Hem Underhållning Recension: ”Slow horses 2” kommer tillbaka stark.

Recension: ”Slow horses 2” kommer tillbaka stark.

förbi admin
0 kommentar

Välkomna tillbaka till Slough house, ett halvt förmultnat kontor med kärvande metalldörr och klonkande arkivskåp dit MI5 förpassar agenter som på ett eller annat sätt fuckat upp. Där får de sitta och skyffla intetsägande papper på obestämd framtid medan deras flottiga orakade chef Jackson Lamb (Gary Oldman) kedjeröker, dricker whisky, fyller rummen med de stinkande gaserna från asiatiska snabbmatsluncher och utsätter dem för en strid ström vulgära (och briljanta) trakasserier.

Där hamnade den ambitiösa agenten River Cartwright (Jack Lowden) i första säsongen av den lysande mysthrillern, byggd på Mick Herrons succésvit med spionromaner (denna säsong bygger på andra boken ”Dead lions”). Och Cartwright är fortfarande kvar i Slough house i säsong två, ständigt på jakt efter en värdig uppgift som ska ta honom därifrån, alltid på vippen att lyckas innan han återigen gör bort sig.

Nu vet man efter första säsongen att Lamb är en spionlegend med ett hjärta av kraftigt patinerat guld, vilket tar bort lite av spänningen inom kontoret. Kanske är det därför själva spionintrigen har fått bli desto mer dramatisk och – tack vare alltför snarlika ryska namn uttalade med tung, engelsk brytning – dessutom något förvirrande.

Men charmen består. Det är något oerhört attraktivt över de här halta hästarna. Å ena sidan gnäller och intrigerar de och blir ihop med varandra som personalen på vilken nergången revisionsfirma som helst. Å andra sidan är de specialtränade vapen som kan knäcka koder, bryta sig in i serverrum och inte tvekar att ensamma attackera väldiga, ryska yrkesmördare för att försvara rikets säkerhet.

Det är något oerhört attraktivt över de här halta hästarna.

Oldman verkar älska sin sviniga roll. Det sprakar om hans munhuggerier med Diana ”lady Di” Taverner (Kristin Scott Thomas) på MI5. Saskia Reeves är sensationell som Slough House hunsade men värdiga sekreterare och Lowden gör storverk med sin tråkigare/normalare roll som frustrerad karriärist

Författarna undviker skickligt politiskt patos genom att flytta bakåt i tiden och ”värma” oss med välkända grepp från kalla kriget. Fördelen med ryska agenter är ju att de faktiskt använder apparatur som förgiftade paraplyspetsar och behärskar filmiskt tacksamt low tech-spioneri lika väl som dagens hackande.

Älskar man ”Slow horses” delar man kanske Jackson Lambs känsla av att ”allt blev tråkigare efter 1979”. Men med briljanta författare som Will Smith (Armando Iannuccis skrivpartner på bland annat ”The thick of it” och ”Veep”) och en ensemble av sanslöst skickliga skådespelare fastnar de inte i  retroandan. Alla generationer, kön, personligheter och etniciteter på Slough House skimrar i egen rätt. Det är den mest älskansvärda dysfunktionella familjen i strömningsvärlden just nu.

Läs fler film- och tv-recensioner i DN och mer texter av Kerstin Gezelius

Du kanske också gillar