Hem Sverige Peter Alestig: Sverige agerar för skogen så som Polen agerar för kolet

Peter Alestig: Sverige agerar för skogen så som Polen agerar för kolet

förbi admin
0 kommentar

Det är inte ofta man kan jämföra Polen – ett av världens mest utskällda länder i klimatsammanhang – med Sverige. Men nu är det kanske motiverat.

Först Polen. I det längsta motsatte sig landet EU:s mål om klimatneutralitet till 2050. Nyligen ville Polen också bromsa flera av EU:s planerade åtgärder i det jättelika klimatpaketet ”Fit for 55”, som syftar till att minska EU:s växthusgasutsläpp med minst 55 procent till 2030.

Varför är Polen så bakåtsträvande? Svaret stavas ”kol”. Landet får 70 procent av sin el från kolkraft. I marken finns tiotals miljarder ton kol. Industrin sysselsätter tiotusentals människor.

Byt ut ordet ”kol” mot ”skog” – och stycket ovan hade kunnat handla om Sverige.

Skogen är onekligen en betydelsefull industri i Sverige, något som Skogsindustrin ofta själv lyfter fram. Här finns tiotusentals jobb, stora ekonomiska värden och inte minst ”grön” energi.

Men på senare tid har det blivit allt tydligare att något inte står rätt till i den svenska skogen. I veckan har det kommit två oroande rapporter, den ena om hur situationen för den biologiska mångfalden försämras i våra skogar (Skogsstyrelsen) och den andra om hur allt mindre koldioxid sugs ner i skogarna (Naturvårdsverket). Orsaken är i båda fallen den ökade avverkningen, bland annat av skogar med höga naturvärden.

Samtidigt har Sverige hamnat alltmer på kollisionskurs med omvärlden i synen på skogen. En infekterad strid handlar om hur våra skogar ska bidra till att nå EU:s klimatmål.

EU vill kraftigt öka den så kallade kolsänkan i unionen, bland annat genom att mer skog ska stå kvar i stället för att avverkas. Som Naturvårdsverkets rapport visar går trenden i Sverige åt motsatt håll.

Det är inte undra på att de väntande EU-kraven – som fortfarande förhandlas – har lett till ramaskri från den svenska skogsnäringen. Vissa aktörer varnar för att en tredjedel av sysselsättningen och intäkterna i industrin kan försvinna (en siffra som bör tas med en nypa salt).

Så vad gör regeringen? Ett möte i Luxemburg i somras ger svaret. Där träffades EU:s miljöministrar för att förhandla ”Fit for 55” – just det klimatpaket som Polen alltså motarbetar.

Den dåvarande miljöministern Annika Strandhäll (S) åkte till mötet med ett radikalt skifte i den svenska klimatpolitiken – ett skifte som nästan helt gått under radarn i den svenska debatten.

EU:s klimatpolitik är som en snårskog med olika förkortningar, men en viktig del är att varje land får rätt att släppa ut en viss mängd växthusgaser inom ett system som kallas ESR. Om ett land får utsläpp ”över” kan de säljas till andra länder i EU.

År efter år har Sverige fått utsläppsrätter över – men i stället för att sälja dem har regeringen alltid valt att makulera dem, för att inte svenska klimatåtgärder ska leda till mer utsläpp någon annanstans i EU.

Men som bland andra Sveriges Radio har rapporterat, innebar mötet i Luxemburg ett radikalt skifte i den svenska linjen. I stället för att skrota utsläppsrätterna ville regeringen ”flytta över” dem till ett annat system kallat LULUCF. Det är i det systemet som kraven på den svenska skogen kommer att ställas.

Regeringen hade hittat en lösning. Vi kan använda framgångarna i vår klimatomställning för att få avverka mer skog.

För att vara tydlig: det sker inte för klimatets skull. Det sker för skogsnäringens skull.

Ironiskt nog kanske det hela går om intet under den tillträdande regeringen, som väntas sänka Sveriges klimatambitioner rejält och därmed kapa mängden ”överblivna” utsläppsrätter. Men det är en annan historia.

Läs mer: Forskarnas varning: Skogen går från kolsänka till utsläppskälla

Du kanske också gillar