Hem Sport Vesna Prekopic: SVT-programmet IFS är polariserande

Vesna Prekopic: SVT-programmet IFS är polariserande

förbi admin
0 kommentar

SVT:s nya underhållningsprogram ”IFS – Invandrare För Svenskar” har sänts en dryg månad och därmed hunnit kommenteras på kultursidorna. Efter att sen på bollen ha sett de tillgängliga avsnitten undrar jag uppriktigt om SVT tror sig ha hittat ett humoristiskt allmänbildande programformat som manar till reflektion över vissas okunskap om andra (de blonda blåögdas om de mörka brunögda), eller om de inte själva förstår att programmet, sin lättsamhet till trots, bidrar till att lägga sten på börda på det redan mödosamma arbetet att minska gapet mellan ”vi” och ”dom”.

Det hela går ut på att tre tävlande med ”majoritetssvenskt” utseende ber någon i den åttahövdade panelen med ”minoritetssvenskt” utseende att svara roligt på frågor som: vad var kebab-bråket? Vad betyder det finska ordet ”rycket”? Och varför har araber en vattenkanna på toaletten? Därefter synar de tävlande svaren med ”sant” eller ”falskt”.

Med några minuters undantag är avsnitten infantiliserande och trista, och tycks mest gå ut på att panellisterna ska ha kul med och åt varandra, och för att SVT när året är slut ska kunna bocka av mångfaldskolumnen när det speglande utbudet och uppdraget sammanställs. Men så är ju humor också något högst subjektivt.

Oavsett om man roas av ”IFS” belyser programmet något objektivt anmärkningsvärt, vilket Caroline Ringskog Ferrada-Noli konstaterade i Aftonbladet redan för en månad sedan (30/8). ”Humorn är möjlig för att klyftan mellan ’svennen’ och ’invandraren är så hajpad. Gapet är uppblåst. Hela programmet bygger på skillnaden mellan vit, (rik) svensk med namn som Sara och Gustaf och den andre, mörkermannen, som gjort intrång med konstig skit och flummig mat och helt sicka traditioner”, skriver hon och konstaterar att det att skilja på folk och folk är det hetaste som finns. Och exakt detta är problemet med ”IFS”. Programmet är polariserande i en tid som behöver motsatsen. Men det är också ett tecken på att det verkar omöjligt att hitta en balanserad mellanposition när tidigare fel ska göras rätt.

Till och med ordleken invandrare för svenskar blir ett (omedvetet?) förminskande

Producenten Michael Lindgren har inspirerats av 80-talsprogrammet ”Prat i kvadrat”, men velat uppdatera homogeniteten. Genom att sätta ”svenskar med utländsk bakgrund i panelen i stället, kan man leka med den där kontrasten att Sverige är segregerat och vända på perspektivet”, säger han till SVT:s Kulturnyheterna. Vilket perspektiv har blivit vänt på? En endimensionell, segregerad och segregerande, bild av Sverige har ju bara bytts ut mot en annan.

På sistone har bland annat Demokratirådet framhållit att betoningen av polariseringen och segregationen i Sverige många gånger är överdriven. Det må så vara när det gäller den politiska höger-vänster-skalan, men samtidigt visar forskarna i Demokratirådets rapport från 2021 att det ideologiska avståndet i frågor som rör mångkultur och identitet ökar. Så hur minskar vi det avståndet?

DN-kolumnisten Gina Gustavsson menar att majoritetssvenskarnas fördomar om invandrare måste brytas för att segregationen ska brytas (26/9). Det har hon rätt i, men hon har fel när hon skriver att ”polariseringsspöket” spär på främlingsfientligheten och att vi därför måste sluta skrämmas med det. Vi tycks fortfarande inte ha förstått att det enda som bryter polarisering och alienation är att tänka tillsammans, vara tillsammans. Vi behöver mötas och synas ihop.

Kanske är det just ordet polarisering som leder in på villospår, kanske ska vi i stället tala om synliggörande och osynliggörande. För om ”IFS” är ett uttryck för något större, så är det att Kultur- och Mediesverige, inte minst SVT, fortsätter att befästa skillnader på folk och folk. Till och med ordleken invandrare för svenskar blir ett (omedvetet?) förminskande.

Det är ingen ny frågeställning, men den behöver ställas igen: Varför ser vi inte fler finkulturella program där de medverkande har blandad etnisk bakgrund? Att synas är viktigt, men också var och med vilka. Ur speglingsperspektiv är det viktigare att frågesportprogram som ”Kulturfrågan Kontrapunkt” breddar urvalet bland de tävlande än att inbilla sig att program som ”IFS”, där det fnissas när någon gissar fel på hur man kan skilja på syrianer och syrier, kommer att göra skillnad.

Läs fler texter av Vesna Prekopic.

Du kanske också gillar