Hem Underhållning Mer ordexplosion än fördjupning i sista boken om Sigge

Mer ordexplosion än fördjupning i sista boken om Sigge

förbi admin
0 kommentar

Jenny Jägerfelds penna hör tveklöst till landets vassaste. Rappt, initierat, roligt och modigt skriver hon om och för unga.  Med utgångspunkt i egna erfarenheter som psykolog vet hon dessutom vad hon snackar om och väjer aldrig för det nattsvarta i tillvaron.

Utöver en rad prisbelönta romaner som till exempel ”Här ligger jag och blöder” och ”Comedy queen” har Jenny Jägerfeld sedan 2019 utkommit med trilogin ”Mitt storslagna liv”, ”Min storslagna död” och nu sist ut, ”Min storslagna kärlek”, samtliga tre med huvudpersonen Sigge som nav.

Sigge är en närmast osannolikt sympatisk, tänkande och begåvad person. Känslig är han också. Ibland riktigt skör när han försöker stå pall i den cirkus, eller ska vi säga karusell, som utgör hans snurrande tillvaro. Redan i ”Min storslagna död” flyttade Sigges mamma med sina barn och familjens, både uppstoppade och livs levande, djur från förorten Rågsved till det lilla samhället Skärblacka.

Här kamperar de nu ihop med excentriska mormor på hennes ”The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka”, något som förstås innebär oanade möjligheter och äventyr men också begränsar, framför allt mamma Hannahs, privatliv och integritet.

Mormor är ju, precis som så mycket annat i familjens tillvaro, bara för mycket. Som fotbollsfreaket lillsyrran Majken som alltid TALAR, läs SKRIKER, i versaler. Minsta lillasyster Bobo som å andra sidan inte gärna pratar alls. Mormors inneboende Krille Maräng. Och sedan hela Sigges tillvaro i skolan där så mycket handlar om att vinna eller försvinna, men allra mest om att orka och våga stå upp för sig själv och sin egen längtan.

Och Sigge längtar verkligen. Han längtar efter klasskompisen Adrian som han är djupt förälskad i. Men hur sannolikt kan det vara att även Adrian skulle kunna vara gay? Och hur ska en alls veta om känslor är besvarade?

Redan ”Min storslagna död” var både till omfång och berättelse en vild och yvig historia. Sedan dess har Jenny Jägerfeld lagt på ytterligare 100 sidor så att ”Min storslagna kärlek” sätter punkt först på sidan 462. På många sätt fantastiskt eftersom denna ungroman är så färgstark att jag gärna skulle vilja flytta in i sammanhanget. Eller inte, eftersom berättelsen av och till är mer ordexplosion än fördjupning. Ibland brer Jenny Jägerfeld på till övermättnad. Bildspråken haglar, typ ”Man får liksom hål i tänderna bara man tittar på honom, så söt är han.” Majkens ideligen återkommande fotbollsreferat blir också rätt tjatiga. Ok. Jag fattar, hon är besatt.

Så, en förlagsredaktör som lugnt kommenterar författarskapet med ”kill your darlings”. Hur vore det?

Men oavsett, jag vill gärna fortsätta följa både Sigges och Jenny Jägerfelds litterära öden och äventyr. I den världen är det, trots mina invändningar, väldigt hoppfullt, roligt och tankeväckande att vistas.

Läs mer av Pia Huss och mer om barnböcker

Du kanske också gillar