Hem Underhållning Lotta O: Den underliga svenska kulturen

Lotta O: Den underliga svenska kulturen

förbi admin
0 kommentar

Svärsonen råkade ha vägarna förbi, så delar av familjen samlades till en gemensam middag. Det är tre år sen sist, för det kom en pandemi emellan och svärsonen bor i Costa Rica så han är inte så ofta i krokarna.

Men nu kom han sättande igen, glad i hågen, efter att ha inspekterat Spanien (trevligt), Schweiz (vackert) och Italien (imponerande, förstås).

Vi antydde precis som förra gången att Sverige inte visar sin allra bästa sida så här års, men det brydde han sig inte ett dugg om, det var spännande ändå. Sen talade vi varmt om hur vackert det är i till exempel Mariefred och Stockholms skärgård men han hade cyklat till Farsta i stället och verkade lika nöjd med det.

Det brukar i och för sig vi också vara, men Farsta är ju inte det vanligaste turistmålet.

Precis som för tre år sedan bjöd vi honom på saltlakrits, för det verkar vara svenskars och finländares konstigaste vana. Saltlakrits som är så gott? Det tyckte inte han, han rös.

Vad har vi mer för underliga, specifikt svenska egenheter? Han hade hört talas om ”prinn-sez-taur-tAA”, och vi sken lyckligt upp. Ja, prinsesstårta! Mums mums! Han såg misstänksam ut, för han hade sett hur den såg ut inuti och var lätt upprörd över mängden grädde. Vi förstod ingenting.

Sen mindes jag min besvikelse över brittiska och amerikanska tårtor som är torra kakor med mycket socker på, och tänkte att det kanske är vi svenskar som är lite udda med all vår grädde. Fast det vågade jag inte säga högt, vi har militanta prinsesstårteätare bland oss och dem muckar man inte med i onödan.

I stället gick vi över till att tala om annan svensk kultur. Evert Taube! Sa någon entusiastiskt men det var ju lögn att berätta vem han egentligen var. Någon förklarade att han var Sveriges svar på Bob Dylan men då blev vi andra riktigt upprörda och vägrade lyssna på argument om Evert Taubes poetiska texter. Några av oss var upprörda å Taubes vägnar, andra å Dylans.

Svärsonen såg lätt oroad ut. Inte nog med att Evert Taube var det mest obegripliga med Sverige, denna musiker var uppenbarligen också en allvarlig svensk konflikthärd. Men det kan ha berott på att ingen av oss kom på att vi kunde ha spelat lite Evert Taube för honom i stället.

Läs fler kåserier av Lotta O, till exempel om hur man får en anteckningsbok att likna en hjärna vid läggdags.

Du kanske också gillar