Hem Sport Johan Esk: Krismedvetenhet krävs i svensk damfotboll

Johan Esk: Krismedvetenhet krävs i svensk damfotboll

förbi admin
0 kommentar

Efter Nations League-fiaskot blev det några dagars debatt om svensk fotbolls nutid och framtid. På herrsidan, alltså. På damsidan kan man tycka att läget ser lysande ut.

En tredjeplats på världsrankningen. Semifinalplats i sommarens EM efter VM-brons 2019 och OS-silver 2021. Bra publiktryck kring landslaget och en rad stjärnor i de största klubbarna. Dessutom ett klubblag (Rosengård) som kvalat in till Champions League.

Men ingenstans i idrottsvärlden har utvecklingen varit så snabb och global det senaste årtiondet som inom damfotbollen. Ska Sverige inte bli ifrånkört är det några avgörande år som börjat nu.

Pionjärlandet Sverige är det lilla fotbollslandet ekonomiskt och därför är det här citatet det mest träffande för läget:

– Vi måste börja prata om hur framtidsutsikten för svensk damfotboll ser ut.

Tränare Samuel Fagerholm sade det i helgens DN-reportage som utgick från hans krisande Umeå IK. Det är läge att prata om den utsikten både för klubb- och landslag.

Likheten är också den stora saknaden av klasskompisarna från Filbornaskolan i Helsingborg.

Damlandslaget har punkter som liknar herrlagets.

Herrarna kom från ett överraskande bra VM 2018 och skulle utveckla spel och resultat i följande EM. Det gick inte alls.

Efter att damerna varit en straffmiss från OS-guld 2021 med riktigt bra spel på vägen skulle laget lyfta ännu högre under sommarens EM. I stället hackade spelet och EM slutade med ett totalt haveri mot England.

Likheten är också den stora saknaden av klasskompisarna från Filbornaskolan i Helsingborg.

När Andreas Granqvist försvann kapades en viktig del av landslagets ryggrad. Den har ännu inte reparerats. När hälskada hindrade Caroline Seger från att göra sig själv rättvisa under EM förstördes fundamentet i det svenska spelet.



Foto: Stefan Jerrevång/TT

Risken är att det måste gjutas ett nytt. Granqvist kom inte tillbaka. Det går bara att hoppas men inte räkna med att Seger gör det. Förutom att slå de öppnande passningarna har hon med sin defensiva klokhet fått andra att kunna koncentrera sig på det de ska vara bra på.

– När Seger inte är på plan, då märker man hur mycket hon betyder, säger landslagschef Marika Domanski Lyfors. När Seger spelar kan mycket av det hon gör se väldigt enkelt ut men hon finns alltid på rätt position och lugnar ner spelet. Andra kan spela sitt spel för hon är där och täcker upp. Den betydelsen såg man en hel del under EM-slutspelet.

När förbundskapten Peter Gerhardsson tog ut 25 spelare till matcherna mot Spanien (borta, fredag) och Frankrike (hemma, tisdag) var bara sex spelare från allsvenskan.

Så kommer det fortsätta att se ut. I framtiden drar talangerna utomlands tidigare. Faran blir, precis som på herrsidan, att de drar för tidigt och inte får speltid. Det kommer inte heller på damsidan att finnas någon svensk spelmodell spelarna känner sig trygga med, vana vid och kan samlas kring i landslaget.

Att tro att framtida tv-avtal ska räcka är alltför optimistiskt.

Alternativet skulle vara värre. Om svenska talanger tappar i attraktionskraft hos de stora utländska klubbarna sinar framtidens viktigaste inkomstkälla för de svenska föreningarna.

I takt med att pengarna ökar inom den internationella damfotbollen kommer övergångssummorna att göra det också.

Att tro att framtida tv-avtal ska räcka är alltför optimistiskt.

Att lita på publikens ekonomiska kraft är naivt. Bara två klubbar (Hammarby och Piteå) ser ut att nå över 1 000 åskådare i snitt i år. Så få har det inte varit sedan 2010. Och det totala snittet som just nu är 835 åskådare per match är långt ifrån 1 127 från rekordåret 2004.

Helgens DN-reportage handlade om att Umeås kris både var sportslig och ekonomisk. Under augusti skrevs det om att det saknades pengar både i Linköping och Eskilstuna.

– Just nu så vet jag, även om det inte står i tidningarna, att det är i princip lika kärvt för ett par klubbar till, sade Samuel Fagerholm i texten.

Där kommer det att krävas åtgärder som är akuta.

Rosengård fick miljonbelopp för Hanna Bennison när hon som 18-åring lämnade för Everton. Sverige måste få fram fler spelare som de stora klubbarna vill köpa.



Foto: Ludvig Thunman/Bildbyrån

Samtidigt finns åtgärder som visar att de som jobbar övergripande med svensk damfotboll har insett vad som behövs.

Ett nytt elitprojekt ska sjösättas. Det är Svenska fotbollförbundet som finansierar. Elitklubbarnas organisation, Elitfotboll dam, ska driva projektet och förra veckan gick EFD ut med en annons på sin hemsida. EFD söker fyra fotbollsutvecklare och en projektledare. De ska ansvara för elitprojektet som enligt annonsen ska ”säkerställa svensk fotbolls strategiska målsättning att nå internationella framgångar för klubblag och landslag”.

När EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek ska peka ut den viktigaste framtidsfrågan för svensk damfotboll är talangutvecklingen det han pratar först och längst om.

Sverige måste få fram spelare de stora klubbarna vill köpa. Men de svenska klubbarna måste också få råd att skriva längre kontrakt med talangerna så att det går att få vettig ersättning vid övergångar.

Damallsvenskan rankas just nu som den femte ligan i Europa. Om tio år? Tomas Hoszek tvivlar på att allsvenskan är topp-10 då. Det är inget skräckscenario. Det är en naturlig följd av den utveckling som sker i de stora fotbollsländerna.

Och då kanske även svensk damfotboll kan bli det som skapat en av herrsidans viktigaste inkomstkällor. Ett skyltfönster som lockar utländska talanger som vill vidare uppåt.

Du kanske också gillar