Hem Underhållning Intervju: Tuva Novotny om ”Diorama”:

Intervju: Tuva Novotny om ”Diorama”:

förbi admin
0 kommentar

En åkersork (fast i Morgan Allings gestalt) dränker sig i hjärtesorg. För så gör den arten, bara struntar i att simma om inte relationen hålls ihop eftersom som ett av få däggdjur är programmerad för livslång monogami.

Den lilla scenen illustrerar huvudtemat i Tuva Novotnys spelfilm ”Diorama” som också har inslag av dokumentär och just antropomorfierad, illustrerad vetenskap. Precis som i ett diorama – att på ett museum ställa ut en art i perspektivisk helhetsbild – undersöker hon människans jakt på tvåsamheten. Vad är det som driver oss biologiskt och kemiskt, och hur det slår mot sådant som religionens dogmer? Normativitet kontra lust och moralism. Monogami mot promiskuitet.

– Det har varit en otroligt lång process, suckar Köpenhamnsbon Tuva Novotny lättat under ett besök i Stockholm.

Allt började med att hon läste en intervju med Köpenhamns dåvarande borgmästare för tio år sedan.

– Hon gick ut med sin öppna partnerskapsstruktur och det möttes av så mycket välvilja och en sund diskussion om kärlek, tvåsamhet, monogami, vad som är normativt och vad som är biologi, berättar Novotny och fortsätter.

Tuva Novotny

Foto: Anette Nantell

– Sedan såg jag en dokumentär om kärlekens biologiska och kemiska processer. Om sådant som hur dopaminnivåerna stiger när man möter en partner och sedan droppar massor när relationen till denna har blivit vardag. Jag blev fast, säger hon.

I centrum för hennes fallstudie står Björn och Frida (spelade av Pia Tjelta och David Dencik). De träffas, ligger med varandra så mycket det bara är möjligt, flyttar ihop, får barn, och försöker få vardagen att gå ihop. Kärleksruset följs av normalitet, som följs av tristess som följs av åtrå utanför hemmets väggar. Kommunikationen förtorkar och det blir förstås kris. Ett typiskt fall av tvåsamhet i vår tid.

– Jag ser det här som folkbildning. Jag är väldigt intresserad av området mellan kultur och vetenskap och även i ”Blind spot” (hennes första egenregisserade film, om ungas självmord, red:s anm.) testade jag mig fram och samarbetade med Röda korset och idrottsföreningar, säger Tuva Novotny.

– Men jag försöker styra undan ifrån ”undervisning”, jag tycker bara att det är jätteintressant om kulturen kan hjälpa till att starta ett samtal om vad som upptar oss människor. Jag gör min sak, en film, och så kan andra människor använda den till något annat.

Tuva Novotny

Tuva Novotny

Foto: Anette Nantell

Det ligger alltså en lång idéprocess och åratal av forskning bakom ”Diorama”. Sedan intensivt arbete med kostymörer och maskörer, förutom allt som ingår i själva spelfilmsdelen. För Morgan Alling är långt ifrån den enda sorken som får illustrera de inre processerna bakom tvåsamhetens mekanismer, här finns också hönor, här finns en sorts ”Vetenskapens värld”-inslag med Suzanne Axell som värd, programledaren bakom de otroligt omtyckta ”Fråga doktorn” i tv. Här finns till och med inslag om ”Coolidge-effekten”, om handjurs dämpade motivation till sexuell aktivitet vid parning upprepade gånger med samma hona. Samtidigt som en hög motivation till upprepad sex uppstår om hanen presenteras för nya honor.

– Jag har lutat mig mycket mot Ester Perels forskning kring vårt behov av trygghet i relationer och samtidigt behovet av frihet och lössläppthet. Jag har läst tjocka böcker från Oxford om evolutionär psykologi, den danska neurobiologen Lone Frank har korrläst manus, och brittiska genetikern Adam Rutherford har varit bollplank. Så jag känner mig ganska trygg med att påstå att de här grejerna finns där ute, säger Tuva Novotny och ler.

Hur hanterar vi inom relationens ramar de känslor som kommer och går? Det är här lärandet kommer in.

– Esther Perel menar ju att det är fullt naturligt att man attraheras av olika människor under sin livstid, eller att man ser sig sedd av andra än partnern. Den där rushen av hormoner. Men jag tror att många lider av att inte ens våga ta upp vad man känner, att vara öppna med att de kanske tänder på någon annan – något de inte ens behöver agera på. Men det kräver ju ett förnuftigt samtal som är jämlikt. Hemligheter trivs vi inte så bra med, att känna oss dumma eller utanför. Så det handlar om samtycke, helt enkelt. Hur hanterar vi inom relationens ramar de känslor som kommer och går? Det är här lärandet kommer in.

Pia Tjelta och David Dencik i ”Diorama”.

Pia Tjelta och David Dencik i ”Diorama”.

Foto: Folkets bio

Tuva Novotny har närmast blivit känd genom att inte vilja vara känd. Hon är lite av antitesen till den grasserande jag-kulturen och påpekar att ”Diorama” inte har någon korrelation till hennes eget liv.

– Huvudfrågan här är helt enkelt: Om vi kan lära oss mer om de biologiska och kemiska processerna inom oss kring kärlek och tvåsamhet, då kanske vi också kan lära oss att justera dem. Som vi ju gör med exempelvis nivåeerna av serotonin. Är man deprimerad kan man få hjälp, och om man har en deprimerad relation så kanske man också kan få hjälp. Jag ser det som ett ständigt lärande.

– Och det är väl jätteintressant att när elever i en studie fick frågan vad de ville lära sig mer av i ämnet sex och samlevnad i skolan var det: Hur får man en relation att hålla ihop? Det finns en stor sorg om man inte ingår i det monogama tvåsamhetsprojektet, en känsla av misslyckade av om man inte riktigt får till det. Men vad är det som gör att vi säger just ”inte lyckas få till det”?

Tuva Novotny

Tuva Novotny

Foto: Anette Nantell

Vi ska här inte svara på om Frida och Björn lyckas få till det till slut. Låt oss bara konstatera att deras parrelation innehåller de typiska ingredienserna av glädje, trötthet, förvirring, tvivel, vrede och hämnd. Och trots att man som publik blir väldigt fäst vid deras historia så är inte svaret, resultatet, det viktiga i ”Diorama”. Utan just frågorna som relationsutveckling ställer.

– Det som uppstår i relationens destruktivitet är ofta att man riktar blicken mot den andra, menar Tuva Novotny. Men frågan är ju vad jag kan lära mig, vad behöver jag för att kunna leva mitt liv som jag mår bäst av? Nu finns det en biologiskt tvåsam programmering inom oss – så vad ska vi fylla den med?

Tuva Novotny

Tuva Novotny

Foto: Anette Nantell

Recension av ”Diorama”:
Tuva Novotnys ”Diorama” är mer genetik än dramatik om tvåsamheten
Läs mer om film

Du kanske också gillar