Hem Underhållning Recension: Liv Strömquists serieroman om astrologi

Recension: Liv Strömquists serieroman om astrologi

förbi admin
0 kommentar

Kärlek, sex, religion, reproduktion. Men också mens, Snövits styvmor och Kylie Jenners rumpa. Inget ämne är för stort eller för litet för serietecknaren Liv Strömquist. Hon, som genom åren tagit sina seriestrippar till teaterscenen och dragit ut på tv-sänd bildningsresa med Horace Engdahl i Europa, är numera den svenska alternativseriens mest kända och folkbildande penna.

Att Strömquist, i samband med fjolårets ”Inne i spegelsalen”, lämnade serieförlaget Galago och gick till det snart tvåhundraårsjubilerande Norstedts var inte särskilt förvånande. Det kändes liksom logiskt. Men inte enbart för att hon är populär. Som serietecknare är hon mer textbaserad än de flesta, en tänkare som ofta tycks mer intresserad av idéer än av form och seriemediets visuella möjligheter.

Nya albumet ”Liv Strömquists astrologi” kommer blott ett år efter det förra. Mycket känns igen. Trots sin stjärnteckenströdda inramning är boken, i mångt och mycket, en populärkulturell skräphink av kungligheter, Instagramkändisar och popstjärnor från förr. Men här finns också den ombytliga 1600-talsmonarken drottning Kristina och diverse mer eller mindre målmedvetna sektledare, som Osho och Kristi Brud.

Ändå är det som att ansatsen, det vill säga att tolka och avkoda världen – och människorna i den – genom en kosmisk lins via stjärntecknens böjliga egenskaper låst upp någonting hos Strömquist. Här finns en lekfull, bildmässig kreativitet, som bäst tar sig i uttryck i de färgstarka enrutingarna, färglagda av Karin Cyrén.

Kräftan (”zodiakens ömhuding”) ser så underbart förorättad ut i sina alldeles för små hängselbyxor. Att detta sommarbarn är både känslostyrt och känslostarkt förstärks av de röda och gröna signalfärgerna. Allt medan lejonet, en sociala medier-besatt bekräftelseknarkare av rang, får bre ut sig över en uppfordrande palett i gula och orange nyanser, som om självaste solen kretsade kring just dem.

Roligast är ”Liv Strömquists astrologi” när den handlar om just astrologi. När hon i bokens final ägnar sig åt att djupanalysera vilka stjärntecken som passar bäst ihop med vilka är det som om hon frikopplar sig själv, också rent konstnärligt.

Lite som om temat som sådant även får henne att transcendera.

Läs fler texter av Alexandra Sundqvist och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur

Du kanske också gillar