Hem Sverige Mordutredarna: Det behöver göras för att lösa gängmorden

Mordutredarna: Det behöver göras för att lösa gängmorden

förbi admin
0 kommentar

På en stor whiteboard på väggen listades alla skjutningar. Det var våren 2017 och utredarna på polisens grova brott-sektion i Malmö fick en dragning. Datum, adress och brottsrubriceringen mord eller mordförsök. Kortfattade och hastigt nedtecknade uppgifter kring ett växande problem.

I det mörkbruna huset mitt i stan diskuterade poliserna hur de skulle gå vidare. I vilka utredningar hade man kört fast? I vilka gick det att komma framåt?

Sannolikheten för att lösa alla brott på listan var låg, uppklarningen för mord i gängmiljö är mindre än 25 procent. Det sticker ut rejält jämfört med alla andra typer av mord, där siffran är nästan 90 procent.

Några timmar senare sköts det igen i Malmö, tre kilometer från polishuset. Men offret, som bar skyddsväst, hade tur. Han överlevde och hade också energi att svära och skrika både åt polisen som försökte göra första hjälpen, och åt ambulanspersonalen som körde honom till sjukhus.

När polisen ställde frågor var han inte lika verbal.
”Inga kommentarer.”

Fem år senare hastar Anders Larsson, utredningsledare i Malmö, fram på Kungsgatan i Stockholm med mobilen limmad i handen. Han är här för att träffa sitt lärarlag, andra erfarna grova brott-utredare från Stockholm och Göteborg som ska ta fram en internutbildning för hur man löser de komplexa och svårutredda gängmorden. Bristen på kvalificerad personal är stor.

Nu är läget ännu allvarligare och redan i år har ett dystert rekord slagits i antalet dödsoffer.



Foto: Anders Hansson

När vi ses en höstdag 2022 ringer Anders Larssons mobiltelefon hela tiden. Några veckor tidigare sköts en gängledare till döds inne på gallerian Emporia och precis som för fem år sedan är Malmö nu inne i en ny våldsvåg. Kollegerna där hemma sliter i Anders Larsson, som suckar när han lagt på.

– Vi kan inte bara släcka bränder, vi måste utbilda oss också. Vi har en enorm utbildningsskuld som kommer ta åratal att komma ikapp, säger han.

Utbildning toppar önskelistan när DN frågar tio erfarna mordutredare i Stockholm, Göteborg och Malmö vad som krävs för att vända utvecklingen.

Dagens gängmord är ett förhållandevis nytt fenomen som inte fanns när rättssystemet riggades en gång i tiden, och när DN kartlägger varför morden är så svårlösta träder en lång hinderbana fram. Den startar redan samma dag som skotten avlossas.

I valrörelsen ville politiker från vänster till höger lösa problemet genom att skjuta till resurser, lova fler polisanställda och skärpa straffen. Nu har Ulf Kristerssons regering aviserat vad man vill satsa på och i Tidöavtalet nämns bland annat dubbla straff för gängkriminella och anonyma vittnen.

Men mordutredarna har länge efterlyst helt andra saker.

– Det är inte ny lagstiftning som i första hand kommer hjälpa oss, det finns mycket vi kan göra med det vi redan har. Inom polisen måste vi sluta skylla på andra och lära oss vad som faktiskt funkar, säger Anna Bergkvist, utredningsledare i Göteborg som tillhör polisregion väst.

Anders Larsson i Malmö håller med.

– Polismyndigheten gör sig till offer, när det finns massor att göra internt. Jag går snart i pension men hoppas få uppleva en förändring.

Vad händer annars?

Anders Larsson lägger snusdosan på bordet med en liten smäll.

– Annars kommer vi trampa vidare i samma spår och skjutningarna fortsätta.

Karin Breding, sektionschef, och Anna Bergkvist, utredningsledare, båda på grova brott i polisregion väst där Göteborg ingår.



Foto: Magnus Hallgren

För att försöka förstå vad det är som inte fungerar tar vi hjälp av ett fiktivt mord. En man har blivit skjuten på öppen gata i ett brottsbelastat område. Skytten utför mordet mot betalning och känner inte offret. Dessutom är han maskerad och bär handskar och försvinner snabbt i väg på en elsparkcykel.

Mordutredarna som DN har talat med ger sin syn på vad som krävs för att öka chansen att lösa brottet.

