Hem Underhållning DN tipsar: 10 böcker att se fram emot hösten 2022

DN tipsar: 10 böcker att se fram emot hösten 2022

förbi admin
0 kommentar

”Den människa vi bör tycka mest synd om är enslingen som fastnat i ett regnväder och inte kan läsa” – det påstås Benjamin Franklin ha sagt. I dessa dagar kanske denne amerikanske ”founding father” skulle ha ömkat sig mer för de medborgare som fastnat i ovädren som framkallats av politiker som inte verkar kunna läsa och förstå vad klimatkrisen redan mycket konkret innebär. Världslitteraturen är ju full av skildringar av klimatförödelse, pandemier, krig – liksom av fatala felkliv i det privata och det politiska.

Samtidigt är litteraturen både långsam och framåtblickande. Den är på en gång kvar i det nyss som varit och ibland rent profetisk. Den amerikanske författaren William Gibson – vars science fiction-förutsägelser från 1980-talet i många fall har ”slagit in” – har sagt att hans böcker handlar om den tid de skrivits i. För så är det paradoxalt nog också. Böcker skrivs för alla tider, samtidigt. De som skrivs bäst blir klassiker.

Flera av höstens författare försöker förstå en värld vi kanske är på väg till, men som vi ännu inte riktigt har sett. Dystopierna tycks faktiskt bli fler för varje ny boksäsong – inte minst Karl Ove Knausgårds svit, den som började med ”Morgonstjärnan”, hör till de mest uppmärksammade berättelserna om klimatet och hotet mot existensen. Den tredje delen i hans svit, med den laddade titeln ”Det tredje riket”, ges ut i Norge i oktober, medan det förmodligen dröjer fram till våren 2023 innan den finns på svenska.

I höst kommer DN:s läsare att känna igen många av författarnamnen från tidningens spalter – en lång rad medarbetare ger ut diktsamlingar och romaner: Athena Farrokhzad, Aris Fioretos, Alex Schulman, Aase Berg, Kayo Mpoyi, Steve Sem-Sandberg, Bengt Ohlsson och skönlitterära debutanten Magnus Västerbro.

Till skillnad från i det snart förestående riksdagsvalet, kan läsaren välja mer än en bok – varför inte alla hösttipsen och sedan ännu fler – om inte annat för att slippa stå utan böcker i ett regnväder.

Jonas Gren

”Kromosomparken”

Weyler, augusti

Jonas Gren blev känd som ekopoet när hans uppmärksammade diktsamling ”Antropocen” kom ut 2018, där klimatfrågan och lyriken möttes. Nu kommer hans första roman, ”Kromosomparken”, som också den skildrar konsekvenserna av klimatkrisen. Ella lever i Norrlands inland, i en nära framtid där planetens temperatur regleras av reflektordukar. Lika mycket, eller mer, handlar romanen om familjerelationer, om genetiska sjukdomar och om hur människan ska kunna leva vidare på jorden.

Andrea Lundgren

”Den underjordiska solen”

Natur & Kultur, augusti

Ur Norrbottens djup kommer Andrea Lundgrens fjärde bok. Romanen ”Den underjordiska solen” verkar följa hennes tidigare tematik, där skogen utgör både fond, förgrund och huvudaktör. Men människor får också plats. Framför allt Mela, som återvänder till sitt barndomshem och den berättelse hon en gång lämnat oavslutad. Mela kommer från en rad grävare, säger hon. Gruvor, tunnlar, vattenledningar och avlopp. Så räkna med att gräva djupt i Lundgrens nya roman.

Carina Rydberg

”Vitt slödder”

Albert Bonniers förlag, september

”Den högsta kasten” rörde upp starka känslor i Stockholms kulturliv när den kom ut 1997. Carina Rydberg, som redan då var en etablerad författare efter romaner som ”Månaderna utan r” och ”Osalig ande”, blev både hyllad och ifrågasatt för sin självbiografiska skildring av statusjakt och kotterier i huvudstaden. Nu kommer hennes första bok på flera år, ”Vitt slödder”, även den självbiografisk. Rydberg berättar om sin uppväxt, om klass och familj, men också om ett förändrat Sverige.

