”That ’90s show” är poänglös.
Som tittare är det förstås lätt att stänga av, välja något annat eller andas i en påse av frustration. Det enda som gör att ”That ’90s show” har huvudet över smärtgränsen är att serien låter ensemblens tillbakalutade energi få spelrum.
Såtillvida lyckas ”That ’90s show”.
I övrigt sträcker sig seriens ambitioner inte längre än att försöka återskapa ”That ’70s show” på 90-talet. Naturligtvis är burkskrattet – det måste det väl vara, även om serien hävdar att scenerna är inspelade framför publik? – enerverande och att försöka hitta något av värde i ”That ’90s show” är ett fruktlöst detektivarbete.
”THAT ’90s SHOW”
Manus: Gregg Mettler, Bonnie Turner, Terry Turner, Lindsey Turner med flera.
Regi: Gail Mancuso,
Med: Kurtwood Smith, Debra Jo Rupp, Callie Haverda, Ashley Aufderheide, Mace Coronel, Maxwell Donovan, Reyn Doi, Sam Morelos med flera.
Premiär: 19 januari på Netflix.
Så här: Eric och Donna i ”That ’70s show” fick en dotter. Hon heter Leia. Nu ska hon tillbringa sommaren hos farmor Kitty och farfar Red. Leia får nya polare, de umgås, hånglar och röker på i en källare och så är det inte så mycket mer med det, förutom att det ena ”skämtet” staplas på det andra.
Det handlar om ett slags amerikansk slätstruken sitcom-humor som saknar charm, idé och tanke.
Lyckligtvis finns det en logik i att Mila Kunis, Ashton Kutcher, Laura Prepon och Topher Grace gör mer eller mindre korta inhopp i ”That ’90s show”. Annat är det med Fez, rollfiguren som Wilmer Valderrama spelade i ”That ’70s show” och som han i Netflix-serien gestaltar på ett sätt som gör rollfiguren till en än värre pastisch.
Callie Haverda spelar Leia i ”That ’90s show”
Den nya ensemblen leds av Callie Haverda. Som Leia är hon seriens nav. Det som trots allt går att uppskatta med ”That ’90s show” är att serien parar ihop det nya gänget i olika konstellationer för variationens skull.
Ett tag funderade jag på om ”That ’90s show” var värd två getingar – godkänt – eftersom serien tycks ha som målsättning att vara banal och simpel; tio avsnitt inlåsta i en bubbla i vilken de egna och världens bekymmer för stunden går att glömma.
Med det lyckas ”That ’90s show”.
I stället för att fundera på Ukraina, ekonomi eller hur vi ska hinna köra barnen till träningen upptas varenda sekund av tankar på om ”That ’90s show” faktiskt kan bli sämre.
Det kan den och det blir den.
Efter att jag sett om några av avsnitten ändrade jag mig när det gäller betyget.
”That ’90s show” är inte en förolämpning mot begreppet slötittande för ”That ’90s show” förtjänar inte att nämnas i samma mening som slötittande.