1. Mer kameraövervakning och andra verktyg som samlar spår

Förr pratade man om det viktiga första dygnet då polisen måste hitta något att gå på. Numera talar man om de kritiska första sex till åtta timmarna, då tempot måste vara högt för att öka chansen att klara upp mordet.

Vid en sådan här skjutning kan övervakningskameror vara avgörande och polisen skickar omedelbart ut patruller för att samla in filmer i området. Men det är bara privata kameror som inte får riktas ut mot gatan, och polisen går bet.

Det har blivit lättare för polisen att sätta upp övervakningskameror de senaste åren, men fortfarande är vi ljusår efter exempelvis England. Det säger kriminalkommissarie Bosse Lundqvist som utredde mord i Malmö i nästan 20 år.

”Om jag missar en kamera som bara sparar filmen i sju dagar, hjälper det inte om jag har 60 man. Kommer jag dag åtta är filmen som kunde förändrat allt borta”, säger Bosse Lundqvist, chef vid kalla fall i polisregion syd.



Foto: Anders Hansson

Sedan 2016 basar han över kalla fall och på hans bord hamnar utredningar som kört fast. Han berättar om det uppmärksammade mordet på läkaren Karolin Hakim, som sköts utanför sitt hem på Ribersborg i Malmö när hon bar sin baby i famnen. Medan det mordet fortfarande är olöst i Sverige har ett annat mord i England med koppling till fallet Hakim kunnat klaras upp.

– Tack vare en helt annan syn på kameror, säger Bosse Lundqvist.

Engelsk polis fattade misstankar mot några personer i ett mordärende och kunde via ett stort antal privata övervakningsfilmer kartlägga dem flera dagar bakåt i tiden. Hur de gick in och ut ur en lägenhet och vilka bilar som stod utanför. Och det är inte det enda fallet där kameror var avgörande, säger Bosse Lundqvist.

Mordutredarna i England hanterade 25 mord på cirka 10 månader, varav 21 gick till åtal. De resterande fyra ärendena saknade filmer från kameror.

– Jag brukar säga halvt på skoj och halvt på allvar att det inte är så himla svårt att utreda ett mord bara man gör rätt, och rätt från början, säger Bosse Lundqvist.

I den nya regeringens Tidöavtal står att kamerabevakningslagen ska ses över så det blir lättare att bevaka oftare och på fler platser.

”I jakten på dubbelmördaren i Linköping topsades 6 000 oskyldiga män – man glömmer bort hur integritetskränkande det är”

En annan metod som Bosse Lundqvist efterlyser är familjesökning i släktdatabaser, att polisen ska få jämföra dna för att ringa in den misstänkte. År 2020 kunde dubbelmördaren i Linköping ställas till svars efter nästan 16 år, tack vare metoden. Men kort efter den fällande domen förklarade Integritetsskyddsmyndigheten att polisen inte får använda familjesökning. I Danmark däremot ska frågan snabbutredas till polisens favör.

Bosse Lundqvist understryker att integriteten är viktig, men efterlyser det omvända perspektivet.

– 6 000 oskyldiga män topsades i jakten på dubbelmördaren i Linköping, och hämtades av polis om de inte kom in frivilligt. Man glömmer bort hur integritetskränkande det är.

Dessutom, menar Bosse Lundqvist, innebär alla olösta mord en kränkning för brottsoffren som inte får någon upprättelse.

– Vi måste se vad som ligger i vågskålarna och fråga oss vems integritet som är viktigast. Gärningsmannens eller offrets?

2. Kortare väntetider för att få mordvapen undersökta

Åter till DN:s fiktiva exempel och den man som sköts på öppen gata. Han förs till sjukhus och dödförklaras några timmar senare. Samma dag gör polisen ett viktigt fynd. I en skogsdunge ligger en pistol ihop med ett använt munskydd. Fynden skickas till Nationellt forensiskt centrum i Linköping, som gör kriminaltekniska analyser, och polisens utredningsledare vill att hela vapnet undersöks i jakt på dna och fingeravtryck.

Men svaret dröjer på grund av de långa köerna hos NFC, och när svaret kommer är bara kolven undersökt, eftersom det oftast är där som spåren finns.

Väntetiderna och ofullständiga undersökningar är problem som flera mordutredare tar upp. En av dem är Christer Axling, utredningsledare på grova brott i polisregion Stockholm.

– Våra gärningsmän är unga och impulsiva och kan ha suttit och lekt med pistolen. Jag vill naturligtvis undersöka allt på vapnet, säger han.

