Hem Sverige Historiska svängningen i MP om vapen till Ukraina

Historiska svängningen i MP om vapen till Ukraina

förbi admin
0 kommentar

Den sista helgen i februari är Miljöpartiets högsta beslutande organ – förtroenderådet och partistyrelsen – extrainkallade med anledning av anfallskriget som Ryssland inlett bara dagar tidigare. När vardagen tar vid kommer Sveriges riksdag – sent på måndagseftermiddagen – klubba ett beslut om krigsmateriel till Ukraina, bland annat 5 000 pansarskott. Det beslutet kommer ett enda parti opponera sig mot, och det är Vänstern. MP – som knådat frågan hela helgen – står bakom vapenexporten.

Det är historiskt, och den som kastar en snabb blick på partiets hemsida kan ha svårt att förstå hur agerandet rimmar med det som står där: ”Svenska vapen ska inte användas i krig”. Lika mottstridigt kan det kännas för den som läser partiprogrammets skrivningar om att Miljöpartiets mål är ”en avvecklad vapenexport”.

Ändå: Måndag 28 februari 2022 verkar MP tala med en röst som säger ja till pansarskott, och processen som tagit dem dit är utåt sett helt friktionsfri.

Partisekreterare Katrin Wissing säger att miljöpartister är vana vid att tala om vapenexport och att den enighet partiet nu visar utåt rimmar väl med den hon märker också internt.

Foto: Henrik Montgomery/TT

– Inte bara utåt. Också inuti partiet finns det en stor samsyn och enighet, säger partisekreterare Katrin Wissing.

Men Miljöpartiet är sprunget ur fredsrörelsen, och för många enskilda medlemmar går tanken på att leverera svenska vapen rakt in i ett krig i alla fall på tvärs mot magkänslan. MP är uttalade motståndare till kärnvapen, säger absolut nej till svenskt medlemskap i Nato och – som sagt – har som mål att avveckla vapenexporten.

Men den sista helgen i februari ändrades mycket på kort tid.

– För mig gick det på ett par timmar, säger Aida Badeli, språkrör för Grön Ungdom. Hon är en av dem som erkänner att det spontana svaret för hennes del nog var nej, men det blev snabbt ett säkert ja.

– Vi kan ju inte sitta och titta på när en demokrati angrips oprovocerat, säger hon.

Grön Ungdoms Aida Badeli medger att hon till en början hade svårt att acceptera tanken på att skicka svenska vapen till ett krig, men hon ändrade sig snabbt och är nu varm anhängare av beslutet.

Grön Ungdoms Aida Badeli medger att hon till en början hade svårt att acceptera tanken på att skicka svenska vapen till ett krig, men hon ändrade sig snabbt och är nu varm anhängare av beslutet.

Foto: Thomas Karlsson

Många centralt placerade miljöpartister som DN talar med uttrycker positiv förvåning över hur smidigt ställningstagandet växte fram. Flera säger spontant hur lättade de är över att det inte blev som det blev i Vänsterpartiet. V sa ju nej till vapenexporten i riksdagen, men var oeniga internt och ändrade sig i efterhand. En av våra källor säger att MP mycket väl hade kunnat hamna där om de inte hade ”använt sina strategiska hjärnor”.

Gruppledaren för Miljöpartiet i riksdagen, Annika Hirvonen, håller både med om det – och inte.

– Jag hade verkligen inte velat vara i Vänsterpartiets position, säger hon. Men det var aldrig aktuellt för oss.

Hirvonen ger en liknande bild som den partisekreteraren Katrin Wissing vill teckna. Båda nämner det nya försvars- och säkerhetspolitiska program som partiet klubbade så sent som i höstas och säger att just på grund av sin historik – den bultande fredspolitiska ådran i partiet – så är miljöpartisterna vana vid att prata om vapenexport.

– Det är klart att man måste tänka till, men detta är en väldigt levande fråga hos oss, säger Wissing.

Även Annika Hirvonen tycker att den breda uppslutningen bakom pansarskotten var logisk.

– Jag analyserade och reflekterade ju själv utifrån mina miljöpartistiska värderingar och landade väldigt tydligt i att Sverige ska bistå – även om det inkluderar att skicka vapen. Och att då andra som delar mina värderingar landar på samma sätt, det överraskar mig inte.

”Jag hade verkligen inte velat vara i Vänsterpartiets position”, säger MP:s gruppledare Annika Hirvonen.

”Jag hade verkligen inte velat vara i Vänsterpartiets position”, säger MP:s gruppledare Annika Hirvonen.

Foto: Nicklas Thegerström

Varken Hirvonen eller Wissing vill prata om den interna beslutprocessen i detalj. Men flera av deras partikamrater säger att de interna mötena den sista helgen i februari var avgörande för att få alla att stå på samma ruta. ”Det gjordes ett väldigt gott förarbete”, säger en som satt med.

När måndagen kom, och beslutet offentliggjordes, var därför MP-folket rejält rustade med klara svar på varför vapenexport inte bara var tänkbar för dem – utan till och med oundviklig – i just det här fallet: Det är en demokrati som invaderats, oprovocerat och orättfärdigt, av en auktoritär stat. Pansarskotten är också defensiva vapen – vilket bidrar till acceptansen – liksom att Sverige skänker materielen och därmed inte ”tjänar pengar på vapen”.

De hade också lärt sig att hänvisa till en inte tidigare inte så uppmärksammad skrivning i Miljöpartiets partiprogram från 2013: ”Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet för att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande”, står det på sidan 35, under avsnittet om Fred och säkerhet.

De raderna tycker flera som DN talar med är bra att ha i ryggen nu. Svängningen känns inte så artfrämmande helt enkelt, och gruppledaren Annika Hirvonen säger att partiet faktiskt är samma nu som innan kriget.

– Det är världen som har förändrats. Beslutet om totalstopp för vapenexport till länder i krig togs i en annan tid. Invasionen av Ukraina tog oss till ett nytt kapitel i historien. Vi är samma parti, men den här situationen är unik och ansvaret vilar till 100 procent på Ryssland.

Miljöpartisten Anders Schröder satt i försvarsberedningen till 2019. Numera är han för ett svenskt medlemskap i Nato och säger att många andra partikamrater också börjar omvärdera frågan.

Miljöpartisten Anders Schröder satt i försvarsberedningen till 2019. Numera är han för ett svenskt medlemskap i Nato och säger att många andra partikamrater också börjar omvärdera frågan.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Frågan är nu hur stor påverkan denna nya värld får på andra frågor för MP:s del. När det gäller det aviserade tvåprocentsmålet för försvarsbudgeten är de gröna tongångarna inte alls lika tvärsäkra, även om partiet hittills ställt sig bakom alla nya höjningar av anslagen. Och när DN frågar den inre kärnan om Nato säger alla tvärt nej. Utom en.

Anders Schröder var Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson fram till 2018 och satt i försvarsberedningen till 2019. I januari skrev han på Twitter att han vill gå med i Nato, och enligt Schröder har diskussionen i partiet förändrats sedan dess.

– När jag lyfte behovet av ett svenskt Nato-medlemskap så sågs jag som en väldigt udda fågel. Men efter den 24 februari är tonläget annorlunda. Jag ser att många miljöpartister börjar omvärdera sina positioner. Vid en omröstning tror jag inte att Nato-linjen skulle vinna, men debatten i partiet är högst levande på ett sätt som den inte var för bara någon månad sen.

Du kanske också gillar