Hem Sport Martin Boquist talar ut – därför fick han sparken: ”Skitsnack”

Martin Boquist talar ut – därför fick han sparken: ”Skitsnack”

förbi admin
0 kommentar

Det har gått två månader sedan chockbeskedet kom:

Martin Boquist får sparken som assisterande förbundskapten för handbollslandslaget.

Nu talar han ut i Sportbladet.

– Allt annat än att det var Glenn som inte ville ha kvar mig är rent skitsnack, säger Boquist i en lång, exklusiv intervju.

Kort bakgrund:

Den 1 april skickade handbollsförbundet ut ett pressmeddelande om att Martin Boquist slutar som förbundskapten sedan förbundet valt att utnyttja en ömsesidig klausul i kontraktet om uppsägning.

I klartext fick Boquist, som hade kontrakt över OS 2024, sparken. För han ville vara kvar.

Det var ett besked som skickade chockvågor genom handbolls-Sverige med tanke på att Sverige tagit sitt första mästerskapsguld på 20 år bara två månader tidigare i EM (och spelat VM-final ett år innan dess) med Boquist och förbundskapten Glenn Solberg vid rodret

Motiveringen löd: ”Valet att skruva i ledarstaben görs för att vi tror att det är den bästa vägen framåt för fortsatt utveckling. Vi vill ständigt förbättra såväl individer och laget som svensk landslagshandboll.”

Sedan dess har förbundskaptenen Glenn Solberg och landslagschefen Hanna Fogelström intervjuats om beslutet men mest gett luddiga svar om varför Boquist fick gå.

Men den tredje huvudpersonen, Martin Boquist, har valt att hålla tyst.

Tills nu.

Solberg slutade prata med Boquist

Varför?

– För det första ville jag inte uttala mig i affekt för jag tycker inte att det ger så mycket. Sedan hade jag ett kontrakt att förhålla mig till. Nu har jag inte det längre utan jag har fått min slutlön – nio månadslöner då jag hade nio månaders uppsägningstid. Jag är fri att säga vad jag tycker. Sedan har jag velat ge dem (förbundet) möjlighet och tid att nyansera varför jag fick lämna och ge andra anledningar än det de skrev i pressmeddelandet. Det har de inte gjort. Därför kommer min version nu och min version är sann. Ska de försöka smutskasta mig nu och påstå att jag ljuger så kommer det att betraktas som efterhandskonstruktioner och krishantering från dem, säger Martin Boquist hemifrån köket i Enköping.

Han fortsätter:

– Jag vill först göra klart att inte har något intresse av att skada laget, jag har inget intresse av att skada någon. Jag kommer att hålla mig till min version, det jag vet har hänt.

Nu till kärnfrågan: varför fick du sluta?

– Det har jag inte fått berättat för mig. Men jag vet varför.

Okej?

– Från förbundets sida har man inte sagt varför. Man har hänvisat till den här klausulen.

– Nu kommer den långa historien här. Inför EM skulle jag ha försvarsansvar och Glenn anfallet. Den uppdelningen fanns inte innan. Det hade bara blivit så. Men det var inga konstigheter. Han var chefen. Jag hade tidigare förberett både anfall och försvar före matcherna och förde snacket i timeouter och sånt. Men det betyder inte att Glenn inte gjorde någonting, det är inte det jag säger. Men jag hade inga synpunkter på denna rollfördelning. Sedan har jag råkat notera att vi statistiskt hade det bästa försvaret i EM, ler Boquist.

– Så börjar EM och vi jobbar på det sättet som vi hade sagt. Det finns ingen konflikt att prata om. Sedan finns det meningsskiljaktigheter om småsaker som det alltid finns när det brinner i ett mästerskap. Det hade jag även med ”Krille” (Kristján Andrésson, den förre förbundskaptenen som Boquist också var assisterande till).

Turneringen slutar med svenskt guld.

– Sedan märker jag efter EM att något har förändrats. Det görs en utvärdering av EM, det fattas beslut och planeras och där är jag inte inblandad alls, vilket jag alltid varit tidigare. ”Vad fan är det som händer”, tänker jag.