Ett ickesvar, att NFC inte hittar några spår alls, är också värdefullt att få i ett tidigt skede eftersom polisen då vet att man måste välja en annan väg.

“Det är för stort fokus på tystnadskulturen. Övervakningsfilmer, fingeravtryck och annat kommer man längre på“, säger Christer Axling, utredningsledare i polisregion Stockholm.



Foto: Anette Nantell

I stället måste polisen vänta på svar från NFC, ibland i månader, och fortsätta undersöka många spår i stället för att tidigt snäva av utredningen och fokusera. Dessutom ökar risken att mördaren och hans kompanjoner hinner tvätta kläder, prata ihop sig, hota vittnen och fly utomlands.

Polisen kan begära förtur, men då måste NFC lägga allt annat åt sidan. Så skedde när polisen Andreas Danman sköts ihjäl i Biskopsgården. Ett munskydd skickades in på torsdagen och svaret kom fredag morgon.

Anders Karlsson är utredningsledare i Stockholm, och han berättar om en annan dödsskjutning där det inte gick lika snabbt. Polisen skickade in en halsduk för analys, men fick vänta fyra, fem månader innan svaret kom. Då visade det sig att den misstänkte fanns i en annan polisutredning.

– Det hade vi så klart velat veta med en gång. Då hade vi kunnat agera direkt mot honom och kanske förhindrat andra brott, säger Anders Karlsson.

För att avlasta har polisregion Stockholm sjösatt en lokal enhet som gör en tidig förhandsbedömning av till exempel skjutvapen och hylsor, innan de skickas till NFC i Linköping. Det berättar Jacob Påhlman, som också är utredningsledare i Stockholm.

– Då får vi åtminstone ett preliminärt besked om de kan ha använts vid mordet, så att vi tidigt kan få en inriktning. Det är game changer.

”Alla letar efter Alexanderhugget som ska lösa gängknuten. Vi måste se och acceptera de komplexa och långsiktiga lösningarna”, säger Anders Karlsson, utredningsledare i polisregion Stockholm.



Foto: Eva Tedesjö

3. Kortare väntetider för att få mobiltelefoner undersökta

I byxorna på mannen som sköts på öppen gata ligger en mobiltelefon som skickas till en it-forensiker för analys. Telefonen kan innehålla intressant information, till exempel positioner och vilka mannen kommunicerat med.

I princip alla brott lämnar digitala spår efter sig och därför är mobiler, datorer och annan teknisk utrustning mycket viktiga att gå igenom. Gängmorden blir ofta så kallade indiciemål där det saknas direkt bevisning och där det i stället är en samlad kedja av bevisning som ska övertyga domstolen. Då är varje pusselbit viktig.

Men it-forensiker är en eftertraktad yrkesgrupp som näringslivet rycker i. Därför är det nästan alltid skriande brist på personal, vilket i sin tur skapar köer.

”När det tar för lång tid riskerar bevisning att brinna inne, till exempel övervakningsfilmer där innehållet raderas”

Samtidigt är digitala spår flyktiga och därför gäller det att vara snabb, innan de försvinner. Utredningsledaren Christer Axling beskriver hur man i polisregion Stockholm har fått upp tempot det första dygnet efter ett mord, men att det sedan ofta bromsas.

– Vi kan ha en jättebra start de första timmarna men sedan tar det för lång tid att få svar från olika undersökningar. Därför riskerar annan bevisning att brinna inne, till exempel övervakningsfilmer där innehållet raderas, säger han.

Utredningsledaren Jacob Påhlman pekar på en paradox. Att gärningsmän i dag lämnar efter sig fler digitala spår än någonsin, vilket polisen kan utnyttja. Samtidigt har mängden ökat så kraftigt att det nästan blir oöverskådligt.

– När jag började för femton år sedan gick det att sammanfatta innehållet i en mobil på ett Excelark. Det var en kontaktlista och några sms. Sedan exploderade det och nu ska vi gå igenom 128 gigabyte av information. Hela kedjan med en telefontömning inklusive undersökning kan ta månader, i värsta fall ett år.

Jacob Påhlman, utredningsledare i polisregion Stockholm.



Foto: Anette Nantell

4. Mer erfaren personal

Skytten som flydde på en elsparkcykel var kontrakterad av en anstiftare, en beställare.

Det här skiljer gängmorden från andra mord, där polisen ofta hittar någon form av relation mellan offer och gärningsman, till exempel svartsjuka eller bråk om ekonomiska affärer.

