Hem Underhållning Mitt nya liv med Harry

Mitt nya liv med Harry

förbi admin
0 kommentar

Det går inte bara att åka och kolla på en valp, sa flera av mina kollegor innan besöket hos uppfödaren. De hade så rätt, för nu sitter jag här med taxvalpen Harry och lever Volvo-villa-vovve-livet på riktigt.

Min katt Doris uppfattar mitt val att ha hem en ny familjemedlem som ett stort svek. Sedan den dagen Harry kom ger hon mig arga blickar, trots att vi försöker fjäska med extra god mat.

Doris luktar på Harrys leksaker och rynkar på näsan. Hon går vaksamt förbi honom och när han blir för närgången får han en smäll på nosen. Han är nyfiken och följer efter henne ändå, alldeles för på i hennes tycke.

Alla utom katten är charmade av lille Harry. När jag är ute och går med honom är det ofta någon som stannar till och frågar hur gammal han är och vad han heter. Eller så hör jag någon förbipasserande viska: “Men vad gullig valp!”

Harry är en strävhårig tax med pigga ögon, öron som fladdar i vinden och har en stor nyfikenhet på allt utom regn. Han är väldigt social och hälsar på alla han får och inte får, och plockar man upp honom vill han gärna slicka en i ansiktet och ge en puss.

Visst har Harry sämre sidor. Jag vill inte alltid återgälda pussarna, för han tuggar på allt. Sniglar, hästbajs, sten, skräp som slängts utmed gatan och halvruttna pinnar.

Han också försöker äta upp mina tofflor, biter i mina kläder, nafsar på mina hälsenor, bajsar på mattan trots att vi nyss var ute och försöker gräva upp en av mina nyplanterade träd. Tur att han är så söt att man får dåndimpen. Det gör det värt att gå upp mitt i natten och gå ut med honom.

Harry som charmar alla utom Doris.

Foto: Lisa Bring

För jag och min sambo har blivit något av en light-variant av småbarnsföräldrar sedan Harry kom in i våra liv. Vi diskuterar när han kissade och bajsade sist, när det blev en olycka, varför han inte kissar trots att vi gått omkring på gräsmattan en halvtimme och vilka tider som valpen behövde ut denna natt.

Katten börjar värma upp lite grann nu inför Harry efter några veckor. Det är till och med så att hon följer med på våra hundpromenader. Hon har också lärt sig snabbt att om hon vill vara i fred så är det bara att hoppa upp på en taxsäker höjd. Det krävs inte direkt någon hög möbel, om man ska vara sådan.

Nyligen kom jag hem och såg hur katten, hunden och min sambo sov i soffan tillsammans. Så visst finns det hopp. Jag ser fram emot den dag katten stryker sig mot hunden

Ännu mer längtar jag till den dag då jag får sova en hel natt samt dagen då jag slipper torka upp olyckor inomhus efter honom. Som sagt, tur att han är den gulligaste valpen jag någonsin sett.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Du kanske också gillar