Hem Sverige Linda Staaf: Det är mycket mörker, mycket ondska

Linda Staaf: Det är mycket mörker, mycket ondska

förbi admin
0 kommentar

På morgonen den 8 juni 2021 satt Linda Staaf på ett hotell i Haag och filade på sitt tal men litade inte på Google translate. I sista stund mötte hon en FBI-anställd som hon kunde dubbelkolla engelskan med, så att alla uttryck skulle sitta. Klockan 10 tog hon av sig sitt munskydd och äntrade en scen. Det var pandemitider men inte läge att delta via länk. Svensk polis ville vara med på världsarenan.

”God morgon! I går, tidigt på morgonen, genomförde svensk polis ett av de mest omfattande tillslagen någonsin.”

Inför ett stort pressuppbåd berättade Linda Staaf om en FBI-ledd operation kallad Trojan Shield. Runt om i världen, bland annat i Sverige, hade hundratals koordinerade polisrazzior genomförts och kriminella inom den internationella organiserade brottsligheten gripits.



Foto: Eva Tedesjö

”Vi kommer aldrig ge upp”, sade Linda Staaf i talet som direktsändes och gjorde henne rikskänd över en natt.

Hon, som också är författare till en kriminalroman, har studerat hur man fångar en publik.

Det här var inte första gången Linda Staaf frontade polisen i stora, dramatiska sammanhang. Som chef över underrättelsetjänsten vid polisens Nationella operativa avdelning är det hennes uppgift att ligga steget före och tidigt upptäcka nya samhällsproblem. Kort efter att hon tillträdde år 2015 kom de slag i slag.

I december klev fem flyktingar med gummibåt i land i skånska Skillinge, i ett försök att undkomma de gränskontroller som regeringen införde under den stora flyktingkrisen. Att Sverige hade fått båtflyktingar var något helt nytt som Nationella operativa avdelningen fångade upp i en hemligstämplad rapport, och när DN fick tag på uppgifterna var det Linda Staaf som skickades fram.

Klockan är strax efter 09.00 men Linda Staaf har varit uppe sedan 04.00 för att ta tåget till jobbet, här med pressekreteraren Iréne Sokolow. Linda Staaf är en av talarna på en konferens på temat ”High Risk Criminal Networks” med underrättelsetjänster från flera europeiska länder. Hon påminner deltagarna om när Donald Trump pekade ut Sverige. ”Exakt vad Trump menade får vi nog aldrig veta. Men i dag skjuts unga män regelbundet ihjäl.”



Foto: Eva Tedesjö

Kort därpå slog en polisrapport fast att tiggare utnyttjades av kriminella och Linda Staaf fick flankera rikspolischefen Dan Eliasson på en välbesökt presskonferens. Då var EU-migranter som satt direkt på gatan utanför butiker och tunnelbanestationer en ny syn i Sverige som väckte starka känslor.

Men det som väckte svartast rubriker var en annan samhällsutveckling som polisen, efter mycket vånda, vid den här tiden valde att peka ut.

”Polisens hemliga rapport: Här är Stockholms läns farligaste områden” skrev Aftonbladet i en för dåtiden talande rubrik.

Det Polismyndigheten hade gjort var att för första gången lista alla förorter i Sverige där polisen hade svårt att göra sitt jobb. Där hot, våld och utpressning kunde tillhöra vardagen och där det fanns invånare som inte vågade vittna om brott.

Mycket av gängkriminaliteten är kopplad till utsatta områden, förorter som polisen listar i sina rapporter. Linda Staaf träffar ett 20-tal personer från branschorganisationen Sveriges Allmännytta. Erja Wikner, vd-assistent, hälsar välkommen.



Foto: Eva Tedesjö

Då fanns det 53 utsatta områden, som polisen kallar dem. I dag är de 61.

För polisen var utvecklingen i förorterna inget nytt, utan något man länge sett växa fram. Löst sammansatta gatugäng som var mer oförutsägbara och till och med ännu mer våldsamma än de gamla hierarkiska mc-gängen.

– Det fanns en frustration internt över att vi var sena med att reagera. I dag får vi sota för det arbete som inte gjordes då. När jag började som chef ville vi på allvar påvisa problemen. Men fortfarande får vi frågor om detta stigmatiserar, säger Linda Staaf.

