Hem Underhållning Recension av Bei Daos ”Besinning”

Recension av Bei Daos ”Besinning”

förbi admin
0 kommentar

Den nya utgåvan förtjänar att läsas av många

Kinesiske poeten Bei Dao är verksam i exil. Hans diktsamling ”Besinning” utkommer nu på svenska i översättning av Göran Sommardal.

Trots att han ofta anses vara en av de främsta kinesiska samtidspoeterna har jag länge varit ganska ointresserad av Bei Dao (född 1949 och sedan Tiananmen-massakern 1989 verksam i exil efter att ha bannlysts). Jag har i mitt huvud mest tänkt på honom som ett slags knarkare av finstämda (men ofta rätt tomma) lyriska sinnesstämningar, ett slags tranströmersk esteticist. En bild som jag med nyintroduktionen av Bei Daos poesi av bokförlaget Wanzhi nu har omvärderat.

Det ska sägas att Göran Malmqvists tidigare översättningar tog sig en del konstnärliga friheter, bland annat pyntandet av hans dikter för att ”smaka mer poesi”. Sinologen och litteraturkritikern Göran Sommardals nya översättningar är mer avskalade, kärvare, enklare – och närmare originalet. Besinning är översättningen av en samlingsvolym med Bei Daos egna urval av dikter, utgiven i Hongkong 2008, och skrivna mellan 1972 och 2008.

Bei Dao brukar placeras i den grupp som kallades de ”dunkla poeterna” som framträdde mot mitten av 70-talet och bröt mot den dominerande socialrealistiska poesitraditionen. Under läsningen tänker jag dock att ”dunkel” känns som en felkaraktärisering, en beteckning konstruerad i relation till Kulturrevolutionens krav på ideologisk klarhet under en tid då, med Sommardals ord, ”pessimismen var kontrarevolutionär, det personliga som bäst småborgerligt, inte sällan kriminellt”.

I Sommardals tappning känns Bei Dao sällan dunkel, men ofta komplext mångbottnad, drastisk i sina branta språng mellan tonlägen och bildnivåer, och lika politisk som existentiell. Många av de tidiga dikterna ägnar sig åt ett slags minnesinskription av Kulturrevolutionens offer – stundtals med ett lika delar elegiskt som blasfemiskt eller utopiskt-messianiskt trots, som i den under protesterna 1989 ofta citerade Svaret: ”Jag tror inte att himlen är blå / jag tror inte på åskans muller / Jag tror inte att drömmen är falsk / Jag tror inte att döden avstår från att hämnas”.

Andra dikter är mer defaitistiska, som den vackra Utan titel där diktjagets lyriska adresserande av ett du upprättar det intima rum som håller historiens tryck på avstånd, och där de nedtystade, snart förlorade minnena härbärgeras av en vissnande poppel.

Sommardals fenomenala översättargärning är som alltid underbyggd av en djup språklig och kulturell kännedom om kinesisk litteratur och historia, men också, vilket möjligen är än viktigare, en klockren känsla för poetiskt språk. I hans tappning är Bei Dao aldrig arkaiserad utan helt modern, enkel och tillgänglig, men aldrig platt eller klanglös. Denna fantastiska utgåva öppnar mina ögon för dimensioner i Bei Daos författarskap jag aldrig tidigare sett. Den förtjänar att upptäckas av många.

Göran Sommardal medarbetar i Aftonbladet Kultur, därför recenseras boken av Viola Bao, litteraturkritiker i Dagens Nyheter och doktorand i litteraturvetenskap bosatt i Chicago.

Du kanske också gillar