För några år sedan såg jag en föreläsning med Professor Robert Trivers, en pionjär inom evolutionspsykologin, som har beskrivits som den näst mest framstående efter Charles Darwin. Robert Trivers var fascinerad av att fullt friska och rationella föräldrar kunde hedersmörda sina barn.
Han pekade särskilt ut kusinäktenskap som en viktig förklaring.
Föreläsningen blev startskottet för min fördjupning och lobbykampanj för att förbjuda detta. Det visade sig att jag själv hade en personlig koppling till fenomenet.
Min mors familj är kurder från Kermanshah. Kurder i Iran har en mycket hög andel kusinäktenskap. När min mor gifte sig med min far, en man utanför släkten och under hennes klass, ledde det till många sura miner inom hennes fars sida av släkten. Farbröder och fastrar var förolämpade:
”Vad är det för fel på våra söner som gjorde er tvungna att gå ut på stan och leta upp en gemål?” löd anklagelsen.
Min morfar, en progressiv och modig man för sin tid, svarade kyligt att hans döttrar väljer sina makar själva. Än i dag pratar inte stora delar av hans släkt med honom.
Alla har inte samma tur som min mor. Det finns många exempel på hedersmord där kusinäktenskap har spelat en bakgrundsroll. Här i Sverige är de mest kända fallen Pela Atroshi, Fadime Sahindal och Sara Abed Ali.
Sara Abed Ali mördades av sin kusin, Pela Atroshi av sina farbröder och Fadime av sin fader eftersom hon vägrade ingå äktenskap med en kusin.
Orsaken till att det ofta är faderns sida av släkten som känner att de måste upprätthålla sin heder beror på preferensen för ”FBD-äktenskap” (faders broders dotter). I Irak, där hälften av alla äktenskap sker inom släkten, är detta så vanligt att blivande, utomstående, brudgummar ofta måste få godkännande och betala brudpris både till brudens fader och till faderns äldste brorson, som hade förstachans på bruden, alltså sin kusin.
Kusinäktenskap leder också till att kvinnan, vid en konflikt, inte kan söka skydd undan sin make inom sin egen familj, eftersom brudens familj också är brudgummens.
Om regeringen hade menat allvar skulle den ha ändrat i incestlagstiftningen
Därför var det med glädje jag såg att regeringen tillsatte en utredning om förbud mot kusinäktenskap. I utredningsdirektivet från Gunnar Strömmer till utredaren, hovrättsrådet Anne Kuttenkeuler, finns många viktiga uppdrag. Förutom att inhämta fakta om kusinäktenskap, både medicinska och samhälleliga, uppmanas utredaren att förbjuda kusinäktenskap i äktenskapsbalken.
Många tänker att det är bra. Men djävulen sitter i detaljerna. Det finns inga straff i äktenskapsbalken; påföljden för att bryta mot äktenskapsbalkens bestämmelser är äktenskapsskillnad. Det kommer därför inte finnas några hinder för släkten att arrangera ett äktenskap mellan två kusiner – genom en inofficiell religiös vigsel – och låta dem leva som sambos i Sverige.
Hur kunde både Liberalerna och Sverigedemokraterna, som har gjort ett stort nummer av sitt motstånd mot kusinäktenskap, godkänna en sådan naiv halvmesyr? Kanske saknar de kunskapen.
Men att justitieminister Gunnar Strömmer missade detta är nästan oförlåtligt, särskilt då han beställt och mottagit en rapport från mig om just detta redan 2020.
Om regeringen hade menat allvar skulle de ha ändrat i incestlagstiftningen, där brottet ”samlag med syskon” skulle utvidgas till att även inkludera kusiner. Dessutom bör anstiftan, förberedelse och medhjälp till kusinäktenskap straffas hårt och med utvisning.
I Danmark nekas all form av anhöriginvandring vid misstanke om kusinäktenskap, något Sverige bör ta efter.
Vid hindersprövning före äktenskap bör par, som inte har en svensk folkbokföring långt tillbaka i tiden (något som krävs för att ta reda på eventuella kusinförbindelser), uppmanas att lämna DNA-prov. När Saudiarabien, där över 40% av äktenskapen ingås mellan kusiner, började kräva DNA-testning före äktenskap för att informera om medicinska risker, avslutades 180 000 förlovningar omgående. Resultatet var så avskräckande.
Det visar sig att folks förkärlek för friska barn och barnbarn är stark.
Regeringen måste omedelbart utvidga utredningens uppdrag till att också omfatta straffrättsliga åtgärder. Vill regeringen bara skicka en signal om att de förbjuder kusinäktenskap för att visa sig handlingskraftiga, eller vill de faktiskt eliminera förekomsten av kusinäktenskap för att öka kvinnors frihet?
Jag vill vara lika modig som min morfar var när han eliminerade kusinäktenskap ur vår släktlinje genom att låta sina döttrar välja sina partners själva.
Gunnar Strömmer har möjlighet att vara den patriarken för hundratusentals flickor i Sverige redan i dag. Jag hoppas han tar den chansen.