DN träffar henne i ett kalt konferensrum i polishuset på Kungsholmen i Stockholm, eftersom underrättelsetjänsten tillhör det hemligaste polisen har. Avdelningen ligger några våningar upp och ser ut som vilken kontorskorridor som helst med rum på rad och toalett och kaffehörna längst bort, men ingen utomstående får komma dit.

Linda Staaf har ”polismans befogenhet” men gick inte Polishögskolan. Ibland gör hon pass i yttre tjänst, även om det inte ingår i arbetsuppgifterna som underrättelsechef. Ett par som går förbi på gatan känner igen henne, ”visst var det hon?”



Foto: Eva Tedesjö

I konferensrummet sitter en pressekreterare tyst vid dörren, lyssnar och tar anteckningar. Även Linda Staaf har med sig utskrivna minnesanteckningar.

Men hon säger att hon ogillar ängslighet.

– Generellt sprider sig en ängslighet i samhället hos tjänstemän i styrande funktioner, en rädsla att göra fel. Den ängsligheten kan inte få fäste inom polisen för det är vår roll att kliva in.

Vad är det det tassas kring?

– De senaste åren har det blivit lite lättare att diskutera bakomliggande orsaker till problem, som migration och bristande integration, men fortfarande är det jättekänsligt. Vi tänker för mycket åt andra och är rädda att välja fel ord, fel terminologi. Som person har jag svårt för det, och tappar bort mig själv. För mig är det otroligt viktigt att polisen inte är ängslig. Vi behöver, med bibehållen respekt, prata mer i klartext. Som till exempel i Danmark.

Nästa gång DN träffar Linda Staaf kommer hon hastande längs Hornsgatan i Stockholm. Hon kontrollerar att båtmössan sitter korrekt när fotograf Eva Tedesjö höjer kameran. Det är höst och egentligen har Linda Staaf ”tvångssemester” som hon kallar det efter en intensiv sommar, men en föreläsning är sedan länge inbokad hos allmännyttan.

Arbetsdagarna består av ”möten, möten och möten”. Både internt och externt. Under mötet med branschorganisationen Sveriges Allmännytta kommer Danmark upp och hur hela bostadsområden rivs som ett sätt att bryta segregationen. ”Det är intressant det som sker i Danmark. Jag har ingen åsikt om det, men det är ett samhällsfenomen.”



Foto: Eva Tedesjö

– Man kan inte avboka när man lovat.

Vad har hyresvärdar med underrättelsearbete att göra? Många har lägenheter i miljonprogramsområden där grov brottslighet grasserar och Linda Staaf ska, så långt det är möjligt, dela med sig av det hon vet. Hyresvärdarna kan dra sitt strå till stacken genom att hålla ögon och öron öppna och till exempel ha koll på vart nycklar tar vägen och vad källarutrymmen används till.

Inom Polismyndigheten är Linda Staaf tredje högst i rang räknat från rikspolischefen, men att göra karriär inom polisen var ingen självklarhet. Först studerade hon till civilekonom och jurist innan hon som 30-åring började som revisor på polisens ekorotel i Östergötland.

Hon har en intensiv fritid med bland annat ett flygcertifikat och ett gammalt distriktsrekord i bänkpress. I hennes cv anges att hon behärskar fem språk.

– Jag vill inte vänta till sedan, utan ta till vara tiden för man vet aldrig hur mycket tid man har kvar. För mig är det snarare ett problem att inte ha tillräckligt mycket att göra.

2018 kom ”Ulv i fårakläder”, hennes första kriminalroman som handlar om ett attentat under ett EU-toppmöte och polisernas kamp mot gärningsmännen – och mot varandra.

Linda Staaf drar en lägesbild för Sveriges Allmännytta. En deltagare lyfter fram att narkotikan är motorn i gängkonflikterna och att köparna kan komma från helt andra områden, än de som kallas utsatta: ”Medelklassen köper av gängen.”



Foto: Eva Tedesjö

”Inte kände han sig lugnare av att det var Christian Ståhl som ledde insatsen ute på fältet. Han var visserligen en ambitiös och duktig polis men behövde hållas i koppel för att saker inte skulle skena iväg.”

