Ursäkta, men vart tog färgerna vägen? Det grodgröna. Det fuchsiafärgade. Det som alldeles nyligen fick modet att bli färgstarkt igen. Varför går trenden nu mot… beige?
För plötsligt är det vanilj, grädde, elfenben och alla andra möjliga varianter av vitt som dyker upp som en eftersträvansvärd look.
På sociala medier, framför allt Tiktok, drar hashtaggen ”vanilla girl” en mångmiljonpublik genom unga kvinnor som klär sig i vitt och beige.
Det är kappor, jackor, tröjor, byxor, halsdukar, blusar, skjortor, klänningar, skor, stövlar, tofflor, pyjamasar och allt däremellan i en färgskala som pendlar mellan grädde och vanilj.
Nästan lika populärt är möbler och makeup i samma neutrala nyanser.
Den brittiska dagstidningen The Telegraph konstaterade nyligen att ”det är mer än en modetrend, det är en livsstil”. Men, det är ofta en dyr livsstil. Looken kallas därför också för low-key luxury, lågmäld lyx.
Svaret är förstås, för att använda ett känt citat från Bill Clintons presidentkampanj för drygt trettio år sedan – ”the economy, stupid”.
Med det tidiga 90-talets recession inleddes en era av minimalistiskt mode i neutrala färger. Samma sak hände efter finanskrisen 2008. Även då skedde en förskjutning mot det mer nedtonade, efter en tid av färg och excess.
För få saker osar lyx och privilegier som just kläder i toner av grädde, vanilj och nougat. Det är färger som länge varit en sorts stilsignatur för de som är välbärgade nog för att ha råd med de kemtvättsräkningar som kläder i den typen av ljusa kulörer kräver.
Och nu, i dagens ekonomiskt trängda läge, har därför ”vanilj” plötsligt susat fram som ett kodord för en eftersträvansvärd stil när det gäller både inredning och kläder.
Men stilen är, som sagt, långt ifrån ny. Ljusa kläder har sedan länge favoriserats av en elit som har råd och möjlighet att både bo och bära kläder i en färgskala som får de flesta att nervöst börja hålla koll på var flaskorna med fläckborttagningsmedel finns.
Den förutsätter även ett visst mått av kunskap om vilka material som gör sig extra bra i neutrala färger (kashmir, siden och linne) och hur man tar hand om dem (handtvätt och kemtvätt). Och inte sällan hänger denna kunskap ihop med välbeställda kvinnor som även har koll på hår, hy och hälsa. Och råd att underhålla sin kropp, och kläder.
Det är en stil som därför också kan väcka viss avundsjuka, eller aggressivitet.
I romanen ”Haggan” (från 2019) låter till exempel författaren Aase Berg en älskarinna skildra sin konkurrent, hustrun, genom att beskriva den ”behaglighet” hon utstrålar genom att inte bara ha fixat en ”naturlighet” där ”allt som kan fixas har fixats” genom antiagingkrämer, vistelser på spa och ”kanske lite lagom botox för sitt ekologiskt luxuösdiskreta skimmer”.
Hon retar sig också på hennes kläder: ”jag ser en andra hud av ljust linne och siden, på vintern pastellgrå kashmir…”
Den romankaraktären är långt ifrån den enda som stört sig på den enkla elegans och självsäkerhet som kläder i en ljust monokrom färgskala kan ge intryck av.
På liknande vis har till exempel Meghan Markle retat somliga gallfebriga genom att i intervjuer framträda i diskret makeup och mjuka tröjor i milda färger för att understryka hur naturlig och jordnära hon är, trots prinsgemål och pengar som många bara kan drömma om.
Men det är inte bara kvinnor som driver dagens blekblaskiga mode.
Under modehuset Diors herrmodevisning i Paris nyligen travade de manliga modellerna fram klädda i en nedtonad neutral färgskala i elfenbensvitt, grått och svagt gult.
Som ett slags soundtrack läste skådisarna Gwendoline Christie och Robert Pattinson upp delar av T S Eliots ”The waste land” (”Det öde landet”) från 1922. Det är ett diktverk som kan läsas som en domedagsskildring om en förfallen värld, men också som en vädjan om att inte tappa hoppet.
Och detsamma kan kanske sägas om den eviga drömmen om en fläckfri garderob i nyanser av grädde och vanilj.
Susanne Ljung är journalist och programledare för det hyllade mode- och kulturprogrammet ”Stil” i Sveriges Radio. Hon bor i Stockholm och New York och medverkar i Lördagsmagasinet varannan vecka.