Gängen däremot bygger ofta upp ett rent mordkommando där människor plockas ihop och tilldelas olika uppgifter. Någon fixar fram mordvapnet, någon annan ordnar flyktbilen. Personerna i mordkommandot är dessutom it-forensiskt medvetna, och undviker att lämna spår. De bär till exempel handskar och maskering och använder fordon som inte går att koppla till dem. Om de mot förmodan grips och förhörs, är standardsvaret ”inga kommentarer”.

Gängmorden är kort sagt mycket komplexa och ställer höga krav på polisens utredare.

– Vi måste nå anstiftarna, de som beställer morden. Skyttarna byts ut men ska vi ha en förändring över tid måste vi nå anstiftarledet. Det kräver ofta mer omfattande och längre utredningar, säger Anders Larsson i Malmö.

”Man får lära upp kollegerna mitt under pågående mordutredning”

Polisen har en handbok, PUG, för att utreda grova brott och enligt den ska ett tjugotal kvalificerade personer samlas i ett ärenderum och sköta utredningen.

Men i verkligheten måste utredningsledaren ofta starta med att skrapa ihop den personal som går att avvara, inklusive unga och oerfarna kolleger och personer som snart försvinner i väg på olika ledigheter. I värsta fall tar det flera dagar innan organisationen är satt.

– Kollegerna är ambitiösa men saknar ofta erfarenhet, så man får lära upp dem mitt under pågående mordutredning. Jag tvingas lägga rälsen samtidigt som tåget rusar fram, säger Anders Larsson.

Han beskriver hur utredarnas status har sjunkit genom åren. I stället fokuserar både politiker och polisledningen på den blå verksamheten, de som jobbar i yttre tjänst.

– Det är mycket prat om synlighet, att polisen ska visa upp sig på gator och torg, men det är väldigt lite pang för pengarna. Det är ytterst sällan vi griper någon på bar gärning. I stället måste gängmorden klaras upp genom att vi utreder dem och får fällande domar. Det är brottsförebyggande, om något, säger Anders Larsson.

”Vi måste satsa på områdespoliserna. De har väldigt bra koll på invånarna i sitt område och kan ana vem som står näst på tur”, säger Karin Breding, sektionschef på grova brott i polisregion väst.



Foto: Magnus Hallgren

När polisen omorganiserades 2015 försvann många specialistenheter där personalen var experter på olika typer av brott. I polisregion väst har man dock gjort tvärtom och införde en specialenhet på regional nivå som utreder brott i kriminella miljöer. Det har gett effekt, säger Anna Bergkvist, utredningsledare.

– Uppklarningen i vår region har ökat till omkring 35-40 procent. Det är för tidigt att prata om en trend, men det är en försiktigt positiv utveckling.

Specialisterna består av kvalificerade utredare som jobbar upp viktig erfarenhet om de kriminella nätverken, hur konfliktkartorna ser ut och vem som är fiende med vem. De har också ett nära samarbete med områdespoliserna som sitter med när en skjutning ska utredas och som kan alla namn och ansikten.

Karin Breding är sektionschef på grova brott i polisregion väst. Hon beskriver ett infinite game, ett ständigt spel mellan gängkriminella och polis.

– Det gäller att ligga först.

För att göra det krävs en polismyndighet som på riktigt är en lärande organisation och som förstår vad som funkar när bevisningen ska presenteras i domstolen, säger Karin Breding.

Vilket leder oss till det femte och kanske viktigaste hindret som mordutredarna tar upp – att det inte blir någon fällande dom i domstolarna.

5. Bevis som håller i domstol

Efter några månader lyckas polisen, i DN:s fiktiva exempel, gripa en misstänkt för skjutningen som skedde på öppen gata, men han tiger genom alla förhör. Tack vare annan bevisning, en indiciekedja, kan åklagaren väcka åtal varpå den misstänkte och hans advokat får läsa hela polisutredningen. Då, plötsligt, ber de om ett nytt förhör där den misstänkte lägger fram en uppenbart påhittad historia baserad på allt han nu vet att polisen vet.

Under rättegången upprepar sig detta. Varför bar han en tröja med krutstänk på sig? Han fick låna tröjan av en kompis som han inte minns namnet på. Varför fanns hans fingeravtryck på mordvapnet? Det var för att han rör sig i kriminella kretsar och höll i vapnet för skojs skull långt innan mordet.

Polisens utredare i DN:s fiktiva rättegång suckar. Det är ett mönster de sett så många gånger förut.

