Hem Underhållning Använd dem som du vill av Lina Rydén Reynolds

Använd dem som du vill av Lina Rydén Reynolds

förbi admin
0 kommentar

RECENSION. Vi befinner oss i en drömd nutid, eller nära framtid, i Lina Rydén Reynols ”Använd dem som du vill”. Jorden och ekonomin har till sist givit upp, missväxt och svält råder. Den namnlösa kvinnan, ”Hon”, mister sin hand när en trasig skördetröska plötsligt vaknar till liv. 

Foto: Nirstedt/litteratur

Och här börjar det: under förbandet växer en ny hand ut, och det går snabbt. Efter viss tvekan försöker man med en arm, ett ben – ja, det fungerar, de växer tillbaka. Byn har fått en egen Särimner i kvinnohamn. Varje dag går hon till sin halvtidstjänst som sjuksköterska, sedan hem för att bli stympad och läka. Grannskapet delar och äter hennes kropp. Vad tycker hon om det? Att det känns vidrigt att vara en helig ko, bokstavligen självutplånande, varje dag. Grannarna skruvar också på sig. Hon måste få något i gengäld, för att smutsa ner sig, bli mer som en vanlig människa. Valet faller på unga pojkar. Tonåringar. Hon vill ha dem. De får komma och knulla hennes kropp, i dess olika stadier av styckning och återväxt. 

Det låter fruktansvärt. Men alltsammans berättas i andtruten poesiform, förhöjt, sparsmakat, som om det handlade om naturromantik. På så sätt känner läsaren sig som på utflykt i spröd grönska, tills hon känner de lätta blodstänken som faller från björkarna. Språkets skönhet, med små instick av humor och vardag, gör det groteska innehållet nästan trivsamt. Normaliseringen går fort, i berättelsen och i mitt huvud. Den ständigt ätna kvinnan hittar en favorit bland sina älskare. En 16-årig pojke. Han vinner respekt hos sin omgivning. Men vi förstår av hans tystnad, hans krökta rygg över spelet i mobiltelefonen, att han hatar sin förövare. Som barn brukar göra. Hatar, vågar inte säga, knullar hennes stumpiga kropp för att han tror att han måste. Hon skrattar till ibland, skrattar åt hans barnslighet, så som monstret kan skratta i en mardröm. Ingen gråter. Ingen i hela boken. Alla måste bara få äta, deras barn måste få äta, då gråter man inte. Kan man expandera verksamheten? Om vi stympar dig två gånger om dagen kan vi sälja hälften av dig. Det är många som är hungriga. Ja, varför inte. Man måste jobba hårt för att snurr på ett samhälle. 

Allegorin måste fullföljas, vi måste få se vad som sker med samhället i stort.

Här någonstans, i sin andra halvlek, börjar boken tappa kraft. Min närmast fixerade läsning blir gradvis pliktskyldig, antagligen för att författarens skrivprocess blir det. Allegorin måste fullföljas, vi måste få se vad som sker med samhället i stort. Så verkar boken tänka, men det var nog ett felbeslut. Vi förstår själva vad som är nästa steg. 

När berättelsen släpper taget om individerna och ger sig ut på gruppnivå blir den aningen slarvig, lite otålig, vill ta slut. Språket fortfarande nästan utsökt, men bara nästan, och jag vill bläddra tillbaka till sidorna där orden och jag häpnade tillsammans över hur vidrigt livet är, samtidigt som det vägrar släppa sin skönhet. Det är på de sidorna den här boken är oavvislig. De sidorna kommer jag att läsa om, många gånger. Sedan är sagan slut, berättelsen skrapad till benet. 

POESI

LINA RYDÉN REYNOLS

Använd dem som du vill

Nirstedt, 210 s.


Martina Montelius är teaterchef, dramatiker, författare och medarbetare på Expressens kultursida. 




Lunch med Montelius: Benny Anderssons blommiga kaftan

https://embed.podplay.com/lunch-med-montelius-1412/226-benny-anderssons-blommiga-kaftan-123682/light?platform=podplay

KULTURPODD. Gunilla Brodrej och Martina Montelius pratar om Daniel Sjölins ”Underskottet”, firandet av Povel Ramel i SVT, Lotta Bromés återkomst till etern och Benny Anderssons blommiga kaftan.

Du kanske också gillar