Kung Carl XVI Gustaf har i år suttit 50 år på tronen. Det har inte undgått någon. Hans numera vitlockiga kalufs och plirigt frågande blick dyker upp överallt. Jubileumsåret började lite taskigt när han intervjuades i SVT:s tudelade serie ”Sveriges sista kungar” och dissade den kvinnliga tronföljden. Dumma kungen!
Just frågan hur smart kungen är, och hur det egentligen var att växa upp med ryktet om att ”vara lite bakom flötet” står i fokus för första delen av dokumentärserien ”Kungen med två ansikten”, med premiär den 1 februari på Kanal 5 och Discovery+.
De första två 40-minutersavsnitten är en parad av inslagna öppna dörrar. Aftonbladets förra kulturchef Åsa Linderborg, ciceron och frågeställare, ses posera i stiliga gamla bibliotek och med funderande min formulera självklarheter: ”… som statschef ska han ha två ansikten, ett privat och ett professionellt.” Nähä?
Camilla Henemark dyker upp som gumman i lådan med oneliners som ”He’s a man!”
Sedan avhandlar en rad inbjudna, fult filmade talking heads gammal skåpmat. Här finns nazistspåret, det vill säga kungens föräldrars Hitlerflörtande (Per Svensson får upprepa det han lade fram i sin bok ”Han som aldrig fick bli kung” från 2006), kungens tidiga faderlöshet och familjetystnaden kring arvprins Gustaf Adolfs död i en flygolycka (en barndomsvän berättar att ”det var en otroligt sorglig historia”) och så förstås debaclet 2010 med skandalboken ”Den motvillige monarken” (Johan T Lindwall från Svensk Damtidning håller på att självantända av upphetsning – igen). Camilla Henemark dyker upp som gumman i lådan med oneliners som ”He’s a man!” Till och med den annars alltid vassa Liv Strömquist levererar självklarheter som ”Det måste vara jättetufft att hela tiden vara så mycket på bild”.
Foto: Warner Bros. Discovery
Till skillnad från Karin af Klintbergs nya långfilmsdokumentär som visats på Göteborgs filmfestival och får biopremiär den 24 februari, har Linderborg inte fått träffa hans majestät utan förlitar sig på samma gamla klipp som alla andra och samma gamla analyser. Nu säger kungen inte några jätteintressanta saker, det har han aldrig gjort, men i ”Kungen” får man i alla fall ett väldigt filmiskt porträtt där man möter Carl XVI Gustaf när han blottar sig själv en smula.
Roligast i ”Kungen med två ansikten” är tidsresan tillbaka till kungens år som ungt, snyggt – rörande avspänt – partylejon, med bilder från heta dansgolv, i snabba bilar och i solglasögon på Rivieran. Det där poolpartyt där han badade naken med Roman Polanski hade man ju velat veta mer om…
Under 46 av de 50 regeringsåren har drottning Silvia stått vid kungens sida. Hon har ”alltid varit lojal och aldrig svikit” heter det i serien. Om hon får större plats längre fram återstår att se. Men efter den här störtfloden av serier och filmer som alla lider av att det trots allt inte finns vare sig hemligheter eller nyheter att avslöja om kungen, skulle man gärna vilja se att någon försökte berätta om Silvia bakom masken.
Läs fler texter av Helena Lindblad och även:
Karin af Klintberg: ”Kungen är inte slipad och hal som en politiker”