Hem Sverige Sven-Eric Liedman: Militariseringen för oss närmare avgrunden

Sven-Eric Liedman: Militariseringen för oss närmare avgrunden

förbi admin
0 kommentar

Vi lever i en reaktionär tid. Mäktiga krafter vill omintetgöra kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Sexuella beteenden som anses avvikande blir föremål för hat och hot. Journalister ska övervakas och konsten betygsättas av folkets domstol.

Den accelererande klimatkatastrofen väger lätt mot priset på bensin. Människor från andra kulturer bör inte finnas hos oss.

Upprustning och militarisering ingår i samma våg. Det är som en smitta som går från land till land. Miljarder till försvarat trollas fram utan problem, samtidigt som kronor och ören ska räknas när det gäller skola, sjukvård och omsorg.

Mästaren i alla dessa genrer är Vladimir Putin. Det finns inte ett gott ord att säga om honom. Men frågan är hur vi ska slippa undan hans aggressivitet.

I en artikel här i DN (21/4) hävdade jag att Sverige borde hålla sig utanför Nato och hålla fast vid alliansfriheten. Alliansfriheten har tjänat oss väl under lång tid. Den har gett oss en viktig ställning som medlarland. Vi har därtill blivit en buffert i Nordeuropa.

Inte för att alla de som arbetar för en svensk anslutning till Nato skulle stödja mörkrets makter. De flesta av dem är högst förnuftiga personer. Men militariseringen av land efter land för oss närmare en avgrund.

Min artikel har väckt invändningar. För Isobel Hadley-Kamptz (DN 3/5) är jag en del av den vänster som glömt bort de östeuropeiska länderna. Vänstern är i denna typ av politisk retorik ett spöke som kan anta än den ena, än den andra gestalten.

Själv känner jag mig inte drabbad av kritiken. Under slutet av 80-talet och under hela 90-talet gjorde jag många resor till Polen och än mer till det som till en början var DDR och därefter en del av Förbundsrepubliken. Resorna gjorde mig ytterst medveten om det plågsamma förhållandet till grannen i öster. Jag har Östeuropa med i räkningen när jag hävdar att Sverige bör stanna utanför Nato.

Olof Ruins centrala tes är att Sverige måste göra som Finland (DN 29/4). Det är ett viktigt historiskt faktum att Sverige och Finland under många århundraden utgjorde en politisk enhet. Finland var den östra rikshalvan. Men ländernas historia skiljer sig därefter åt på ett helt avgörande sätt, i synnerhet efter Finlands självständighet 1917. Landet utkämpade flera blodiga krig mot Sovjet. Under kalla kriget tvingades man till en pinsam följsamhet mot imperiet i öster. Fortfarande har man en lång gräns mot Ryssland.

Olikheterna gör att det inte ter sig självklart att Sverige måste göra som Finland.

Gunnar Hökmarks inlägg (DN 27/4) är ett komiskt aktstycke. Med stora gester försöker han förklara historien på det enkla endimensionella vis som högermän älskar. Sveriges neutralitet spelade ingen roll. Nato gav oss ändå trygghet.

I så fall kan ju Sverige ändå stanna utanför. Eller är Putin så mycket farligare än tidigare diktatorer?

Hökmark tillskriver mig som vanligt åsikter jag inte har. Jag minns till exempel inte att någon av mina vänner begrät Sovjets upplösning. Möjligen kunde man (som jag själv gör) beklaga att ”reträttens mästare” Gorbatjov följdes av den extremt nyliberale alkoholisten Jeltsin som besköt sitt eget parlament med kanoner. Det finns en rak linje från Jeltsin till Putin.

Hökmark gör sig till och med till uttolkare av Tegnér. Vi som vet lite mer känner till att frasen ”vinna Finland åter inom Sveriges gränser” har en medveten dubbeltydighet som Svenska Akademien krävde för ett tilldela dikten Svea sitt stora pris. Men Tegnérs egen mening är glasklar: han ville att Sverige skulle gå i krig med Ryssland. Han uttryckte den i många sammanhang.

Till sist: Agneta Pleijel går inte i direkt polemik med mig men hävdar att Sverige bör gå med i Nato för frihetens skull (DN 3/5). Det är en aktningsvärd ståndpunkt, men jag delar den inte. För mig är det uppenbart att just friheten nu är hotad inte bara av Putin utan av alla dem som liksom han vill driva världen tillbaka till ett tillstånd där människor är underkastade mängder av yttre tvång. Det är därför viktigt att på alla fronter arbeta för frihet, jämlikhet och solidaritet.

Läs mer:

Sven-Eric Liedman: Ett medlemskap i Nato skulle bara öka vår otrygghet

Gunnar Hökmark: Sveriges ”neutralitet” spelade aldrig någon avgörande roll för vår säkerhet

Olof Ruin: Sverige och Finland måste fatta samma beslut om Nato

Agneta Pleijel: Sverige kan verka för kärnvapennedrustning inom Nato

Du kanske också gillar