Hem Underhållning Experten: ”Ja, det är rätt att bryta med en toxisk…

Experten: ”Ja, det är rätt att bryta med en toxisk…

förbi admin
0 kommentar

Sexologen Malena Ivarsson skriver om Sanna Lundells besked att hon bryter med sin pappa Ulf.
Foto: TT/Stella

Sanna Lundell säger upp kontakten med sin pappa Ulf Lundell. Det berättar hon i podden ”Inte din morsa”.

Malena Ivarsson, sexolog och socionom, tycker att det är sunt att bryta när relationen – eller snarare föräldern – har blivit destruktiv.

Men smärtan som följer är ofta djup. ”Det är inget lätt beslut att dumpa en förälder. Det har ofta föregåtts av flera år av skitbeteende från någon som borde stått vid ens sida”, skriver hon.

Här berättar Malena Ivarsson om ett av livets svåraste val – om när man bör placera en förälder i ”frysboxen” och vad som kan vara bra att tänka på vid en brytning.

Sanna Lundell säger upp kontakten med sin pappa Ulf Lundell i podden ”Inte din morsa” som hon gör tillsammans med Ann Söderlund. Mest rörande när hon berättar om situationen är hur hon famlar mellan skammen över att känna sig bortvald som barn, och rätten att tycka att pappan Ulf Lundell är den som bär ansvaret för att det blivit så fel mellan dem.

Hon skäms över att få frågor som: ”Hur har ni det, du och Ulf?” och svara: ”Ja, han bor ju i Skåne så det är inte konstigt att kontakten är sporadisk…” 

Sanna Lundell vill och kan inte längre fortsätta att försvara pappan som hon trots allt älskar. 

Att dumpa en förälder är aldrig ett lätt beslut. Det har ofta föregåtts av flera år av besvikelse och skitbeteende som man tolererat från någon som borde stått vid ens sida och varit en förebild, eller åtminstone en ”good enough”-förälder.

Ibland kan idén om att ha en förälder som bryr sig om en vara en större förlust än den verkliga föräldern

Det här handlar förstås inte om de pinsamma ögonblick vi alla har när föräldrar säger något dumt om ens partner eller ens kläder eller barn, eller ger ovälkomna råd om livet och karriären som får oss att vilja sätta en munkavle på dem. Det handlar om ett pågående mönster där man under en väldigt lång tid mår mer dåligt än bra av relationen. 

Så vad har man att förlora på att bryta med en förälder? Det för med sig en stor sorg. Känslor av övergivenhet och dömande är vanliga. Man kan också känna sig stigmatiserad.

Särskilt svårt är det att inte få berätta hur det känns och bli lyssnad till, men man måste till slut acceptera att man kanske aldrig får den chansen. Att försöka få föräldern att förstå ens känslor kan vara extra svårt om det handlar om en person med personlighetsstörning som narcissism, där det enda som är viktigt är jag, jag, jag.

Listan som kan hjälpa vid det svåra beslutet

Att göra en klassisk lista på för- och nackdelar med en brytning kan underlätta ett beslut. En terapeut kan också vara till stor hjälp i en sådan process. Och bara för att man bryter med en förälder är det inte alls säkert att traumat är läkt. Tvärtom kan det kännas ännu värre. 

Våra föreställningar om föräldraskap får sig en rejäl törn av en brytning – framför allt blir vårt eget föräldraskap satt i skarp belysning

Man måste komma till en försoning för annars blir det bara ett pågående krig, där kriget fortsätter men nu i ens inre känsloliv.

Ibland kan idén om att ha en förälder som bryr sig om en vara en större förlust än den verkliga föräldern. Våra föreställningar om föräldraskap får sig en rejäl törn av en brytning och framför allt blir vårt eget föräldraskap satt i skarp belysning: ”Är jag bättre eller, hemska tanke, gör jag samma misstag? Hur ska jag undvika att bli som min usla förälder?” Det här är vanliga frågor som måste hanteras.

Sorgeprocessen som följer en brytning är inte rak utan som en spiral. Man kanske mår bra, särskilt när man fattat beslutet att bryta för då kan man känna en efterlängtad känsla över att äntligen själv ta kontrollen. Men efter en tid kommer känslor av sorg och förlust och gör sig påminda, särskilt vid högtider som födelsedagar och storhelger, farsdag och morsdag.

Att bryta med en förälder får ofta effekter på flera håll i livet. Eftersom ingen av oss är en ö så påverkar våra beslut flera andra. När en pusselbit i familjesystemet drar sig ur så skapar det nya och okända situationer för de andra i familjen som syskon, deras partners och barn och barnbarn.

Det kan gå att bygga upp relationen, särskilt om föräldern eller föräldrarna i fråga kan mogna så att de kan inse var ansvaret ligger. Men det kan krävas att man går i terapi eller att både barnet och föräldern gör det tillsammans så att det uppstår en förmåga att lyssna, och att föräldern kan trampa ur sin självcentrering och inse att barnet fått bära på känslor som är orimliga. 

Som Sanna Lundell säger i podden: ”Jag känner en så stor skam av att ha blivit avvisad.” Och det är en helt normal känsla. Vi behöver känna oss accepterade och älskade av våra föräldrar, annars är det lätt att vi inte upplever oss som värdefulla individer.  Men det går att bryta sig loss från sådana skam- och skuldkänslor genom att man förstår var känslan av skam hör hemma. Hos föräldern.

AV: MALENA IVARSSON

LÄS OCKSÅ: Läsarfrågan: Borde jag bryta kontakten med pappa?
LÄS OCKSÅ: Marie Richardson, 62: ”Jag hade en krånglig relation med mamma” 

Du kanske också gillar