Hem Sverige Terrordåden i Oslo och Visby kommer få fler att våga ingripa

Terrordåden i Oslo och Visby kommer få fler att våga ingripa

förbi admin
0 kommentar

”Ta han! Ta han!!” När Mats, 32, kom ut från en pub i Oslo höll en grupp människor på att jaga en beväpnad man. När mannen hamnade på marken, brann ett skott av.

Filmer från platsen visar hur Mats kastade sig ner, fick tag i pipan, och bände loss vapnet ur händerna på mannen. Det visade sig vara Zaniar Matapour, en i dag 43-årig man som nu utreds för terroristbrott med islamistiska förtecken efter att ha skjutit ihjäl två personer och skadat ett tjugotal.

Drygt en vecka senare hände det osannolika igen, att en privatperson stoppade en misstänkt terrorist. Almedalsveckan var i full gång och Lasse Reuterberg, 69, som var där för att lyssna på seminarier gick genom gränderna i Visby då han plötsligt hörde någon ropa: ”Stoppa honom!” En man, Theodor Engström, sprang uppför backen och Lasse lyckades tackla omkull honom. Längre ner på gatan låg psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren svårt knivskuren. Hon avled senare på sjukhus.

Några veckor senare sitter Lasse hemma i Trångsund omgiven av blommor och hälsningar från vänner och människor han inte känner.

– Jag har förstått att detta är betydelsefullt för folk och det kanske är bra med lite vardagshjältar med tanke på allt som händer. Jag är bara glad och tacksam över att det råkade vara jag.

Lasse Reuterberg visste inte att det var en misstänkt mördare som han stoppade i Visby. “Jag såg inte att han hade kniv och då hade jag kanske inte gjort det”.

Foto: Pi Frisk

Om och om igen har han fått berätta hur allt gick till, hur han först trodde att det var en väskryckare men att han efteråt såg kniven och förstod att det handlade om något helt annat. När DN talar med honom utreds mordet som terroristbrott.

Efter ingripandet gick Lasse på ett seminarium i Visby och fick där den första intervjuförfrågan av en journalist. Då visste han fortfarande inte vad som hade hänt.

– Min tackling var en blygsam insats, sedan råkade det bli en fullträff.

”Kniven i Visby kunde ha riktats mot mig – men jag tänker snarare på vad som kunnat hända om jag inte gjort detta”

Han vet inte var instinkten att gripa in kom ifrån, bara att han haft den så länge han kan minnas. Det här var nämligen inte första gången.

– Nyligen blev jag påmind om en händelse som jag hade glömt, när jag drog ut en person ur en brinnande bil.

Tänker du inte på riskerna?

– Det förstås, den där kniven i Visby kunde ha riktats mot mig också. Men jag tänker snarare på vad som kunnat hända om jag inte gjort detta, om han sprungit vidare och skurit fler eller försvunnit iväg. Man kan spekulera åt båda håll.

Under Almedalsveckan knivhöggs Ing-Marie Wieselgren mitt i centrala Visby och avled senare av sina skador.

Under Almedalsveckan knivhöggs Ing-Marie Wieselgren mitt i centrala Visby och avled senare av sina skador.

Foto: Beatrice Lundborg

Samtidigt vill han inte ge råd om hur andra ska göra.

– Var och en får reagera som de gör. Det sägs att människan antingen flyr eller anfaller och jag är väl en anfallsperson. Tanken på att gå undan fanns bara inte.

För mer än hundra år sedan skrev den amerikanske psykologen William James att människor som riskerat livet för andra, rör livets djupaste mysterier. De närmar sig svaret på tillvarons gåta, vad det innebär att vara människa. Personer med civilkurage påverkar sin omgivning.

– Det altruistiska draget är så värdefullt att vi högaktar dem. William James menade att när vi möter någon som riskerat sitt liv för en främling, ser vi den personen som en bättre art än oss själva, säger socialantropologen Brian Palmer, lektor vid Uppsala universitet.

"Jag nämner ibland i föreläsningar att mod är nästan lika smittsamt som rädsla", säger Brian Palmer, socialantropolog och universitetslektor vid Uppsala universitet.

“Jag nämner ibland i föreläsningar att mod är nästan lika smittsamt som rädsla”, säger Brian Palmer, socialantropolog och universitetslektor vid Uppsala universitet.

Foto: Pi Frisk

Civilkurage innebär att ta risker för att hjälpa någon som inte tillhör familjen eller vänkretsen, som inte tillhör de som skulle göra samma sak tillbaka. Enligt Brian Palmer är det en allmänmänsklig förmåga som alla är kapabla till, undantaget de som har grava empatistörningar, och inte ett särskilt karaktärsdrag hos några få.

Forskning visar att människor som griper in kan ha erfarenhet av att själva ha varit utsatta och önskat att andra skulle ha agerat. En annan vanlig grupp har helt enkelt tänkt igenom i förväg hur de vill göra och vem de vill vara om något inträffar.

”Civilkurage är beundransvärt och lite galet på samma gång. Ofta har man väldigt lite information och otroligt kort om tid.”

Civilkurage går att träna upp, säger psykologen och forskaren Stefan Blomberg på Linköpings universitetssjukhus. Då minskar risken för att bli en passiv åskådare.

– Det mest bekväma är att backa undan och inte riskera att göra fel eller råka illa ut. Om man istället övar på att ingripa i mindre situationer, tränar man upp förmågan att agera rätt. Man kan också tänka sig in i olika scenarier och på så vis skaffa sig mental beredskap.

Dagen efter skjutningen vid gayklubben i Oslo samlades många människor vid platsen för att visa sitt stöd till offren.

Dagen efter skjutningen vid gayklubben i Oslo samlades många människor vid platsen för att visa sitt stöd till offren.

Foto: Beatrice Lundborg

Stefan Blomberg tror att ingripandena i Oslo och Visby och all uppmärksamhet som följt i dess spår kommer att påverka fler att våga agera.

– Så länge de finns kvar i medvetandet ökar chansen på gruppnivå att man faktiskt agerar så som man skulle vilja agera. På samma sätt fungerar det tvärtom. Ser man människor som flyr, börjar man springa själv utan att ens ha sett faran.

Stefan Blomberg, psykolog och forskare på Linköpings universitetssjukhus.

Stefan Blomberg, psykolog och forskare på Linköpings universitetssjukhus.

Foto: Rikard Knutsson

Samtidigt kan det vara farligt att ingripa. I våras avled en ordningsvakt som försökte brotta ner en beväpnad gängkriminell på ett gym i Stockholm. År 2019 blev en man ihjälslagen i Gislaved när han försökte stoppa ett rån på en restaurang. Och det finns fler tragiska exempel.

Så frågan är, hur ska man se på riskerna med att gripa in?

– Det är beundransvärt och lite galet på samma gång. Ofta har man väldigt lite information och otroligt kort om tid. Du vet inte heller om det finns vapen med i bilden, eller fler gärningsmän. En försiktig person som jag själv skulle vilja stanna upp och tänka igenom situationen, men då kan det redan vara för sent att göra något, säger forskaren Brian Palmer.

Läs mer: Katarina grep in och hamnade i rullstol: ”Jag ångrar mig inte”

Du kanske också gillar