Hem Underhållning Det är inte radikalt att spela bimbo

Det är inte radikalt att spela bimbo

förbi admin
0 kommentar

KULTURDEBATT. Scroll, scroll. Jag ligger i min säng, i en kiropraktors värsta ställning och försöker hålla mig à jour med ungdomarnas tankar och påhitt. Majoriteten av alla trender jag ser på Tiktok försvinner efter ungefär en vecka – uppmärksamheten där är som bekant kort och flyktig. Jaha, den här veckan är det unga Thåström som alla tycker är så himla snygg. Nästa vecka är det någon annan. Ganska ofta orkar jag inte bry mig, allt försvinner ändå så fort. Men när ämnet bimbofication återkommer i mitt flöde under flera månader inser jag att det kanske är mer än en veckofluga.

Bimbofication, enkelt förklarat, är en estetik och ideologi bland unga som går ut på att göra sig själv till en bimbo i liberalfeminismens namn. Rent estetiskt är det 00-talsinspirerat. Kort, tajt och urringat är ledorden. Gärna rosa också. Ideologiskt handlar det om att göra ett medvetet val att vara blåst och snygg – ”no thoughts, just sexy” – och idén är att det ska vara frigörande och politiskt radikalt. Den tidigare bespottade bimbo-tropen ska återtas och att ”göra vad man själv vill” ses som en långfinger till patriarkatet. Självklart framhålls det att en bimbo ändå har grundläggande woke-värderingar, men allt annat ska man inte bry sig så mycket om. Att vara glad, snygg och lyckligt ovetande ses alltså som den högsta formen av självförverkligande. 

Paris Hilton är en av stilikonerna för den nya Tiktok-trenden.

Foto: TWITTER / SPLASH NEWS / TWITTER SIPA USA

En utförlig och nyanserad beskrivning av min initiala reaktion är: negativ. Jag vill kritisera allt. Men egentligen är jag inte förvånad över att trenden har fått fäste.

Kärnan i bimbo-estetiken är att se ut som det patriarkala idealet. Som feminist vet man att man egentligen inte får vilja se ut så. Det är ett förtryckande ideal, som kretsar kring att vara begärlig för män, och för att det ska kunna krossas måste man göra uppror mot det. Men det är, helt ärligt, skitjobbigt. 

Speciellt när man är 16. Det enda man vill då är att någon ska vilja ha en. Att inte få se ut som idealet, och därmed bli åtrådd av den stora massan, känns som en alldeles för stor uppoffring. Så man hittar en lösning. Nu är det inte bara okej att se ut som en tjej i en porrtidning, det är till och med feministiskt! Det är revolutionerande och radikalt!

De senaste årens utbredda politiska medvetenhet har fått konsekvensen att ingen vill vara aktivist på riktigt…

Men främst är det den existentiella aspekten som lockar. Se det som ett ställningstagande i ett filosofiskt dilemma om vad man helst är: upplyst med ångest eller dum och glad. Valet har fallit på det senare. De senaste årens utbredda politiska medvetenhet har fått konsekvensen att ingen vill vara aktivist på riktigt, för att man blir utbränd av det. En bimbo är feminist, allierad, pro-choice men väljer att spela dum, för att en konstant kamp och krav på att vara insatt i allt är emotionellt dränerande. Man orkar inte leva så. Då väljer man glädjen – i det här fallet okunskapen. Man har sina kärnvärderingar, men väljer att vara tom i hjärnan. Man kanske till och med spelar dummare än vad man är för att slippa hamna i politiska diskussioner. Man spelar hellre med i den patriarkala idén om hur en ”korkad kvinna” ser ut samtidigt som man själv vet att man egentligen är jättesmart. Tomhet genererar lugn, och lugn genererar lycka. Det är alltså inte så konstigt att det delas videor där man får tips på hur man ska bli tom i huvudet (varje gång man känner en tanke komma ska man föreställa sig en vit vägg, om någon är nyfiken). Det är så man blir lycklig.

I en tid där individen kommer först och självförverkligande är allt vill man ha det absolut bästa för sig själv. Då är det inte så konstigt att en trend som utlovar allt – lycka och skönhet men utan att bli cancelled – har fått spridning. Det känns förståeligt och nästan sympatiskt. Det är ju hundra procent mer roligt att vara snygg och lycklig än ful och utbränd. 




Av Ellen Algren

Ellen Algren är kulturskribent och opinions- och litteraturredaktör på KULT.


Månens sällskap: Det inre kriget

https://embed.podplay.com/manens-sallskap-1449/det-inre-kriget-128165/light?platform=podplay

PODCAST. Eric Schüldt och Natalie Lantz pratar om att identifiera och namnge sina inre demoner, och om att utkämpa sina inre strider utan att duka under.

Du kanske också gillar