det är en del av utvecklingen och resan. 

Förra sommaren tog sig det svenska landslaget hela vägen till OS-final, men föll där mot Kanada. 

Förväntningarna inför stundande EM är stora. 

– Jag tror att det kommer att bli det häftigaste mästerskapet jag har varit med om, utan tvekan. Och att det är placerat i England som är världens fotbollsland gör inte saken sämre. 

Hur tror det att går för Sverige?

– Vi har ett väldigt tydligt mål. Vi ska ta det där guldet. Det är punkt efter det. Vi kan inte sikta lägre, det går inte efter så många mästerskap där vi har presterat så bra. Efter silver och brons är det bara en sak som saknas. 

Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius.

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Även om hon älskar att utforska sin nya hemstad är det första gången Fridolina Rolfö är uppe vid slottet i Castelldefels. Hon ser sig nyfiket omkring, blickar ut över staden som breder ut sig nedanför utsiktsplatsen. Barcelona är en stad i hennes smak, folklivet, värmen och inte minst restauranglivet. 

Och är det något som Fridolina Rolfö gärna lägger pengar på så är det just restaurangbesök. 

– Mat är min stora passion i livet. För övrigt är jag nog mest ”en spara”. 

”Behöver inte ha mer pengar”

Sin lön i storklubben håller Rolfö hemlig, men hon är öppen med att det var ett ekonomiskt lyft för henne när hon skrev på för Barcelona. 

– Det var det, och jag är jätteglad för det, men det är inte så att jag är någon miljardär. Men jag har det väldigt bra. Och jag känner inte att jag behöver ha mer pengar än jag har. Sedan tjänar jag inte i närheten av vad en herrfotbollsspelare gör.

Den dagen jag slutar spela fotboll kommer jag absolut behöva ha ett jobb, men jag kan redan nu lägga undan mycket pengar och bygga mig en bra framtid. 

Hon menar att löneutvecklingen och de större sponsorkontrakten inom damfotbollen är en viktig del i processen. 

– För några år sedan pratade vi jättemycket om hur viktigt det var att alla skulle bli professionella och kunna fokusera hundra procent på sin fotboll. Under mina första år i landslaget hade jag ett jobb vid sidan om, och det är inte så längesen. Men den frågan finns inte längre. I dag är alla i landslaget proffs. 

– Och det är ganska häftigt att vi har kommit dit i dag. Många tjejer i landslaget har tagit klivet utomlands och där finns det mycket mer pengar. 

– Jag tror att klubbarna i Europa triggar varandra, kan de betala så mycket så kan vi också göra det. Och det är superbra att det är så. När det finns en större bredd blir det att de trissar upp varandra. 

SportExpressens Anna Friberg har träffat Fridolina Rolfö hemma i Barcelona.

Foto: FRIDA OLSSON

Både under utlandsäventyret i Tyskland och nu i Spanien har Fridolina Rolfö haft pojkvännen Simon Skott vid sin sida. Han jobbar som försäljare och har kunnat flytta med och jobba på distans från städerna där hon har spelat. 

Om det snackas fotboll hemma hos paret Rolfö och Skott?

– Haha, ja. Fotbollen har blivit en stor del av våra liv. Simon har blivit illa tvungen att vara involverad i det livet. Men han älskar sport och jobbar inom den branschen. Och han är väldigt insatt i fotboll och det är kul att jag kan bolla saker med honom. 

På frågan hur Fridolina Rolfö är när hon kommer hem efter en förlust är det svårt att få ett svar på från den gångna säsongen. Barcelona har vunnit 30 av 30 matcher. 

Jag var totalt dränerad på energi och så ledsen

Men visst finns det förluster som har tagit hårdare än andra, allra värst var det efter OS-finalen i somras. 

– När jag kom hem var min familj och mina vänner där. På ett sätt var jag glad att de var där, men jag orkade inte socialisera.

– Vanligtvis är det något som brukar ge mig energi, men den här gången var det annorlunda. Jag var totalt dränerad på energi och så ledsen. Jag orkade inte och sa till Simon att jag behöver åka i väg. Jag klarar inte av att vara här. Jag klarar inte av att vara med människor. Det handlade inte om dem, det handlade om mig själv. Det var en lätt känsla av utbrändhet, det hade varit för mycket på kort tid. 

– Dagen efter bokade vi en resa och jag låg bara på en solstol och gjorde i stort sett ingenting på en vecka. 

– Jag vet hur jag är efter mästerskap, jag är dränerad. Men så här dränerad har jag aldrig varit tidigare. Att klubben gav mig två veckor ledigt efter OS är jag väldigt tacksam för. Det var det som gjorde att jag kunde återhämta både kropp och själ. Och efter det var jag sugen på fotboll igen. 

Fridolina Rolfö stormtrivs med livet i Barcelona.

Foto: FRIDA OLSSON


”Kanske kör till jag är 45”

Fridolina Rolfö var 22 år gammal när hon flyttade utomlands. I dag har 28-åringen svårt att se att hon skulle flytta hem till Sverige i närtid. 

En sak är hon dock väldigt säker på. 

– En av mina stora drömmar är att spela så länge jag bara kan. Jag känner att jag har gått miste om ganska många år med skador. Min utveckling har kommit på senare år, och mina bästa år var inte när jag var 22. Då var jag skadad i en fyraårsperiod. 

– Jag känner att jag vill ta igen de år som jag har förlorat. Just nu är jag i en superform och vill rida på den vågen och försöka fortsätta vara på topp. 

”En av mina stora drömmar är att spela så länge jag bara kan”, berättar Rolfö.

Foto: FRIDA OLSSON

Hon räknar upp namn som inspirerar henne till en lång karriär. 

– 28 är kanske den tiden i livet som man ska vara som allra bäst som fotbollsspelare, men titta på sådana som Hedvig (Lindahl) och Caroline (Seger) de har toppat långt senare än så. Det är en inspiration att kunna se dem prestera på den nivån de gör i den åldern. Då blir man nyfiken för egen del på om man kan fortsätta och bli ännu bättre. 

– Jag vill uppleva det och vara i min bästa version av mig själv. 

Och det är inspirerande att det har blivit mycket vanligare att skaffa barn under karriären. Ta som Elin Rubensson, hon fick barn och är tillbaka i landslaget nu. 

– Det är ju superhäftigt. 

Skulle du själv kunna tänka dig att skaffa barn under karriären?

– Det skulle absolut kunna vara ett alternativ den dagen jag är där. Jag ser inte mig själv sluta spela fotboll på väldigt länge. 

– Ser man tillbaka fem–tio år så var det inga av damlandslagsspelarna som höll på efter 32, nu är det inte så längre. 

– Vem vet, jag kanske spelar fotboll tills jag är 45. Varför inte? 

Du kanske också gillar