Skivrecension: Beirut – ”Hadsel” – DN.se

På senare tid har allt fler artister talat allt mer om turnélivets baksidor – om hur kroppen och tanken tar stryk av stress, press, brist på sömn och goda vanor. Wet Leg, Arlo Parks och Bruce Springsteen är bara några av de som pausat, skjutit fram, eller ställt in delar av sina turnéer för att prioritera den egna hälsan.

Även den amerikanska alternativmusikern Zach Condon, mest känd som grundare av och konstnärligt nav i bandet Beirut, har fått erfara hur dränerande livet på vägarna kan vara. Utbränd har han blivit flera gånger. 2019 sa hans kropp återigen ifrån. Stockholmsspelningen blev den första av många som ställdes in. Och det som började med återkommande inflammationer på stämbanden blev inkörsporten till någonting betydligt mörkare och mer komplicerat för den 37-årige multiinstrumentalisten, som slog igenom redan 2006.

I dag, nära fyra år efter den avbrutna turnén, erkänner han att han tvivlade på att han någonsin skulle bli återställd. Han hamnade i en nedåtgående spiral, ville mest bara fly och fantiserade om att dra sig tillbaka till i en stuga i ett arktiskt vinterklimat.

I början av 2020 sökte sig den numera Berlinbaserade artisten till den norska ön Hadseløya, norr om Lofoten. Med sig hade han synthmoduler, kassettbandspelare, keyboard och så trumpeten som blivit hans signum.

Väl på plats träffade Condon en lokal orgelsamlare och fick så småningom fri tillgång till den pampiga orgeln i Hadsels kyrka. Det är den som ömsom dånar, ömsom syresätter Beiruts sjätte studioalbum ”Hadsel”.

Resultatet är en meditativ och platsspecifik samling sånger som både åkallar naturkrafterna och låter de egna känslorna ringa i monokroma melodier. Trummaskiner, varmt tassande bossa nova-rytmer och stämsång har omsorgsfullt lagts till i efterhand och bidrar till känslan av att Beirut begår en triumfatorisk, rakt igenom utsökt, återkomst.

Bästa spår: ”Baion”, ”Island life”

Läs mer om musik och fler skivrecensioner