Hem Underhållning Regeringskansliet ville granska min spellista

Regeringskansliet ville granska min spellista

förbi admin
0 kommentar

Droger, knivvåld, döda vänner och rivaler – eller hur man gör en födelsedagstårta av digestivekex i fängelset. Det är sånt som drillrappares låtar beskriver. UK drill är en stenhård rapgenre som skildrar en rätt tröstlös tillvaro i Londons mest nedgångna områden. 

Men en del av texterna ligger för nära verkligheten, menar polis och åklagare. De senaste åren har myndigheterna därför tagit till nya metoder för att hindra rappare från att underblåsa gängvåld med sin musik: Censur. 

Artister som LD, Digga D, Skengdo & AM får inte längre nämna vissa namn, platser eller teman i sina låtar, och inte umgås med vissa personer eller röra sig i utpekade områden. Att bryta mot reglerna betyder att man sys in.

I en SVT-dokumentär om drillrappen beskriver Digga D:s advokat hur hon går igenom rapparens texter och sedan skickar in dem till polisen inför varje låtsläpp. Sedan gör polisen sin egen granskning.

Det är bisarrt.

Precis som i svenska gängrättegångar har det brittiska rättsväsendet behövt använda sig av översättare och slangordböcker för att dechiffrera raptexter. Men både slangen och rappen utvecklas hela tiden, och i texterna finns det lager på lager av referenser. Att läsa dem utan att förstå kontexten är som att lyssna på Johnny Cash utan att ha hört talas om Bibeln.

Tanken på att medelålders jurister ska närläsa raplåtar för att hitta otillåtna skildringar av kriminalitet är skrattretande. Och den rappare som inte klarar av att skriva runt censuren är inte vidare begåvad.

Att myndigheterna stämplar gangsterrappare som farliga samhällsfiender behöver inte ens vara dåligt för lyssnarsiffrorna. I en genre där våldskapital bidrar till äkthet och gatukredd, som växlas in mot streams och reda pengar, riskerar restriktioner att tolkas som en kvalitetsmärkning.

Det var fullkomligt absurt: Fyra politiska tjänstemän skulle bedöma huruvida Britneys ”Work Bitch” var förenlig med arbetslinjen (det är den – uppenbarligen).

Det påminner mig om när regeringskansliet krävde att jag skulle skicka in min spellista för godkännande. Det var 2014, Alliansregeringens sista sommar och so(M)ligas kontrollbehov hade stigit i takt med att opinionsmätningarna pekade nedåt. 

Jag var Liberala ungdomsförbundets ordförande och skulle tillsammans med mina borgerliga kolleger representera Alliansen i Almedalens DJ-battle. Samordningskansliet under statsministern krävde att vi skulle skicka in låtarna på förhand – så att de kunde stryka allt som gick på tvärs med politiken och potentiellt skulle kunna leda till kritik. 

Det var fullkomligt absurt: Fyra politiska tjänstemän skulle bedöma huruvida Britneys ”Work Bitch” var förenlig med arbetslinjen (det är den – uppenbarligen). De missade dock att ”Rom & Kush” handlar om cannabis.

Skandalen det året stod inte ungdomsförbundarna för – utan justitieministern. Beatrice Ask (M) hade själv valt vad som spelades när hon gick upp på scenen: ”Woop, woop, that’s da sound of da police”

Japp. Låten där KRS-One liknar polisen vid förmännen som förtryckte slavar på Söderns plantager. Det fick poliser att gå i taket och TV4 att kritisera justitieministerns ”polishatardans”

Censur är, som exemplet visar, sällan effektivt. Inte ens minutiösa censorer lär kunna stoppa gangsterrappen, eller för den delen gängvåldet.

Woop, woop – oops.


Du kanske också gillar