Glenn Solberg och Martin Boquist.

– Sedan åker vi till Polen i mitten av mars och spelar två landskamper. Jag märker då att Glenn inte pratar med mig. Det läggs dagsscheman och bestäms saker utan att jag är med. Visst, jag är bara assisterande men jag har varit inblandad tidigare så jag tycker att det är märkligt att jag inte är med.

– Då tar jag ett möte med Glenn nere i Polen och frågar honom: ”Vad är det som händer? Varför får jag inte vara med och påverka? Varför får jag inte göra mitt jobb? Det är något som är fel.”

Sedan utspelar sig följande dialog, enligt Boquist (Solbergs svar i kursiv stil):

– Jag förstår att du känner så.

– Men vad är problemet?

– Jag känner inte att du tror på mitt ledarskap.

– Vad menar du?!

– Jag känner inte att du tror på mitt ledarskap.

– Jag har inga problem med ditt ledarskap.

– Det är just det, att du ”inte har några problem” med mitt ledarskap. Men du måste tro på det.

– Herregud, vi har jobbat ihop i två år och jag har varit med och tagit fram våra ledord. Du får nog ge mig ett exempel på vad du menar.

– Du ger mig aldrig beröm.

Boquist i dag:

– Jag påstår inte att jag varit perfekt på posten eller gjort alla rätt hela tiden. Men jag har fått mitt kontrakt förlängt två gånger och har fullt förtroende från spelare, ledare och förbund, för de säger att jag inte har gjort något fel. Detta är den enda kritik jag har fått på sex år som assisterande förbundskapten – att jag inte har gett Glenn beröm.

– Där och då känner jag att det är ”finito”. Men jag säger ändå: ”då får vi väl jobba på det och försöka lösa det”. Jag sa också att jag är fostrad i RIK-skolan där förväntat beteende inte belönas. Gör man sitt jobb, framför allt i landslaget, så är man bra. För mig finns det inget annat. Det låter såklart tråkigt att det är på det sättet men så är jag fostrad. Och har man tagit VM-silver, tagit sig till OS och vunnit EM så får man väl beröm?

– Jag berömmer spelarna och förstärker vad de gör. Det anser jag vara mitt jobb. Vi hade också pratat om laget för jaget…

Svarade aldrig på Solbergs mejl

Ett par dagar efter att Boquist kommit hem från Polen, i mitten av veckan, får han ett samtal från landslagschefen Hanna Fogelström där han ombeds komma in till kontoret i Stockholm i början av veckan därpå.

– Jag säger till Hanna att jag känner en jäkla olust inför detta och kan inte vänta till måndag utan vill träffas samma vecka.

På fredagen träffar Boquist Fogelström och generalsekreteraren Robert Wedberg.

– Jag säger att jag inte förstår vad jag har gjort för fel. Wedberg säger att jag som jobbar med HR till vardags förstår väl att om man har en ledningsgrupp på åtta personer där två inte klickar så måste man göra något åt det. Ja, svarar jag, men då försöker man väl lösa det?

– Sedan får jag veta att att de ska ha ett extrainkallat styrelsemöte i frågan på söndagen och då förstår jag ännu mer att det här ju är kört. De hade alltså inte tänkt prata med mig och höra min version före styrelsemötet. På måndagen får jag veta att de väljer att utnyttja klausulen.

Samma dag får Boquist ett mejl av Solberg där han norrmannen skriver att han kommer till Stockholm på onsdagen och vill träffas och prata.

Hanna Fogelström.

– Det svarade jag aldrig på för jag läste ju sen intervjuerna med honom där han sa att han aldrig fått välja sin assisterande. Han hade haft två år på sig att säga till mig att jag inte är rätt man för jobbet.

Boquist ger inget alls för förbundets motivering i pressmeddelandet.

