Hem Underhållning Skräckrockbandet The Dahmers: ”Vi är väldigt känsliga på insidan”

Skräckrockbandet The Dahmers: ”Vi är väldigt känsliga på insidan”

förbi admin
0 kommentar

Iklädda svarta pyjamasar med skelettmotiv står rockbandet The Dahmers på scen och sjunger ut sin frustration. ”I got blood on my hands/and I can’t free my mind. I am a killer/cold-blooded creature of the night”.

De har spelat tillsammans i elva år. De två vännerna Karl-Oskar Hansson och Christoffer Karlsson bildade bandet efter att ha pratat om det på en halloweenfest. Redan dagen därpå sågs de och började repa i ett garage i Bromölla.

– Där hängde vi och kollade på skräckfilm och drack öl. Kring de intressena formades bandet, säger trummisen Karl-Oskar Hansson.

Sex år senare anslöt även Josef Underdal på gitarr. Basisten Mikey Lennartsson är det senaste tillskottet till den slamriga kvartetten som fascineras av true crime och människans mörkaste sidor.

I grunden spelar The Dahmers en powerpoppig, men punkig typ av rock med inspiration av The Ramones och, till utstyrseln – Alice Cooper. Valet av bandnamn kom spontant när de letade efter något att kalla sig inför sitt första riktiga gig. De tyckte att det klingade lika bra i öronen ”som The Beatles”.

Debutalbumet ”Demons” släppte de 2014. ”Dead”, ”Stalker” och ”Jeffrey” är några av låttitlarna som anspelar på bandets gemensamma skräckintresse. Det grundar sig i en fascination inför det mörka och morbida i människor, berättar Christoffer Karlsson.

Det som är oförklarligt, och apart.

– Att det finns dem som kan begå hemska brott har väl alltid fascinerat folk. Det ligger så långt ifrån den vanliga människan, säger Christoffer Karlsson som sjunger och spelar gitarr i The Dahmers.

Namnet är taget från den amerikanska seriemördaren Jeffrey Dahmer, som greps av amerikansk polis redan 1991 men vars illdåd letat sig in i allt från låttexter till seriealbum under det senaste decenniet. I höstas kom den omtalade Netflix-serien ”Dahmer – monster: The Jeffrey Dahmer story” och sedan den började visas har bandet fått fler strömningar på sina låtar.

Samtidigt har höstens Dahmer-boom lett till kritik mot flera artister som sjunger eller rappar om seriemördaren i sina låtar, däribland Eminem, Kesha, Katy Perry och Juicy J.

”Osmakligt”, skrev exempelvis den brittiska tidningen The Daily Mirror.

– Den typen av kritik är bara dum, säger Karlsson.

Själva har de undgått den sortens kritik, åtminstone hittills.

– För oss handlar det inte om att romantisera Dahmer. Skräck har ju alltid skildrats på olika sätt i all konst och det måste man ju få kunna göra också. Allt här i världen är inte blå himmel och rosa bubbelgum. Det finns ju mörka sidor också.

Bandet beskriver sin musik som en kontrast mellan kusliga teman och en ”trallvänlig melodi”. Just melodier är någonting de värdesätter, oavsett genre. Bara melodin är tillräckligt bra kan de inspireras av en countrylåt eller en The Beach Boys-dito.

Utöver sin fascination för skräck berör flera av deras låttexter utanförskap. Någonting som de menar går hand i hand med punken.

De har själva befunnit sig där – bortom gemenskapens varma rum. Karl-Oskar Hansson är snabb med att medge att han kan känna igen sig i känslan.

– Är man uppvuxen i en småstad och har andra intressen än fotboll så är man ju ett ufo, eller en alien. Ens särskilda idéer och tankar skiljer sig kanske från majoritetens. Då hittar man saker som ger uttryck för utanförskapen, som punk till exempel.

Förra året turnerade bandet med den svenska rockgruppen The Hives och spelade i länder som Tyskland, Frankrike, Belgien och Luxemburg.

När DN frågar vilket ställe som utmärkte sig mest är svaret uppenbart.

– Paris! Det var på det legendariska stället L’Olympia så det kändes väldigt stort att få vara där, säger Christoffer Karlsson.

Trots att kvartetten verkar tuffa med sina sina skelettpyjamasar, läskiga låttitlar och seriemördare som inspirationskälla, gömmer sig en viss skörhet.

Är ni lika tuffa som ni framstår?

– Nej inte alls. Vi är mycket tuffare, säger Mikey Lennartsson och bandet brister ut i skratt.

Christoffer Karlsson fyller i:

– Nej men vi är väldigt känsliga på insidan och väldigt icke-macho. Vi kan prata om känslor, gråta och kramas ihop.

– Vi är snälla allihopa, men vi har ju åsikter och svart humor. Vi är dock alltid måna om att vara trevliga mot djur, avslutar Mikey Lennartsson.

Läs mer om musik och veckans skivrecensioner

Du kanske också gillar