Hem Underhållning Hanna Fahl: Sympatisk Oscar Magnusson om att ärva Sven-Ingvars

Hanna Fahl: Sympatisk Oscar Magnusson om att ärva Sven-Ingvars

förbi admin
0 kommentar

Oscar Magnussons Sommarprogram börjar med pappans död för fem år sedan: Sven Erik Magnusson, sångare i ett av Sveriges absolut mest älskade och långlivade dansband Sven-Ingvars. Vid den tidpunkten hade stafettpinnen redan långsamt lämnats över; Oscar Magnusson var medlem i bandet och klev sömlöst och bokstavligt in i sin fars kostym.

Sedan barnsben hade han fått höra från omgivningen att ”framtiden var tryggad”. Att han skulle ärva bandet som andra kanske ärver en bondgård eller ett familjeföretag – och med samma kluvna känslor och svårigheter att reda ut vad som är egen vilja och lust, och vad som är andras förväntningar och arvets tyngd.

Programmet är bäst i de delar som kretsar kring dessa teman. I glimtarna av vad det innebär när ens älskade närståendes död inte bara är en privatsak, utan också en nyhetshändelse som kräver pressutskick och uttalanden. Oscar Magnusson har en mjuk och djupt sympatisk framtoning, talar känsligt om sin sorg och sina upplevelser, men man önskar ofta att han stannat upp och grävt längre ned.

Scenerna från faderns dödsbädd och begravning är varsamt tecknade, stundtals hjärtskärande

Vissa anekdoter han berättar från sin uppväxt är lite svåra att relatera till som avgörande eller betydelsefulla (”Oscar” var inte ett särskilt populärt namn på 80-talet? Okej…), andra små detaljer som glider förbi är så skissartat skildrade att man vill trycka på paus och sätta Magnusson i en fåtölj framför sig och be honom berätta mer – som när han i en snabb bisats nämner att han försökte bli av med sina fräknar med hjälp av en osthyvel, och man anar en flyktig skugga från ett bråddjup.

Dit ner tas vi aldrig riktigt med. Oscar Magnusson berättar vänligt och öppet om kreativitet och sitt arbete med att starta en konsthall i värmländska Borgvik, om morfaderns inflytande som manlig förebild. Scenerna från faderns dödsbädd och begravning är varsamt tecknade, stundtals hjärtskärande, och funderingarna kring krav och prestationsångest genuina. Men man anar att det skulle kunna finnas en ännu mer flerdimensionell berättelse för Oscar Magnusson att berätta en dag.

Läs mer om årets sommarpratare och fler texter av Hanna Fahl

Krogkommissionen besöker Oscar Magnussons sommarkrog

Du kanske också gillar