Hem Sport Västs kritik mot Qatar ett hyckleri • av Simon Bank

Västs kritik mot Qatar ett hyckleri • av Simon Bank

förbi admin
0 kommentar

Snart börjar historiens mest utskällda idrottsmästerskap, så vad ska vi säga om kritiken mot Qatars VM?

I alla delar behövs den.

I många delar är den närsynt, orientalistisk och hycklande.

J hade ägnat ett halvt årtionde åt att slita sönder kroppen på oljeriggar, men tröttnat. Så fick han hugg på ett sista jobb som arbetare i ett annat land. Det var 250 mil hemifrån, långt från frun och den lille sonen, men en chans att arbeta ihop pengar till ett nytt och bättre liv. Och det var i alla fall bättre än 28-dagarspassen på riggen. En flott idrottsarena i 50-miljardsklassen skulle byggas, perfekt för ett fotbolls-VM. Behovet av arbetskraft var stort.

J nappade. Han fick dela boende med en handfull andra arbetare i samma situation, och ägna dagarna åt byggjobb.

Ett sista jobb, en sista vända.

Men så halkade han på en meterbred ramp, 35 meter upp i luften. En takpanel var lös, han störtade handlöst. Skyddsutrustning saknades. J omkom omedelbart.

– Alla andra får fortsätta leva sina liv, men här står jag, utan min sons far, konstaterade hans änka.

Kan man verkligen spela VM på arenor där människoliv inte är värda något?

Lite spill får man räkna med. Men 5500 registrerade arbetsplatsolyckor på arenorna inför ett fotbollsmästerskap? Åtminstone tjugo döda arbetare? Fall från byggställningar, strömgenomgångar, betongblock som faller över oskyddade kroppar?

Går utmärkt att spela fotboll på gravar

När de stora fotbollsstjärnorna skulle spela fick papperslösa migrantarbetare göra jobbet, med risk för sina liv. En av dem, en trettioårig gästarbetare, krossades i en olycka. Han saknade anställningsbevis och försäkringar, det fanns inte ens pengar till att begrava honom.

Det är så bottenlöst vidrigt alltihop.

Tiotusentals arbetare plockas in från fattiga länder, för att slita med jobben som vanliga invånare inte vill ha. Det är jobb utan garantier. De flesta får en liten lön, andra blir bestulna på sin. Vissa får betala sina resor själva, och sedan jobba ihop till dem innan de får någon lön alls. Det kan ta månader innan de ens tjänar sin första krona. Lönerna är ett hån, avtalen finns men följs inte alltid, men inkomsterna är ändå högre jämfört med vad man kan tjäna i hemlandet – så arbetarna fortsätter komma.

De lyckligt lottade har papper på sina anställningar, andra har det inte. En kazakisk kvinna fick tolv kronor i timlön, men föll ut genom ett fönster på jobbet och bröt ryggen. Hon fick ingen ersättning från sin arbetsgivare, som bad henne att inte berätta hur olyckan gått till.

Migrantarbetarna, var det va?

Den stora, bärande frågan, som fick Väst att skrika om VM-bojkott, trycka t-shirts, dra den röda linjen och visa att ”nä, man kan inte låta människoliv gå till spillo för att bygga arenor – där går gränsen”. Det har skrivits miljoner texter om det, ganska många med mig som avsändare, och varenda en har haft en poäng.

Det får vara nog nu.

Att Al Thani-familjen vill kliva in på världens stora scener och visa att Qatar kan allt som Förenade Arabemiraten eller Saudiarabien kan göra, fast bättre, har haft sitt pris. Människoliv, kränkningar av mänskliga rättigheter, korruption, obefintlig pressfrihet, vi har lärt oss det nu. Jag höll på att säga att vi lärt oss det ”den hårda vägen”, men det vore ju helt enkelt inte sant.

Vi har lärt oss det den enkla vägen, genom att peka på ett mini-emirat i Skånes storlek, långt bort. Huvuddukar och muslimer och märkliga sedvänjor. Den andre gör fel, det finns inget som är lättare att slå fast än det. Noll risk. Ingen prislapp.

Freiburgs supportrar i tyska Bundesliga.
Freiburgs supportrar i tyska Bundesliga.

Qatar är en ung nation, som lagt in turboväxeln för att köpa sig en framtid bortom oljan och gasen. Vägen dit går genom att bli något annat, att få världen att se dem, och ett genomkorrumperat Fifa har gett dem deras bästa skyltfönster hittills. Det är lätt att få för sig att hela världen slagit bakut, men det vore ju helt enkelt inte sant. Den tunga kritiken har kommit från ett fåtal länder i väst, den har trevat sig fram via upprördhet kring att mästerskapet ska spelas på vintern (nästan alla VM har spelats när länder på det södra halvklotet har sina kalla månader) eller inför det faktum att VM spelas i ett land utan vår sorts fotbollskultur (vilket lika gärna kan ses som ett sympatiskt försök att sprida världens bästa sport).

Till slut hittade kritiken rätt i frågor som handlar om mänskliga rättigheter.

Migrantarbetarnas situation. Förtrycket av Hbtqi+-personer och de extremt utsatta kvinnorna, som juridiskt rankas som en underlägsen sorts människor.

Qatar borde inte få arrangera ett fotbolls-VM, av väldigt många skäl.

Men vad var det nu vi undrade: Kan man spela fotboll på människors gravar? På arenor där människoliv inte varit värda någonting?