– Det här med ”utvecklig av svensk landslagshandboll”… det är inget de pratat med mig om över huvud taget. Ur mitt perspektiv handlar det bara om att Glenn inte vill jobba med mig. Det är det jag fått höra. Och den enda anledningen till det, som jag har fått höra, är det Glenn sa till mig – att jag inte gett honom beröm. Men jag trodde inte att det ingick i min arbetsbeskrivning att bekräfta honom.

– Att inte säga till en medarbetare som jobbat i sex år varför han får sluta kan jag tycka är…

…fegt?

– Förbundet och jag verkar ha olika syn på vad professionalism är. För mig är inte professionalism att följa formalia som kontrakt och försäkringar. Det är ”bashygien” för mig. Professionalism för mig är att man frågar hur medarbetare mår och hur man kan lösa olika saker.

– Jag sa flera gånger vid mötet med Hanna och Robert att det var Glenn och jag som skulle sitta där ihop. Mitt intryck är att man varit mer mån om pressreleasen än att faktiskt lösa saker, diskutera eller säga som det är. Jag är inte så jäkla noga med pressreleaser men jag sa till dem att det enda som inte får stå i en pressrelease är det som är osant. I första utkastet stod det ”samarbetssvårigheter”. Jag sa till dem att det inte var sant, att det inte stämde. Då tog de bort det.

För du upplevde inte det som samarbetssvårigheter? Men Glenn kanske gjorde det?

– Visst, men det har ingen har sagt till mig. Den enda konkreta anledningen jag har fått är att jag inte har gett honom beröm…

Mycket stöttning från Norge

Enligt Boquist har det i efterhand gått ett rykte om att han ville ta Solbergs jobb.

Sportbladet har skrivit att Boquist var en av tre slutkandidater till jobbet som förbundskapten när Solberg fick det och han gärna ville ha det men fick nöja sig med att fortsätta vara assisterande.

Boquist vill nu dementera att han velat ha jobbet som förbundskapten. Men han tillstår att han var på en anställningsintervju.

– Men gjorde nog inget bra intryck för jag var lojal med ”Krille” och hade jättesvårt att säga vad jag ville göra annorlunda. Det var en halvhjärtad sak från mig. Jag har aldrig haft den ambitionen riktigt. Jag vill gärna jobba med topphandboll på den högsta nivån men jag vill inte stå i centrum och till exempel svara på dina frågor. Det är inte det jag brinner för.

Det finns ju en teori om att du, när Glenn tillträdde och du redan var inne i landslaget sedan flera år, fick en stor roll för att vara assisterande och att Glenn sedan ville ta tillbaka ”kommandot” och att det blev ett problem?

– Jag har alltid velat göra det som är bäst för laget. Jag har aldrig fått kritik för det från någon. När jag var med ”Krille” hade jag inte den (stora) rollen. Jag hade den sedan under Glenn fram till EM då vi hade en annan uppdelning. Det har inte varit några bekymmer med det.

Du hade inga problem med att du inte höll i timeouterna längre?

– Nej, verkligen inte.

Vad säger du om den bilden Glenn gett i intervjuer efter beslutet?

– Han har inte sagt något egentligen, mer än att han står bakom beslutet ungefär, som om han inte var inblandad i det. Men det är bara på låtsas. Han har sagt att han vill välja sin assisterande förbundskapten. I så fall har min tid varit utmätt hela tiden och då kunde han sagt det från början.

När ”klausulfönstret” sedan kom så togs beslutet direkt?

– Ja, och vad hade hänt om jag inte hade haft klausulen?

Boquist har inte gett sin version i media, däremot har han gett den till många av dem som ringt och frågat honom privat om det.

– Jag har fått otroligt många telefonsamtal och jag är väl medveten om vilka som ringt och vilka som inte har ringt.

Och de som ringt har stöttat dig, gissar jag?

– Ja, det är klart. Det har varit otroligt många och från de mest oväntade håll. Väldigt många från Norge också.

Flera av dina gamla polare, inte minst från RIK, har gått ut och stöttat dig – kan det här skada Glenn i Sverige tro du? Att det blir ”handbolls-Sverige vs norrmannen”?