Men bokens start har en helt annan dramatik:

”Medan getingmidjan ålade sig framför honom på sängen studerade han hennes fasta och vältränade rumpa som sakta gungade fram och tillbaka. Hennes släta hud vittnade om att hon fortfarande var ung och oerfaren. Medan han knäppte upp bh-banden i ryggen uppmanade han henne att vända på sig och strax därefter stirrade han rakt in i ett par bröst som var stora som meloner.”

Linda Staaf ömsom skrattar, ömsom gör en avvärjande gest med ena handen när ämnet kommer på tal. Beskrivningen av hur karaktären Christian Ståhl, polis, på den tredje sidan i boken vaknar upp ur en dröm.

– Jag lärde mig på en skrivarkurs att man i ett tidigt skede måste väcka läsarens intresse. ‘Oj, vad är det här!’ Så funkar jag själv, om det är för segt i början lägger jag ifrån mig boken.

Linda Staaf kommer med andan i halsen på Hornsgatan men när telefonen ringer är rösten lugn och stadig.



Foto: Eva Tedesjö

Linda Staaf tyckte om att skriva redan som barn och under en mammaledighet 2012 började hon skissa på ”Ulv i fårakläder”.

– För mig var det en rolig sysselsättning som gav mental stimulans när jag var hemma.

Numera fyller skrivandet en extra dimension. Böckerna, för en uppföljare är på gång, är en frizon.

– Det är ett sätt att bearbeta saker jag är med om samtidigt som det är avkopplande att kliva in i en annan värld där man kan kontrollera handlingen och slutet. Trots vanan att stå på scen beskriver hon sig som introvert, en ensamvarg som ibland behöver stänga dörren till arbetsrummet för att kunna tänka klart.

När det gäller privatlivet är dörren också stängd, fast av säkerhetsskäl. Även om Linda Staaf själv gärna skulle berätta om vad som format henne som människa, är rådet från Polismyndigheten att låta bli – eftersom hon verkar i en värld där allt kan användas emot en.

Vid årsskiftet börjar Linda Staaf sitt nya uppdrag på justitiedepartementet. De sista veckorna hoppas hon tillbringa i yttre tjänst, här tillsammans med polisen Christian.



Foto: Eva Tedesjö

En privat fråga svarar hon dock på, och det är det envisa ryktet att hon och överbefälhavare Micael Bydén skulle vara ett par.

– Ja, det stämmer. Jag kan bekräfta att vi är ett par.

Innan nästa fråga kommer, kommer nästa svar.

– Och sedan har jag inte så mycket mer att säga om den saken.

Ni har den högsta säkerhetsklassningen båda två och får inte prata med varandra om jobbet. Hur fungerar det?

– Precis likadant som med alla andra. Man har tystnadsplikt som följer med när man lämnar den här byggnaden. När man behöver prata om jobbet, har man sina arbetskamrater.

Nyligen damp det ner brev till alla 16-åringar om att de kan komma att kallas in för att hjälpa till i det som kallas totalförsvaret om Sverige dras in i krig. Det här är något Linda Staaf har funderat över. När det gäller förebyggande åtgärder mot gängkriminaliteten skulle det vara bra om än fler kunde få möjlighet att göra värnplikt eller annan plikttjänstgöring, säger hon.

– Vi har i dag unga män i utsatta områden som skjuter ihjäl varandra. De saknar framtidstro och ser sig inte som en del av det svenska samhället. Ett led i att minska utanförskapet vore att få in dem i ett meningsfullt uppdrag där alla är där på samma villkor, där man får känna att man är någon och där det ställs krav.

”Sedan 1990-talet har gapet mellan polisens handlingsutrymme och de kriminellas ökat. Det handlar om misslyckad integration, globalisering, ökande migration, teknisk utveckling och en ökad efterfrågan på narkotika”, säger Linda Staaf, här tillsammans med kollegan Christian.



Foto: Eva Tedesjö

Det skulle också innebära att de vapentränas, finns det en risk i det?

– De tränar sig redan som det är. Men så klart, det är alltid en avvägning. I vart fall är det viktigt att jobba med sociala relationer och värnplikten skulle kunna vara en sådan.

Den vita skjortan var uppknäppt, hakan uppvänd och armarna utsträckta.

”Ni såg vad som hände i Sverige i går kväll. Sverige! Vem kunde tro det här? Sverige!”