Anna Bergkvist, utredningsledare vid grova brott i polisregion väst.



Foto: Magnus Hallgren

I svenska domstolar gäller den så kallade omedelbarhetsprincipen, vilket innebär att rättens ledamöter ska döma utifrån det som presenteras under rättegången. Nyligen blev det lättare att använda tidiga polisförhör, men huvudregeln ligger fast.

För att domstolen ska fälla någon måste brottet bevisas ”utom rimligt tvivel”, som det heter. Men en allt mer frustrerad poliskår menar att det numera krävs bevisning bortom ”sagolika tvivel”, eftersom domstolarna kan fria trots en lång indiciekedja. Förklaringen är att domstolen ofta tittar på varje del i kedjan för sig, i stället för den samlade bilden, och då kan påståendet om att den misstänkte till exempel bara lånade en nedstänkt tröja anses rimligt.

Det här har blivit ett så stort problem att Polismyndigheten har rannsakat sig själv för att försöka förstå vad som krävs och tagit fram en rapport som går igenom fällor och framgångsfaktorer.

”Vi måste lära oss vad rätten behöver för att kunna döma”

Något utredningsledaren Anna Bergkvist i Göteborg välkomnar.

– Vi behöver prata bevisvärdering mer inom både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten, för vi är inte tillräckligt bra på det. Vad behöver rätten för att kunna döma, och hur ser vi till att gå fram med rätt brottsrubricering? Det måste vi lära oss, säger hon.

Anders Larsson i Malmö tycker också att polisen måste bli bättre på att utreda alternativa hypoteser om vem som kan ha skjutit, även om de verkar helt osannolika. Annars finns risken att man överraskas av en slipad försvarsadvokat under rättegången.

– Vi kan inte jobba utifrån en hypotes och få den bekräftad bara för att alla andra hypoteser verkar orimliga.

I november ska Högsta domstolen ta upp ett fall som poliser och åklagare kommer följa med intresse. Då ska HD pröva ett indiciemål för att slå fast hur domstolarna ska tänka, om de ska fortsätta att stycka upp beviskedjan eller titta på helheten. Målet gäller en dödsskjutning hösten 2020 då en man sköts med flera skott från nära håll, vid en busshållplats i Valsta i Märsta. Flera personer blev vittne till mordet och dna-spår hittades på en jacka hemma hos en misstänkt man, samt på hylsorna. Tingsrätten dömde honom till livstid men hovrätten friade eftersom man tyckte att det inte gick att helt utesluta en annan gärningsman.

Jacob Påhlman på grova brott i Stockholm ser fram emot HD:s besked.

– Vad spelar det för roll att straffen förlängs när vi inte ens når fällande dom?

Jacob Påhlman, utredningsledare i polisregion Stockholm.



Foto: Anette Nantell

Anders Karlsson i Stockholm pekar på att olika domstolar dömer olika i indiciemål och tycker att det måste bli mer förutsägbart, så att poliserna som samlar ihop bevisningen förstår vad som räcker i domstolarnas ögon.

– Det innebär inte att beviskraven ska sänkas, däremot måste vi vara överens om vad som ska läggas i beviskorgen och hur de olika bevisen ska vägas samman.

I debatten varnas det för att en förändring skulle innebära att rättsväsendet ger sig ut på ett sluttande plan: att rättssäkerheten naggas i kanten. Men vänd på det, säger Anders Karlsson.

– Rättssäkerheten och förtroendet för rättsstaten riskerar att skadas när brotten inte klaras upp. Det är ett annat plan, och det sluttar redan.

Hur gick det då med mordförsöket i Malmö som inträffade våren 2017? Det klarades aldrig upp utan lades i arkivskåpet efter bara en vecka. Fallet sätter fingret på ytterligare en sak som flera mordutredare efterlyser: en öppen och ärlig diskussion om att polisens resurser är begränsade och att man måste våga prioritera.

– Vi måste tyvärr vara krassa. När vi inte kommer vidare efter några månader, måste vi lägga krutet på de utredningar som går framåt, säger Anders Larsson.

Fotnot: DN namnger sju mordutredare men har sammanlagt talat med tio mordutredare i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Läs mer:

48 dödsskjutningar i år – i 26 fall har ingen frihetsberövats för morden

Minst femton gängkonflikter pågår i Stockholm

Rikspolischefen: Tre unga om dagen ansluter till kriminella nätverk

Polisen: ”Det går inte att krossa gängen”

Du kanske också gillar