Johannes Anyuru

”Ixelles”

Norstedts, september

Sedan debuten 2003, med diktsamlingen ”Det är bara gudarna som är nya”, har Johannes Anyuru fått en stor läsekrets, liksom hans känsliga språk och skildringar av världar och människor har hyllats av kritikerna. Nu kommer hans första roman sedan Augustprisvinnaren ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” från 2017. ”Ixelles” handlar om Rut, som ensam uppfostrat sin son sedan hans pappa dog, och om ett övervakningssamhälle – liksom romanen berättar om vänskap och längtan.

Dag Solstad

”Tredje, och sista, romanen om Bjørn Hansen”

Övers. Lars Andersson

Ordfront, september

Karl Ove Knausgård i all ära, men Dag Solstad är ändå den norska litteraturens stora namn. Om inte annat för att han utövat sitt inflytande i så många decennier. Han debuterade som novellist 1965 och har sedan dess skrivit åtskilliga böcker och flitigt deltagit i kulturdebatten. I den nya romanen möter vi för tredje gången antihjälten Bjørn Hansen, som vid det här laget är 77 år och bor i Oslo sedan han sonat sitt straff för bedrägeri – genom att uppträda bedrägligt.

Linn Ullmann

”Flicka, 1983”

Övers. Lars Andersson

Albert Bonniers förlag, oktober

I Linn Ullmanns roman försöker den vuxna kvinnan förstå den hon var som 16-åring och hade en relation med en 30 år äldre fotograf i Paris. Hur nära sig själv kan man komma, hur mycket kan man förstå och veta om den smärta och utsatthet man en gång kände – det är några av de frågor boken undersöker. Ullmann är en av Nordens mest hyllade författare, inte minst efter den självbiografiska romanen ”De oroliga”, där hon skildrar uppväxten med den berömda norska skådespelerskan och den berömde svenske regissören.

Michel Houellebecq

”Förinta”

Övers. Sara Gordan

Albert Bonniers förlag, oktober

Houellebecqs senaste roman utspelar sig i Frankrike 2027, där ett presidentval står för dörren och flera terrorattentat inträffar. Paul Raison, medarbetare till en av kandidaterna, tvingas hantera terrorattentaten, men också ett privat, existentiellt hot. I sin recension av den franska utgåvan skrev Olle Svenning att ”Förinta” är ”Houellebecqs mest hoppfulla bok hittills” och att han här slår in på en delvis ny väg i författarskapet, med en roman där ”familjer och individer vävs in i en stor, myllrande social berättelse” (DN 13/1 2022).

Sara Villius

”Paradis”

Norstedts, oktober

I Sara Villius förra, hyllade roman ”Madonna”, mötte vi ett kvinnligt berättarjag som just fött sitt tredje barn inom ett äktenskap som knakar i fogarna. Årets ”Paradis” beskrivs som en fristående uppföljning på den tidigare boken. Här har separationen blivit ett faktum och kärnfamiljens paradis har stängt sina portar. Eller är det kanske så att romanens kvinna har blivit fri från ett sorts fängelse; fri att söka ett eget paradis där hon kan bli sig själv? Den som läser får se.

Klas Östergren

”Större trygghet aldrig fanns”

Polaris, oktober

I sin nya roman fortsätter Klas Östergren leka med de fiktiva lagrens möjligheter. Vad vi känner till om intrigen är vad han själv har yppat. Det handlar om en svensk generalsekreterare för ett försäkringsbolag som för femtio år sedan sköts på en flygplats i Tyskland. Men denne man och detta skeende är i själva verket del i utställning av en konstnär som heter Björn Lövin. Hans skapelse är emellertid så trovärdig att den med tiden har kommit att tas för sann – något i den stilen. Om man får tro Östergren.

Scholastique Mukasonga

”Barfotakvinnan”

Övers. Maria Björkman, Tranan, november

Scholastique Mukasonga, född i Rwanda, undkom folkmordet genom att fly landet. ”Barfotakvinnan” är en självbiografisk berättelse om saknaden efter en barndom, en familj och en hel kultur– hennes båda föräldrar, liksom fem av hennes syskon, var bland de nära en miljon människor som mördades. Scholastique Mukasonga bor sedan länge i Frankrike och har hyllats internationellt för sina böcker, som kretsar kring att vittna och att hålla historien om folkmordet levande. På svenska finns även till exempel ”Madonnan vid Nilen”.

Läs mer:

Johan Hilton: Här är tio föreställningar att se fram emot i höst

Helena Lindblad: Här är tio filmer på bio att se fram emot i höst

Du kanske också gillar