– Skadar det Glenn så skadar det landslaget och det vill jag inte. Det är konstigt hur det kan bli.

Du kände fullt förtroende från spelarna under din tid?

– Ja, och jag har läst utvärderingarna och där ger de hela ledarstaben högsta betyg. Jag har fått otroligt många samtal från spelare också. Det var det första som hände: att spelarna ringde och sa att det inte var de som låg bakom detta.

– Det är det som är grejen: förbundet säger att jag inte har gjort något fel, spelarna säger att jag inte har gjort något fel, ledarteamet säger att jag inte gjort något fel – så hos vem ligger problemet?

Hos Glenn Solberg?

– Det kan du dra dina egna slutsatser av.

Sprickan er mellan fanns inte förrän i Polen enligt dig?

– Att vi inte pratade i slutet svär jag mig lite fri från. För det var inte jag som slutade prata. Jag kan inte säga att jag sörjer det särskilt mycket för jag vill ändå inte var kvar i en sådan miljö.

Kan beslutet skapa sprickor i landslaget, att spelare och ledare tycker att det är fel att du fick gå?

– Jag hoppas verkligen inte det. Äh, livet går vidare.

”Kan inte bli bättre”

Nu väntar ett hemma-VM med höga förväntningar. Fallhöjden för ledningen/förbundet blev inte lägre när man valde att sparka dig – vad säger du om det?

– Det är ett krasst faktum bara. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Jag vet bara att det kan inte bli bättre än vad det var.

Med tanke på att ni vann EM och det stundar ett hemma-VM i januari: om det nu är så att det var Solberg som ville ha bort dig så måste han ha velat det väldigt gärna med tanke på de risker han nu tar?

– Det säger mer om honom än någon annan. Allt annat än att det var Glenn som inte ville ha kvar mig är rent skitsnack. Jag har fått frågan om varför förbundet inte bara kan säga som det är och jag kan bara svara att jag inte vet det.

Du hade gärna önskat det?

– Ja, för det är ju sant.

Men det var du som strök ”samarbetssvårigheter” i pressmeddelandet?

– Men det var ju inga samarbetssvårigheter enligt mig.

Sex år som assisterande förbundskapten – vad är du mest nöjd med?

– Medaljerna förstås (EM-silver 2018, VM-silver 2020, EM-guld 2021) och att jag har fått vänner för livet. En sak som är väldigt roligt taktiskt är att vi äntligen lyckades få bukt med våra problem mot 5–1-försvar. Där känner jag att jag bidrog väldigt mycket tillsammans med Jim (Gottfridsson). Där hittade vi en metodik som fungerade och det var en stort steg för oss som lag.

Hur har du mått under den här tiden?

– Jag har faktiskt mått bra hela tiden. Jag tycker bara det är tråkigt.

Hur nära följer du landslaget nu? Kommer du vara på plats och se matcherna i hemma-VM?

– Jag har lite svårt ännu att följa det. Det har kanske ändrat sig till januari. Vi får se hur jag känner då.

Vad ska du göra nu?

– Jag ska gå upp lite i tid i mitt vanliga jobb, från 50 till 75 procent. Sedan är det träning i kväll med mitt juniorlag här i Enköping och jag är med lite i VästeråsIrsta. Men med tanke på alla förfrågningar jag har fått så måste jag ha gjort ett ganska bra jobb i landslaget ändå.

Du vill fortsätta verka inom topphandbollen?

– Ja, jag tycker det är jätteroligt. Men det måste inte vara nu. Det ska passa och jag är inte så flyttbar. Jag vill gärna vara hemma och inte flytta från familjen. Så det begränsas lite utifrån var jag bor.

Du ersätter inte Jonas Wille i Kristianstad?

– Nej, jag har inte fått någon fråga från dem.

Inte ens en intresseförfrågan?

– Nej. Förra året, när Wille sedan fick jobbet, frågade de. Men då tackade jag nej.

Du kanske också gillar