Hem Underhållning Nina Persson letar efter jazzen

Nina Persson letar efter jazzen

förbi admin
0 kommentar

The Cardigans-sångerskan Nina Persson har fått frågan om att sjunga jazz under hela sitt vuxna liv. Och hon har alltid tackat nej. Nu vill hon ta reda på vad det egentligen är hon tackat nej till.

Foto: Andreas Hillergren/TT

Nina Persson från The Cardigans tar med sig Martin Hederos och Nils Berg för att utforska den stränga jazzen.

Trion kommer nu till Karlstad för att vända ut och in på låtar av bland andra Monica Z, Bob hund, Frank Sinatra och – såklart – The Cardigans.

För den mångsidiga Värmlandsmusikern Martin Hederos är jazzen en nära bekantskap sedan länge. Han har utforskat genren i många sammanhang – bland annat tillsammans med Tonbruket och Nino Ramsby. Lika mångsidig är Nils Berg, som för den breda publiken kanske mest är känd som blåsare i Håkan Hellströms arenaband.

Nu gör de båda gemensam sak med Nina Persson från The Cardigans i ett försök att hitta en ingång till jazzmusiken.

– Jag har i hela mitt vuxna liv fått frågor om att sjunga jazz, berättar Nina Persson.

– Och jag har alltid tackat nej. Men så fick jag frågan igen och tänkte att jag var tvungen att prova. Mest för att ha någon sorts vetskap om vad det är jag tackar nej till. Jag frågade Martin om han var intresserad.

Tidigare har hon gjort en hel del konserter tillsammans med Martin Hederos. De är nära musikaliska vänner som hon beskriver det, de lärde känna varandra under åren då de deras respektive band – The Cardigans och The Soundtrack of Our Lives – turnerade tillsammans internationellt.

– Martin tackade ja till mitt förslag, men eftersom vi spelat så mycket tillsammans tidigare ville vi även ha med Nils Berg på basklarinett. Han är lite som Martin, inte heller någon kalenderbitare vad gäller jazz.

Nina Persson, Martin Hederos och Nils Berg.

Foto: Valter Nilsson

“Krävdes inga bakåtkullerbyttor”

Trion kommer att närma sig jazzmusiken med sång, träblås, klaviaturer, viola och “kanske lite dragspel”. Bland artisterna som ska tolkas nämns The Cardigans, Bob hund och Robert Wyatt jämte jazzigare namn som Frank Sinatra, Julie London och Monica Zetterlund.

– En del Cardigans-låtar har en jazz-sensibilitet i sig, fortsätter Nina Persson.

– Det krävdes inga bakåtkullerbyttor för att klä dem i jazzkostym. Vår publik kanske inte är så jazz-tränad, så det känns bjussigt att spela en del eget pop-material också.

Hon beskriver en relation till Monica Zetterlund som inleddes redan i unga år.

– Jag hade en relation till henne som svensk och musikälskare redan innan jag började sjunga. Monica är fantastisk för hon har ett så enkelt och varmt förhållningssätt till jazz.

Nina Persson upplever ofta att vokaljazz kan vara “stil-övnings-störigt”.

– Det blir så tråkigt när det är för duktigt. Men Monica har jazzen så naturligt, så osökt. Hon har den inbyggt. I vokaljazzen som jag gillar sitter sensibiliteten tydligt i personen, snarare än i det duktiga eller skolade.

Martin Hederos och Nils Berg har tidigare erfarenhet av att spela jazz, för Nina Persson är det första gången.

Foto: Valter Nilsson

”Jazzen är så sträng!”

Beroende på vilken ingång man har, blir definitionen av jazz väldigt olika från person till person.

– Det finns så många förhållningssätt och fördomar kring jazzen. En av anledningarna till att jag har tackat nej är att jag inte pallat med att gå in i genren och klåpa mig. För den känns så sträng! Det är stränga personer som ska tycka och förhålla sig till det man kallar jazz. Man bedömer ofta jazz i förhållande till någon slags kanon. Det är inte alltid det är en levande och härlig inställning till musiken.

Fyra konserter är avverkade på turnén “Nina letar jazz”, lika många återstår.

– Det är spännande. Jag vill förstå, jag vill lära mig. Det känns skitkul.

Vad händer med låtarna när du ska göra jazz av dem?

– Bob hund och Monica Zetterlund ligger ganska nära min estetik så där behöver jag inte kränga så mycket på låtarna. Men vad gäller allt vi kör som tillhör en traditionell jazzrepertoar, så är min instinkt att ta bort det jazziga och räta ut det till pop. Eller poppigare i alla fall. Souligare, mjukare. Jag vill sabba lite helt enkelt.

Du har blivit småtjenis med jazzen, men ni är inte riktigt vänner ännu?

– Så kan det vara, det är inte säkert att det här blir en livslång kärlek. Men jag respekterar den.

Kommer du att fortsätta tacka nej när du får frågan om att sjunga jazz? Det kommer inget ”Nina goes jazz”-album i vår?

– Det kommer det inte att göra! Men det som är spännande för mig är i så fall att fortsätta att sjunga jazz live. Musiken sker i stunden, på plats. Allt behöver inte finnas dokumenterat. I vår tid är det gott att ha något som man faktiskt måste ta sig till fysiskt för att få uppleva. Det blir ett möte som sker i stunden. Det har ett stort värde tycker jag.

Konserten “Nina letar jazz” arrangeras på Scalateatern i Karlstad den 25 oktober.

Så här jobbar NWT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Du kanske också gillar