Hem Sport Såhär ska en ishockeymatch dåna

Såhär ska en ishockeymatch dåna

förbi admin
0 kommentar

SÖDERTÄLJE.

Ögonen svider, det sticker i näsan, öronen har släppt från sitt fäste på utsidan av huvudet och armarna ser ut som två stålborstar.

Så här ska en ishockeymatch dåna.

Från ett derby till ett annat. 

Från ett kokkärl i Ängelholm till en gjutjärnsgryta i Sö’tälje. 

Sportklubben med sju SM-tecken och med Linus Videll, som bråkade sig bort från Djurgården ifjol, på isen mot de blårandiga mesta mästarna med sina 16 tecken i ett Scaniarinken som varit mentalt utsålt sedan i våras när Djurgården trillade ur. 

SSK med en bra start och fyra poäng efter två jämna matcher borta mot Östersund och Västervik, Djurgården med en pangstart mot Västerås och en pyspunka mot Kristianstad hemma. 

Hur bra lagen är? 

Ingen susning, men vi som gick på ishockey på fredagskvällen ville bli upplysta. 

Senast de båda (forna?) storheterna möttes på det här viset var säsongen 2013/2014 och få saker kan med sådan brutal tydlighet visa hur lång tid nio-tio år är som en spelartrupp i ett svenskt ishockeylag. 

När SSK slog Djurgården på straffar den 16 januari 2014 var det William Altelius Nylander som avgjorde. 

I SSK spelade David Pastrňák, Robert Carlsson, Jonas Engström och Jason Gregoire, Djurgårdens förstakedja bestod av Jens Jakobs, Dustin Johner och Steve Saviano.

Då var då, nu är nu, och vilken ypperligt underhållande ishockeymatch vi fick se. 

Pyromanisk böjelse

Uppeldade av 6300 vrålande strupar bjöds en fartfylld, böljande, fysisk vilda västern-ishockey som är lite av Hockeyallsvenskans signum. 

Mindre styrsel, färre stängsel men med rejäla stänk av oförnuft, hetta och flykt. 

Södertälje tryckte på i powerplay, Marcus Krüger städade undan de gånger han inte satt utvisad själv. 

I pausen sträckte vi på oss, försökte få locket för öronen att släppa och precis när vi satte oss igen var det någon i bortaklacken som kom på den briljanta idén att först stjäla en flagga från SSK-klacken, sedan springa med den tillbaka för att någon med pyromanisk böjelse ville elda upp den. 

Polisen ingrep men det var först när ryktet om att Thommie Bergman, Toronto-scouten och en av de hårdaste ishockeyspelare i mannaminne, var på plats som det lugnade ner sig.

Två minuter in i andra perioden fick Ludvig Rensfeldt skrinna ouppvaktad i zonen in och skottet han fick iväg såg inte särskilt märkvärdigt ut. 

0-2 kom tio minuter senare när Olle Lissfarlig knäppte av sitt fruktade skott och träffade Krüger framför mål så att pucken styrdes in.

Den sista perioden var bara två minuter gammal när SSK fick liv i matchen igen när den giftige Anthony Luciani vräkte in en reduceringspuck och resten av matchen blev en holmgång på alla sätt och vis. 

Södertälje fick chansen att utjämna när Tim Söderlund lämnade rinken med ett matchstraff för armbågstackling men trots fem minuters powerplay, som dessutom blev en dryg minut i spel 5-mot-3, fick de inte in pucken trots flera öppna lägen. 

Djurgårdens Fredrik Forsberg jublar efter Ludvig Rensfeldts (ej i bild) mål.
Djurgårdens Fredrik Forsberg jublar efter Ludvig Rensfeldts (ej i bild) mål.

Linus Videll träffade ribban, bortasupportrarna fyrade av sitt mest hånfulla skratt och sedan gick Djurgården upp och punkterade matchen när de fick spela numerärt överläge efter ett minst sagt morskt domslut. 

Olle Liss tog en snäv väg genom Nikita Tolopilos målgård men SSK-målvakten sökte upp Liss ben lite väl medvetet, föll som en fura och visades ut två minuter för filmning.

Kan ha varit SSK:s pånyttfödelse

Korrekt dömt, påstår jag, särskilt med tanke på rådande filmningsdebatt.

Blir det 5000 riksdaler i böter även för Tolopilo, eller är det andra regler i SHL? 

Daniel Brodin fastställde slutresultatet till 1-4 när matchen nästan var slut och på något sätt kändes det ändå som att båda lagen fick med sig något slags kvitto från matchen. 

Sportklubben för att de stod upp, spelade jämnt och visade att de till och med kan vinna den här typen av match om skärpan är den rätta. 

Det kan faktiskt ha varit en för SSK ishockeymässig pånyttfödelse vi satt och tittade på. 

Djurgården kan reda ut stormar på bortaplan när de verkligen viner om öronen, de visade på nytt att de kan vara sylvassa i powerplay och Jocke Fagervall får snarare jobba på den mentala biten, att se till att Djurgården åtminstone är i närheten av så här laddade även när de möter Mora i Mora, Karlskoga i Karlskoga och Vita Hästen på ett Hovet lika öde som en bordtennislandskamp mellan Österrike och Slovenien.

Om en vecka möts Djurgården och Sö’tälje igen, i en retur på Hovet. 

Välkommen ”hem” igen, Videll.

Och håll i hatten.

Du kanske också gillar