Hem Sverige Nisse: En äkta schwarzwaldtårta är givetvis svensk

Nisse: En äkta schwarzwaldtårta är givetvis svensk

förbi admin
0 kommentar

När jag var liten var schwarzwaldtårta det finaste man kunde få. Möjligen hann jag inte ens smaka själv innan jag indoktrinerades till att ha den som min egen favorit, vilket den förblev under ganska många år.

Sen blev jag besviken varje gång jag faktiskt fick en bit. Det var för lite maräng, nästan ingen choklad, hela tuggor av enbart vispgrädde…

En vän med rötter i något halvdussin andra länder missar aldrig ett tillfälle att förklara hur fel den svenska schwarzwaldtårtan är. En äkta tysk schwarzwaldtårta – döpt efter det sydtyska bergsområdet Schwarzwald – består av chokladsockerkaksbottnar dränkta i körsbärssprit med fyllning av körsbär och vispgrädde.

Med en svensk schwarzwaldtårta har den inte mycket mer gemensamt än själva grädden (och lite mörk choklad ovanpå). Och mot allt vetande känner jag att den svenska varianten ändå är originalet!

Ett svenskare bakverk är för övrigt svårt att tänka sig, slår det mig när jag läser Lotta O:s senaste kåseri (NoN 26/10) där en svärson från Costa Rica förfasas över hur mycket grädde det finns i en prinsesstårta.

Vafalls? Prinsesstårtan hör ju inte ens till de gräddstinnaste bakverken (även om det beror på tillverkaren). Schwarzwaldtårtan är i ohotad topp, och som god tvåa kommer napoleonbakelsen – där ingredienserna är tydligt presenterade som i ett diagram och grädden brukar utgöra mer än halva volymen.

Glöm heller inte gräddtårtan, som är så mycket norm att om man säger tårta utan ytterligare precisering, då är det gräddtårta som avses.

Och vad kan den viktigaste ingrediensen vara i en sådan?

Lustigt nog finns det tårtor som består av enbart vispgrädde och inget annat. De används mest för tårtning av politiker och liknande stumfilmskomik, men i gräddtårtenationen Sverige används vanliga tårtor även i dessa sammanhang. Med äckligare resultat, trots att bakverket egentligen är godare.

Ännu för femtio år sen var Sverige ett mjölkdrickande land, där vuxna människor drack mjölk till såväl lunch som middag. Den tiden ter sig exotisk i dag. Då hade man också grädde i kaffet, men där hälls numera mjölk (och inte alltid från ko).

Vispgrädden på kaféerna tycks svårare att rucka på. Tänk bara på semlorna. Eller en vanlig kladdkaka. En expedit på kafé berättade att hennes franska kunder hade blivit lätt bestörta av frågan om vispgrädde till, en fin bit chokladkaka är ju sig själv nog.

Men vi två var rörande överens… vad vet väl fransmän om mat?

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om de konstiga namnen på olika bröllopsdagar.

Du kanske också gillar