Hem Underhållning Den stora publiken – Mariestads-Tidningen

Den stora publiken – Mariestads-Tidningen

förbi admin
0 kommentar

Författaren talar alltid till en människa i taget. Den stora publiken händer ibland, när människor börjar tipsa varandra, har du sett, har du läst? Plötsligt ligger ens bok i travar på FNAC i Paris. På franska. Hur gick det till? Min utskällda serie ”Skärgårdsdoktorn” nästan kriminellt att skriva detta menade kritiken till en början, blev ett kluster av tittare som en och en blev tre miljoner människor varje vecka. Men jag skrev bara för en. Tittaren. En burk ljummen ravioli, en pilsner, ett äventyr i havsbandet.

Alla vill äga en framgångsrik berättelse och slå mynt av den. Jag vaktar den som en bandhund. Den ska inte vara eller bli något annat, urvattnat. TV idag är en industri med många medarbetare som i och för sig inte kan berätta sagor men gärna skulle vilja kunna det. De stjäl. Av varandra, dessutom, vilket får det mesta att likna just – det mesta.

Vad får vi se? En kvinna som skriker. Det är basvaran i denna industri. Hon har vilt uppspärrade ögon innan hon mördas. Nu har vi ett fall för en försupen kommissarie som tycker om klassisk musik. Som Wallander. Ett fall, alltså. Vem gjorde det? Maken blir misstänkt. Han har en affär med en yngre kvinna, detta lånas friskt hit och dit. Nu börjar man leta efter ledtrådar. De finns alltid i mörker, källare, tunnlar och sånt och man måste använda ficklampa. Musiken bultar nu, det är spännande i mörkret. Serieindustrin går för högvarv! Det är bågar, linjer och struktur så det står härliga till.

Men innehållet?

Det händer just ingenting men då ringer mobilen!

Känns det igen? Alla har sett det tusen gånger. Det har lånats fram och åter, bytt är bytt men kommer alltid igen. En fantastisk tysk serie som ”Babylon Berlin” bryter mönstret, har en egen berättelse, jag blir glad ända ned i tårna!

Jag tänkte bli astronom. Hålla koll på stjärnhimlen och särskilt Orions bälte, där nya stjärnor föds. Är matematisk och nyfiken. Men så skrev jag uppsatser i gymnasiet för en fröken Elisabeth Eriksson som tog sig för pannan och kallade mig redan en färdig författare. E-Types mamma, nämnd i hans ”Sommar” i år.

Författare? Jag?

Jag är originell. Det är min person. Jag hittar på sådant som ingen har hittat på förut. Det är ibland motigt. Roligt när resultatet når läsare eller publik.

Det vore mycket enklare att skriva om kvinnan som skriker, den alkoholiserade kriminalaren, mörkret, ficklampan, ledtråden. Mobilen som ringer för att handlingen ska föras framåt. Om just ingenting, alltså Det ger stålar!

Men om det nu inte handlar om pengar utan sagor, berättelser, det unika mötet med någon i publiken?

Min publik. Mina läsare. I sommar tänker jag mycket på det. Arbetar med stor motivation, får musik till en teaterpjäs, orgel, vackert. Är en del av ett skapande. ”Det engelska biblioteket blir till”. För någon i publiken. Just någon.

Så här jobbar MT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Du kanske också gillar