Hem Underhållning Johan Croneman: Stefan Jarls ord om dokumentären håller än

Johan Croneman: Stefan Jarls ord om dokumentären håller än

förbi admin
0 kommentar

Jag har (nästan) sagt mitt i den pågående dokumentärfilmsdebatten som uppstod efter det att tidskriften Kvartal anklagat den hyllade och prisade dokumentärfilmen ”Sabaya” för att både slarva med fakta och inte vara tillräckligt dokumentär, det vill säga sann – filmens regissör hade arrangerat bilder och regisserat vissa scener.

Vi är många i Filmsverige som diskuterat dokumentär film kontra spelfilm i årtionden, internationellt har man gjort det i 100 år, ända sedan Robert Flaherty 1922 visade världens första dokumentärfilm ”Nanook of the North”. Från Kvartal har man hävdat, efter att ha gjort en rimlig, ifrågasättande granskning av delar av ”Sabaya”, att en dokumentär alltid måste vara ”sann”, aldrig får regisseras eller arrangeras i sina bilder.

Stefan Jarls ord om dokumentären håller även i dagens debatt.

Foto: Roger Turesson

Vi som är av en helt annan åsikt om vad en dokumentärfilm får eller inte får vara anklagades dessutom i samma veva för att försvara fejkade nyheter, eller åtminstone hamna i knät på dem som inte är särskilt nogräknade med fakta. Rent nonsens givetvis.

Debatten i sig är det inget fel på, inte minst efter att framför allt tv-mediet de senaste 20 åren mutat in ”verkligheten” som ett format. Det ska vara sant, det ska hända på riktigt, det ska vara vanliga människor. Man kan inte direkt anklaga dem för att definiera vad de menar med ”verklighet”.

Dokumentärfilmare jobbar på många olika sätt, med många olika metoder, det är just denna mångfald som ger hela genren liv och skapar sitt eget berättigande. Som tittare ska man alltid förhålla sig skeptisk och kritisk till det man ser, särskilt när någon har starka anspråk på att berätta ”sanningen” i dokumentär form.

Ett ord som kommit i skymundan i diskussionen är autenticitet. Stefan Jarl (”Dom kallar oss mods”, ”Ett anständigt liv”) beskrev sin egen metod med arrangerade scener med just autenticitetsbegreppet. Han hade inte varit där med kameran i den sekund som Kenta och Stoffe i ”Ett anständigt liv” hade storgrälat och mer eller mindre brutit med varandra, han fick dem därför att rekapitulera hela grälet och det är magnifikt, starkt, känns ända in i märgen hos oss som tittar. ”Autentiskt”, hävdade Stefan Jarl. Det var det han jobbade med och ville uppnå.

”Ett anständigt liv” var och är fortfarande, 43 år senare, ett knytnävsslag rakt in i solar plexus på betraktaren. Är den osann för dess många arrangerade scener? Inte en sekund.

Den franska filmserien ”Historiens bästa lögner” (Kunskapskanalen) bär originaltiteln ”History’s greatest lies”, och ”största” lögner hade nog varit bättre i svensk översättning. Några direkt bra lögner eller lögnare handlar det verkligen inte om här, tvärtom. Hur som helst är det riktigt bra tv.

Serien är inte minst aktuell med tanke på Rysslands angreppskrig i Ukraina, historien är full av löjeväckande lögner som makthavare och militärer tagit till för att starta krig. Ryssarnas påhittade nazihot i Ukraina är givetvis ett svepskäl lika uselt som tyskarnas hittepå för att anfalla Polen 1939, lögnen om att polska trupper anfallit en tysk radiostation natten mellan den 2 och 3 september.

Den franska serien blottlägger lögnerna kring exempelvis Watergate och börsmagnaten och storbedragaren Bernie Madoff, men lögnerna och propagandan inför Kuwaitkriget (1990) och Irakkriget (2003) känns än mer aktuella. Särskilt obehagligt är det amerikanska propagandanumret för att vända opinionen inför ett angrepp i Kuwait där Vita huset och kuwaitier i exil anlitar en stor amerikansk pr-byrå för ändamålet. Och de vet sannerligen hur en kvarnsten ska dras.

En lysande, lärorik serie som tyvärr gömts undan i Kunskapskanalen. Se den.

Läs fler krönikor av Johan Croneman

Du kanske också gillar