Jotack. Det går alldeles utmärkt.

Vi har gjort det nyss, vi kommer att göra det snart igen.

Det pågår här i Sverige

De där exemplen som jag radade upp i inledningen av den här texten handlar ju inte alls om Qatar. J, han som störtade mot döden från ett arenatak, hette Juan Becerra och var byggarbetare på SoFi Stadium i Los Angeles – där det kommer att spelas fotbolls-VM om fyra år. Han är inte den ende som dött när de byggde sina arenor. Överdödligheten bland latinos i byggbranschen är stor (över 40 procent 2020) i USA, vilket bland annat förklaras av språkproblem och deras invandrarstatus. Enligt rapporter finns över sju miljoner papperslösa immigranter som arbetar i USA, oavsett vilken delstat man tittar på så visar siffror att de arbetar mer och hårdare än den övriga befolkningen. Nästan var femte byggarbetare lär vara papperslös invandrare. De är mest utsatta, sämst betalade, minst synliga.

SoFi Stadium i Los Angeles, USA.
SoFi Stadium i Los Angeles, USA.

De där 5500 arbetsplatsolyckorna? De tjugo döda på fotbollsarenorna? Den papperslöse, oförsäkrade migrantarbetaren som krossades under ett betongblock? Det var inför EM i Polen och Ukraina 2012, flera arbetare dog på arenan i Kiev där Sverige spelade EM-premiären.

Och de där migrantarbetarna som plockar bär, städar, jobbar på byggen, bryter ryggen för tolv spänn i timmen? Det pågår här, i Sverige.

På sociala medier finns en hel sub-genre av konton döpta till varianter av ”out of context football”. De publicerar roliga klipp i fotbollsmiljöer. Någon som slår en frispark i stolpen och får returen på näsan, någon stackare som drattar på arslet när han ska skjuta en straff. Sånt.

Ibland tänker jag att det finns ett underskott på konton som heter ”football in context”, som ser systemen som ordnar in alla skärvor.

Väst hävdar moralisk överlägsenhet

I dagarna kom en tv-dokumentär från tyska ARD, där den artikulerade experten/ex-stjärnan Thomas Hitzlsperger (ett slags tysk Gary Neville) intervjuar Ilkay Gündogan, ställer han frågan om Gündogan tror att Qatar kommer att utnyttja VM-arrangemanget.

Gündogan spelar, som bekant, i Abu Dhabi-ägda Manchester City. Förenade Arabemiraten ligger en bit efter Qatar på demokratiindex. Fotbollskontext.

Har väst rätt i sin kritik av Qatar? Utan minsta tvivel. Det är när man kontextualiserar den där kritiken som den omisskännligt fadda smaken av hyckleri, närsynthet och orientalism sprider sig i munnen. Den gör det i samma sekund som man tar steget att göra den andre till människa och fundera en sekund över vad de måste se hos oss.

De ser ett väst som med ena handen bjuder in dem till förhandlingsbordet och sluter affärsavtal för biljoner, som tar emot deras pengar och låter dem köpa fotbollsklubbar och allt annat – men som med andra handen hävdar sin moraliska överlägsenhet och pekar finger mot att det ska spelas fotboll på deras hemmaplan. En del av världen där många är passionerade fotbollssupportrar ska få hålla ett VM, men vi garvar rått åt hur lustiga de ser ut på bild (ingen gjorde det när Ryssland arrangerade VM; okej för Ukraina, giftmorden, autokratin och Krim och allt det, men ryssarna såg i alla fall ut som fotbollsfans).

2 december 2010. Sepp Blatter tillkännager att Qatar får arrangera VM 2022.
2 december 2010. Sepp Blatter tillkännager att Qatar får arrangera VM 2022.

Varför hålls VM i Qatar? För att de betalat för det, för att Fifa var korrupt nog för att tillåta det, för att väst (vår fotboll, våra företag, våra regeringar) välkomnat deras pengar hela vägen hit.

Idrotten fotboll är ett förstoringsglas att hålla mot världen, det är absolut nödvändigt att vi uppmärksammar att kvinnor och minoriteter är rättslösa där VM spelas, men ibland är det inte så dumt med en kikare heller. Om vi verkligen tycker att det är för jävligt att ett land som Qatar får bygga genom slavsystem, dela ut spöstraff eller döma våldtagna kvinnor till fängelse, vore det mer effektivt att inte sluta affärsavtal med dem än att kräva att de inte ska få synas när vi spelar fotboll.

Systemet heter rasistisk kapitalism

Och migrantarbetarna? Kafalasystemet som gjort dem till femte klassens människor?

Out of context football: Man kan inte spela på deras gravar.

I kontext: Det sker hela tiden.

Systemet heter rasistisk kapitalism, strukturaliserad social ojämlikhet. Det är det som gör att latinamerikanska arbetare utan papper och säkerhet kan hålla USA under armarna, det är det som gör att thailändska bärplockare eller kazakiska städerskor misshandlas på vår egen bakgård: för att pengar är värt allt, för att en viss sorts människor är värda mindre än andra. I Ukraina, i Polen, i Qatar, i Katrineholm.

Det finns ingen anledning – det vore skamligt – att relativisera själva kritiken mot en antidemokrati som förtrycker, men det finns all anledning att ställa frågorna som kostar något även för väst:

Är det systemen vi vill protestera mot? Eller är det bara Qatar?

Du kanske också gillar