År 2017 pekade president Donald Trump ut Sverige i ett tal som fick hela världen att undra vad som egentligen hade hänt.

”Sverige? Terrorattack? Har han rökt på”, twittrade Carl Bildt.

Linda Staaf skriver på en ny kriminalroman. ”Så fort jag har möjlighet, som fritidssysselsättning. Det är ju jobbet som tar nästan all tid och kraft och så vill jag det. Det är där min identitet ligger”, säger hon.



Foto: Eva Tedesjö

I dag däremot skulle vi inte bli lika förvånade, säger Linda Staaf. Mellan år 2000 och 2019 gick Sverige från botten till toppen när det gäller dödsskjutningar, jämfört med 22 andra europeiska länder.

– Exakt vad Trump menade får vi nog aldrig veta. Men i dag skjuts unga män regelbundet ihjäl. Det riskerar att bli normaliserat och ett sådant samhälle vill vi inte leva i.

Linda Staaf talar med stort allvar om en brottslighet som innebär att makt flyttas från staten till kriminella, som hon menar på sikt är ett större hot än skjutningar:

– Vi ser familjebaserade nätverk som begår brott mot det svenska välfärdssamhället. Hela generationer växer upp med detta och tusentals nya dras in i de kriminella nätverken varje år. Vi måste se upp så allt fokus inte hamnar på skjutningar och sprängningar, annars kan den här utvecklingen växa sig starkare.

Och det räcker inte att gripa brottslingarna, säger hon.

– Pengar tvättas och återinvesteras trots att människor dömts till fängelse. Vi måste komma åt pengarna, annars stannar de i den kriminella sfären och är smörjmedel för nya brott, säger Linda Staaf.

Linda Staafs arbete på underrättelsetjänsten är till stor del hemligt, men berör samtidigt många olika områden i samhället. Här deltar hon i ett seminarium för arbetsgivarföreträdare inom statlig sektor på Creo Studio. I bakgrunden moderator Ylva Aller.



Foto: Eva Tedesjö

Hon räknar upp företag, banker, myndigheter och politiska instanser som exempel på aktörer som kan infiltreras av kriminella.

– I Sverige tror vi gott om människor vilket i grunden är fint, men som världen ser ut i dag tenderar vi att vara naiva och bli lurade. Samhället blir mer globaliserat och det utnyttjas av kriminella. Alla har inte ett gott uppsåt.

Samtidigt, hur gör man för att undvika att bli bitter och cynisk? Hur gör du?

Linda Staaf funderar en stund.

– Vårt jobb genomsyras av sorgliga människoöden och besinningslösa brott. Det är mycket mörker, mycket ondska. Samtidigt är yrket ett kall, på gott och ont, så man får välja sitt umgänge med omsorg. Omge sig med personer som vill en väl. Dessutom måste man aktivt anstränga sig för att se allt fint som också finns i livet, för att väga upp.

Strax efter årsskiftet går Linda Staafs förordnande ut, efter fyra plus fyra år på posten som underrättelsechef. I januari blir hon sakkunnig på justitiedepartementet.

– Vilken titel jag får? Det är inte klart ännu, men någon slags expert kring organiserad brottslighet.

Linda Staaf kommer tillbaka till polisen samtidigt som rikspolischef Anders Thornbergs sexåriga förordnande går ut, i början av år 2024.

Linda Staaf har en annan sida, än den allvarsamma i uniform. I hennes första kriminalroman som utkom för fyra år sedan skildras karaktärerna skildras ”med humor och ironi”, enligt en recensent.



Foto: Eva Tedesjö

Det låter som en plantskola för en ny rikspolischef. Vill du bli det?

– Det får jag hantera om jag någon gång skulle få den frågan. Just nu är jag bara glad att få fortsätta utveckla mig själv och bidra inom brottsbekämpningen.

Linda Staaf tror att de förslag som rör kriminalitet i Tidöavtalet i huvudsak är efterfrågade av Polismyndigheten och andra rättsvårdande myndigheter. Till exempel att det ska bli olagligt att ingå i kriminella gäng. Det innebär att polisen kan inleda en förundersökning som öppnar för hemliga tvångsmedel och ligga steget före, i stället för att reagera på det som redan hänt.

– Därmed inte sagt att det här är tillräckligt för att vända utvecklingen i Sverige.

Du kanske också gillar